Se det senaste avsnittet av Kultur–Expressen i spelaren ovan.
LITTERATUR | RECENSION. Vi oroar oss för USA när vi borde oroa oss för Ryssland. Och vi oroar oss för Ryssland när det är Kina vi verkligen bör oroa oss för. För det ändamålet är ”De kidnappade Kinasvenskarna” utmärkt läsning.
Journalisten Jojje Olsson ger en grundlig och modig (efter förra boken ”Det nya Kina – den repressiva stormakten” har han tvingats överge sin tioåriga kinesiska tillvaro) genomgång av Kinas kamp mot kritik och fria röster.
Den ekonomiska stormakten – Kina äger ett ständigt ökande antal utländska företag, till exempel Stockholms tunnelbanenät och Volvo personvagnar – bedriver nämligen handfast repression.
Det vill säga är alltmer besatt av att bekämpa fritt tänkande och strunta i mänskliga rättigheter. Att med diplomatiska och ekonomiska påtryckningar få omvärlden att spela med – och helst även le.
LÄS MER – Ulrika Kärnborg: Kinas beteende är en spottloska i ansiktet på Sverige
Gui Minhai
Berättelserna om Peter Dahlin, vars arbete för en människorättsorganisation gav honom 23 mardrömslika dygn i ett av Kinas ”svarta fängelser” 2016 och därefter utvisning, och om svenske medborgaren och förläggaren Gui Minhai, försvunnen i Kina utan rättegång sedan 2015, är fullkomligt ohygglig läsning.
Både ifråga om vilka enorma resurser Kina lägger på att hitta och bryta ner vad det finner misshagliga individer, och vilka vidriga metoder – tortyr – som tas till. Skakande är också Dahlins och Minhais dotter Angela Minhais erfarenheter av den svenska medieskuggan, och hur de upplever den svenska diplomatin som passiv, rent av undvikande: de känner sig lämnade åt sitt öde.
Men få länder vågar säga emot, trots att det går. Synpunkter möts bryskt: lägg er inte i Kinas ”inre angelägenheter” – men gör som vi vill, annars!
Näringslivet
Näringslivets omhuldade teori om att samtal och handel kan stärka demokratisk utveckling även i slutna länder ger Olsson inte mycket för: Kina har aldrig varit så integrerat i världsekonomin som nu. Ändå går utvecklingen för demokrati och mänskliga rättigheter envist bakåt.
Kontrollerande, manipulativa personer och totalitära stater har många likheter i sina beteenden. Hur hanterar man någon sådan? Genom att släppa till mera plats och inflytande? Det testar FN nu – Kina är på väg att bli en allt större finansiär i organisationen.
Olsson är sparsam med råd. Men slutordet varnar: ”Att tillmötesgå framväxande diktaturer med ambitiösa ledare genom eftergifter är något som redan har provats, bland annat i centrala Europa på 1930-talet".
LÄS MER – Ulrika Kärnborg: Regimkritiska röster tystas i krisens Kina
Ngũgĩ wa Thiong'o
Det är en oklanderligt underbyggd och energisk bok, utan konstfärdigheter och resonerande vilopunkter, obarmhärtig som en madrasserad cell i ett underjordiskt fängelse: man vill ut till varje pris.
Den får mig också att tänka på hur kenyanske författaren Ngũgĩ wa Thiong'o beskrev kolonisationen av Afrika: ungefär som att en rå marknadsekonomi körde över (och utplånade) feodala bondeekonomier.
Då Kina tydligen utan större problem verkar få det ekonomiskt och demokratiskt starka väst att lägga sig platt och censurera sig självt, kan vi ana hur hårt samma stövel trycker på fattiga, svaga stater. Det gäller inte bara oss. Det är hela världen.
REPORTAGE
JOJJE OLSSON
De kidnappade Kinasvenskarna
Historiska media, 224 s.
Sven Olov Karlsson är journalist, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är den Augustnominerade "Brandvakten".
