Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Vi får ingen mer chans att bli av med Trump”

Masha Gessen.Foto: Jan Woitas / DPA

Valet i USA den 3 november kan vara sista chansen att få bort Donald Trump på demokratisk väg. 

Det säger den rysk-amerikanska författaren och journalisten Masha Gessen i en intervju med Arvid Jurjaks. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

INTERVJU. Du kallar Trump för en aspirerande autokrat. Vilka kriterier har han kvar att bocka av?

– Det finns ingen absolut definition av autokrati. Men jag använder mig av den ungerska sociologen Bálint Magyars klassificering. Han delar in etableringen av en autokrati i tre steg. Dessa är autokratiskt försök, autokratiskt genombrott och autokratisk konsolidering. Så länge utvecklingen går att vända med val och demokratiska institutioner är det fortfarande ett autokratiskt försök. Om Trump återväljs eller blir kvar vid makten genom att ifrågasätta valet, då har vi ett autokratiskt genombrott. Och då tror jag inte vi får någon mer chans att plocka bort honom genom val eller institutionella metoder.

Räcker det med att rösta?

– Det är inte säkert. Valsystemet är redan i sig väldigt bristfälligt och många väljare avskräcks från att rösta. Det finns också en utbredd föreställning om att det räcker med att få bort Trump, och sedan kommer saker och ting att återgå till det normala. Som om det fanns ett normalt, statiskt sätt att vara. När det tvärtom var det tillståndet som gav oss Trump.

Då räcker det inte heller med Joe Biden?

– Biden har potential att genomföra strukturella och varaktiga förändringar på flera områden. Men jag tror inte att någon som har varit i Washington två tredjedelar av sitt liv förstår att det vi behöver är en frontalattack på USA:s 250 år gamla civilreligion.

Konstitutionen?

– Det finns en föreställning om att Trump har slagit till med hammaren mot det som grundarna av landet en gång byggde och att vi bara måste sätta tillbaka stenarna igen där de ska vara. Vi behöver en president som säger ”den där saken är 250 år gammal”. Det här destruktiva presidentskapet har visat oss många av dess svagheter och brister.

MASHA GESSEN

Ålder: 53

 

Bakgrund: Journalist, författare och politisk aktivist, född i Moskva, delvis uppvuxen i USA. Identifierar sig som icke-binär transperson och var under 1990-talet aktiv för HBTQ-rättigheter i Ryssland och en tidig motståndare till Vladimir Putin. När rättigheterna för HBTQ-personer krympte i landet återvände Gessen 2013 till USA. Medverkar som kolumnist i The New Yorker och har skrivit ett tiotal böcker, varav flera översatts till svenska. ”Mannen utan ansikte” (2012), ”Ord kan krossa betong: berättelsen om Pussy Riot” (2014) och ”Framtiden är historia: det totalitära Rysslands återkomst” (2017) är några av hens mest uppmärksammade. Sistnämnda belönades i USA med National Book Award. ”Surviving autocracy” från tidigare i år släpps under vintern på svenska på Brombergs förlag.

Elfte september pekas ofta ut som startskottet för den situation USA befinner sig i i dag. En motsvarighet till riksdagsbranden i Berlin 1933, som gjorde att Hitler kunde konsolidera makten. Du är skeptisk till att ge terrorattackerna 2001 den tyngden. Varför?

– Min poäng med riksdagsbranden är att det inte finns någon riksdagsbranden. Inte ens riksdagsbranden var det som vi i dag förställer oss att den var. Det här är en fråga om processer över tid, där varje händelse har konsekvenser som går att bekämpa. Fantasin om autokraten som tillkännager sin ankomst och förändrar spelets regler en gång för alla är inte bara ohistorisk. Den skadar också vår förmåga att känna ansvar för det som sker varje dag.

En inställning som kommer igen i din kritik av att se Förintelsen som en ojämförlig händelse.

– Förintelsen demonstrerar vilka vi är som moderna och teknologiskt avancerade människor. Förmågan till avhumaniserat massmord, det är vi. Jag förstår impulsen att inte vilja jämföra något med Förintelsen. Men det leder också till att den avlägsnas från hur vi uppfattar oss själva. Anledningen till att vi bygger Förintelsemuseum är ju för att påminna oss om vad vi är kapabla till i våra mörkaste stunder och visa att det är upp till oss att hålla oss borta från dessa mörka platser.

Donald Trump.Foto: CHRIS KLEPONIS / POOL VIA CNP / / STELLA PICTURES / SPLASH NEWS

Så att vi kan upptäcka tecknen innan det blir oundvikligt.

– Precis. Men jag gillar inte att kalla det för oundvikligt. Tillfället där det inte finns någon återvändo existerar inte. Det fanns ingen punkt i tiden där det fastslogs att 6 miljoner människor skulle komma att dö, förutom när 6 miljoner människor redan var döda.

Hur är det att verka som intellektuell i USA i dag?

– Vi är ett väldigt polariserat samhälle och har blivit det ännu mer under pandemin. Men jag känner mig inte ensam i mitt tänkande. När jag skrev om Putin och kopplade honom till politiska mord och förgiftningar däremot trodde folk att jag var galen och helt hysteriskt. Det var ensamt! Men här finns det just nu en väldigt rik flora av intellektuella som skriver och tänker kritiskt kring Trump. Däremot är jag orolig för att många inte inser hur allvarlig situationen är...

… eftersom Trumps agerande normaliserats av medierna, som du skriver, och därmed hindrar folk från att se hur landets institutioner långsamt faller samman?

– Det går inte alls långsamt. Det går jättesnabbt. Trump har varit vid makten i mindre än fyra år och har gjort mer skada för USA:s institutioner än vad Putin lyckas åstadkomma för att skada Rysslands institutioner under fyra år. Att den här utvecklingen normaliseras genom medias rapportering är delvis oundviklig eftersom utvecklingen blivit normal. Som journalister kan vi inte undvika att bli en del av problemet, men vi måste tänka mer på hur vi kan minimera skadan. Jag förstår att det är svårt för en flodhäst som New York Times med sin tillbakahållna ton. Som i rapporteringen om debatten senast, när de hade de en rubrik i stil med ”förolämpningar haglar i båda riktningarna”. Jag hade satt rubriken ”Trump skapar kaos i stället för debatt”. För New York Times hade det varit en anklagelse om skuld. För mig är det snarare vad vi såg.

Donald Trump och Joe Biden under den första presidentdebatten. Bilden är ett montage.Foto: PATRICK SEMANSKY / AP TT NYHETSBYRÅN

I sin bok ”Tiden second hand” från 2013 skriver Svetlana Aleksijevitj att barrikaden är en fälla för konstnärer. Vad säger du om hennes situation i dag?

– Jag delar hennes önskan om att leva. Att leva i kamp skjuter upp mänskligheten. Man växer inte i strid, man tänker inga nya tankar. Ta bara det att leva i en pandemi. Det visar hur mycket livet krymper under strid. Vi går inte på teater, bio eller museum, sådant som ger oss möjlighet att se saker som får oss att känna och tänka. Vi blir dummare. Aleksijevitj menar inte att författare ska avstå från att slåss för den goda saken. Självklart är det en författares jobb att göra det! Det har hon själv gjort under stora delar av sitt liv och det gör hon nu också.

Är hon den moraliska auktoritet, som du efterlyser fler av i din bok?

– Hon och alla de andra som gått ut på gatorna i Belarus de senaste månaderna. Deras ord och visioner är det effektivaste vapnet vi har mot autokrati. Eller som Hannah Arendt säger: Det som står mellan oss och totalitarism är människans förmåga att skapa något nytt, eller ännu hellre, tänka nya tankar. Det stämmer. Allt vi kan göra är att utveckla nya idéer, röra oss in i en annan framtid och undvika att återgå till det förgångna.

Vilken var din reaktion när du hörde att Trump hade smittats av covid-19?

– Jag tror jag håller det för mig själv.

 

Av Arvid Jurjaks

Arvid Jurjaks är journalist, bosatt i Berlin.

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=74519&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.