Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vi upprepar sveket som banade väg för Hitler

EU:s ledare diskuterar nu byggandet av asylcenter. Bilden kommer från ett flyktingläger utanför Aden i Jemen, där många barn är undernärda. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Svasnte Weyler är förläggare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: OLLE SPORRONG

1938 visste man inte att över en halv miljon judar hotades av förintelse. I dag vet vi inte vad som ska hända med 68 miljoner flyktingar utanför Europa.

Men det anses fortfarande viktigare att hålla ihop en regering än att rädda människor, skriver Svante Weyler.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Allt har redan hänt, inget, absolut inget händer för första gången. 

Den 6 juli 1938 samlas delegater från hela världen i den franska orten Evian, vackert belägen vid Lac Leman, nära gränsen till Schweiz, i dag mest känt för sitt mineralvatten. För inbjudan står den amerikanske presidenten Roosevelt

I tio dagar sitter delegaterna i det eleganta Hotel Royal med ett enda men viktigt ärende på dagordningen: att rädda 580 000 tyska judar. I Tyskland rådde sen flera år de så kallade Nürnberglagarna som steg för steg berövade judarna alla mänskliga rättigheter. Hitler hade alldeles nyss annekterat Österrike, där togs snabbare steg. Efter bara några veckor kunde man se judar skura Wiens gator med tandborste.

Staterna vek sig för Hitler

Det fanns tveksamheter hos delegaterna och de länder de representerade. Nazisterna hade deklarerat att inga judar fick föra med sig sina ägodelar när de lämnade landet, det kylde ner intresset att ta emot dem.

En fransk katolsk tidning kommenterade att Frankrike hotades av ”självförstörelse på grannkärlekens altare”, den engelske chefdelegaten Lord Winterton konstaterade kallt: ”Storbritannien är inget invandrarland.”

I salen fanns också, under stort motstånd från arrangörerna, representanter för judiska organisationer. En av dem skrev efteråt: ”Att sitta där i denna underbara sal och lyssna till hur den ene företrädaren efter den andra för de 32 staterna reste sig och förklarade hur oerhört gärna de skulle ta emot ett större antal flyktingar och hur förskräckligt ledsna de var för att de inte kunde göra det, var en skakande upplevelse.” 

 

LÄS MER – Svante Weyler: Antisemitismen växer 

 

Och hon fortsatte: ”Jag hade lust att resa mig upp och ropa till dem alla: Vet ni inte att dessa fördömda ’siffror’ är mänskliga varelser?” 

Golda Meir såg sveket

Hon som bevittnade det välorganiserade sveket mot de tyska judarna hette Golda Meir och skulle bli premiärminister i Israel långt efter det att förföljelserna övergått till folkmord. Hennes kommentar skulle kunna ha gällt EU:s senaste toppmöte.

Hitlers namn nämndes inte enda gång under förhandlingarna, konferensen blev ett historiskt fiasko, det enda resultatet blev en överenskommelse om att bilda en kommitté som hann sammanträda tre gånger innan kriget bröt ut.

 

LÄS MER – Svante Weyler: Därför ska enskommande ges amnesti 

 

Förhandlingarna i Evian följdes av nazisterna och i deras huvudorgan, Völkischer Beobachter, konstaterade man med förnöjsamhet att Tyskland hade erbjudit världen sina judar men: ”Ingen vill ha dem.” 

Fyra månader senare ägde novemberpogromerna (det som tidigare med ett nazistiskt språkbruk kallades Kristallnatten) rum.

Angela Merkel skakad

De senaste dagarna har vi sett den tyska regeringen skakas i grunden av ett gräl om hur man ska kunna stoppa den nu nästan sinade strömmen av flyktingar vid gränsen. Vid sitt senaste toppmöte enades EU:s ledare om att någonstans, någon gång bygga ”asylcentra” där de riktiga flyktingarna på något sätt ska skiljas ut från de vanliga fattiga satarna. Och vad handlar den svenska valrörelsen om: stoppa flyktingar.

I Evian visste man inte att de 580 000 judarna hotades av förintelse, och i dag vet vi inte vad som kommer att hända med de över 68 miljoner flyktingar som finns utanför Europa. Men allt annat, precis allt annat är lika. Det är viktigare att hålla ihop en tysk regering än att rädda människor. Det kommer denna valhöst vara viktigare att bilda en svensk regering än att rädda människor. 1938 stod världen inför ett totalt sammanbott. Vi måste tänka tanken: Vad står vi inför? 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!