Sverige har av hävd varit en spetsnation i forskningen kring Medelhavsvärldens arkeologi och antikens historia. De stora utgrävningsprojekten i San Giovenale och Acquarossa i Italien, Asine i Grekland och Labranda i Turkiet har fått världsbetydelse inom vetenskapen. Och vad var det som gjorde och gör dessa projekt möjliga?
Medelhavsinstituten. De svenska instituten i Rom, Athen och Istanbul. De centra för antikstudier, filologi, konstvetenskap – och på senare år även flera andra ämnen – som sätter Sverige på kartan på Medelhavsvärldens humanistiska forskningsscen. De institut där generationer av forskare och blivande forskare har kunnat förkovra sig, arbeta och knyta sina internationella kontakter. De institut som regeringen Löfven nu i och med budgetpropositionen i praktiken vill lägga ned.
Man vill nästan citera: ”De veta icke vad de göra.”
Bara på några timmar blev detta ett debattämne på sociala medier och i tidningar. Och inte oväntat: att lägga ned dessa institut skulle i praktiken vara ett kultur- och vetenskapsmord. Utan dem – ingen svensk antikarkeologi. Oerhörda begränsningar i forskningen på Rom, Grekland och det antika Mindre Asien skulle bli resultatet. En kollaps i utbildningen i de relevanta ämnena, där icke oviktiga moment ofta förläggs till instituten.
Och kanske viktigast: en ansiktsförlust för svensk forskning som inte är av denna världen. Inför värdländerna har Sverige indirekt lovat att vara en garant för denna forsknings fortbestånd. Instituten har varit och är ovärderliga för Sveriges möjlighet att knyta forskarkontakter och interagera med det internationella humaniorasamhället. Vi har ett ansvar och en bild av oss själva som vetenskapsnation, som regeringen håller på att radera ut.
Att regeringen med några enkla penndrag – utan utredningar eller remisser – vill göra denna förändring visar på ett skrämmande förakt för bildning, forskning, kultur, internationalisering, historia … ja nästan vad ni vill.
Eller också – en skrämmande okunnighet, vilket nästan skulle vara värre.
Dra tillbaka detta i verklig mening kunskaps-, bildnings- och vetenskaplighetsfientliga förslag, omgående! De pengar det handlar om är i sammanhanget en spottstyver. Ni vinner ingenting på att döda svensk Medelhavsforskning – men ni förlorar en hel vetenskapstradition! Låt det inte ske!
Ola Wikander är en flerfaldigt prisbelönt författare och forskare. Hans bok "I döda språks sällskap" nominerades till Augustpriset i fackboksklassen 2006. 2012 disputerade han i teologi på en avhandling om Gamla testamentets exegetik. Han är verksam som lärare i klassisk hebreiska vid Lunds universitet.