Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Samhället behöver oss elitister

Johan Hakelius Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Malte Persson Foto: ALEX LJUNGDAHL / ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN

I söndags skrev författaren Malte Persson om nättrollens bristande stilistiska finess.

Johan Hakelius påpekar att även elitister behöver slå sig ned vid köksbordet och diskutera.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Ju äldre jag blir, desto mer plågar det mig att uttrycka mig offentligt. Ett skäl är de anhängare man drar på sig. Det finns ju tyvärr ingen god samstämmighet mellan intellektuell och stilistisk förmåga å ena sidan och samhällsengagemang å den andra. Samhällsengagemang verkar, tvärtom, i många fall ha en förödande effekt på både ande och kvalitet. Så det mesta man skriver missförstås, förenklas, vulgariseras, vänds i sin motsats, dras in absurdum och stympas av personer som tror sig hålla med.

Jag har skrivit om den saken.

 

LÄS MER – Malte Persson: Hur står ni ut med dessa tondöva troll

 

Det är empatiskt av Malte Persson att ägna detta, mitt gissel, en tanke. Mitt sätt att hantera dumheten, illviljan, småaktigheten och grälsjukan är att undvika arenor där mänskligheten hetsas att tro att vilken åsikt som helst är lika god som en annan. Jag finns inte på Twitter. Inte ens på Facebook. Jag stänger av radion när Ring P1 börjar. Jag läser inte vissa skribenter på kultursidorna.

Jag har även skrivit om den saken.

Ett fungerande samhälle behöver eliten

På det stora hela ogillar alltså även jag, liksom de flesta läsande människor, det Malte Persson ogillar. Vi är båda stolta elitister. Skillnaden mellan oss tror jag är en annan: Malte Persson verkar själv ha gått på den idé om ett motsatsförhållande mellan elit och folk som han försöker kritisera.

"Mobben" och "pöbeln" kan inte bära ett samhälle. "Köksbordsvisdom" har sina begränsningar. Ett fungerande samhälle behöver en elit, eller ett etablissemang, eller vad man nu vill kalla det. "Folk" och etablissemang är beroende av varandra. Men just därför: om etablissemanget sticker i väg vad gäller värderingar och prioriteringar, om det fattar beslut och för diskussioner utan hänsyn till bredare samhällslager, om det är så ivrigt att undvika ansvar att det inte ens vill erkänna att det är ett etablissemang, då uppstår en obalans. Ur den föds två farliga tendenser: dels en barnslig vulgärpopulism, dels ett onyanserat folkförakt. Malte Persson slår ned på det ena, men är blind för det andra. All kritik av ett vänsterliberalt etablissemang kallar han "högerpopulism". Han blir en spegelbild - jovisst, med bättre språkbehandling - av det han kritiserar.

Jag har skrivit om det också. Men, som sagt, det är nästan omöjligt att bli förstådd.