Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Vi driver mest med stockholmare”

Samtidsgisslarna Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson får Expressens satirpris Ankan 2020. 

– Vi är oerhört glada och hedrade, extra roligt att få priset samma år som vi firar 25-årsjubileum som duo.

EXPRESSENS KULTURPRISER. Kontroversiell rondellkonst i Böke kommun, shamefulness på retreat och ett melankoliskt kommunalråd i Skralvattnet med för många inflyttade livsnjutare om halsen. 

En ovan lyssnare kan lätt förväxla ”Utkantssverige” med ett riktigt inslag i Sveriges radio. ”Journalisterna” Lena och Christel har ett tonfall som ligger kant i kant med SR-svenskan, och själva reportagen – skickligt ljudsatta av producent Magnus Berg – hanterar fenomen som åtminstone nästan skulle ha kunnat inträffa i verkligheten. Ofta på dialekterna skånska och svenskdanska, alltid med udden åt så många håll att skrattet lätt blandas med skämskudde framför de egna käpphästarnas ögon.

MOTIVERING

Genom gräv och grundlig research gestaltar dessa två satiriker samtiden med både fantasi, empati och espri. Från utkanten blickar de inåt mot Sveriges själ, och får oss att se humorn i det stora allvaret.


Juryn är Expressens kulturredaktion. 

Daniel Sjölin intervjuar Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson.
Satirpriset Ankan görs av konstnären Marianne Lindberg De Geer.
Foto: OLLE SPORRONG

Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson, bägge födda 1972, är noga med att påpeka att poängen med programmet är att driva med den i medierna förhärskande Stockholmsfixeringen, inte med själva utkanterna.  

– Om man flyttar de problem som upptar landets centrum till en annan miljö så ser man också futtigheten i dem på nåt sätt. Det är inte en drift med människor som bor i utkanten utan det är ju bara ett sätt att synliggöra det här lite instängda som det ibland kan vara i nyheterna eller i tendenser eller vad det nu kan vara. Det tycker jag är viktigt att säga, säger Åsa Asptjärn.

Tvärtom mot vad undertecknad fått för sig är Utkantssverige inte ett eget land, utan påhittade platser i det verkliga Sverige, utanför Stockholms innerstad. Med ett undantag. Varje år gör duon ett avsnitt som utspelar sig i huvudstaden.

– Det är enda gången vi använder riktiga ortsnamn och platser, säger Gertrud Larsson. 

– Förutom Österlen, säger Åsa. 

– Ja, men det är ju mer ett område och det är ändå mest stockholmare vi driver med.

Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson som journalisterna Lena och Christel i Utkantssverige.
Foto: SVERIGES RADIO

Gertrud Larsson och Åsa Asptjärn firar ett kvartssekel tillsammans som humorduon Åsa & Gertrud. De träffades på gymnasiet i Kristianstad på 1990-talet och därefter har det blivit många shower, pjäser och radioprogram – sedan 2016 har de gjort 80 avsnitt ”Utkantssverige” för SR:s aktualitetsprogram ”Godmorgon världen”. 

Hur har ni stått ut med varandra i 25 år?

– Jag tror vi kompletterar varandra, eftersom vi är rätt olika. Och vi är ganska prestigelösa, kan gå in och säga att ”det här är inte kul” till varandra. Det är inte så laddat, säger Åsa. 

– Konflikträdsla är något positivt!, tillägger Gertrud och fortsätter:

– Vi är väldigt nära varandra och att arbeta ihop har varit vårt sätt att umgås. Visst, när vi träffas finns det privata saker att avhandla, men sen jobbar vi. Det är en välsignelse, en gudagåva, att få jobba med någon som man har så roligt med. 

Gertrud Larsson och Åsa Asptjärn.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

I tidernas begynnelse, på 1990-talet, sågs duon ”hela tiden” för att skapa sketcher till egna kabaréscenen ”B-kupan” och snart också Sveriges Radio. Men sedan 20 år bor Åsa i Malmö och Gertrud i Stockholm, och även om de visst pratar ibland så sker den mesta kommunikationen numera via Messenger. När det gäller ”Utkantssverige” spånar de först fram avsnittens teman, sedan skriver de hälften var. 

– Efter så här många år är vi väldigt samspelta, säger Gertrud. 

Att göra satir i förväg för ett nyhetsprogram innebär en skör balansgång, lägger man sig för nära nyhetsflödet blir man lätt överspelad och är man för apart fattar ingen vad man menar. Ibland har avsnitten visat sig profetiska. Som sommarens sketch ”Upploppis på Södermalm”, där polisen upplöser en loppmarknad i Stockholm eftersom den dragit till sig mer människor än tillåtet. Sketchen skrevs redan under försommaren, och bara en vecka efter att den sänts i augusti slog polisen till mot en lagtrotsande loppmarknad i verklighetens Täby. 

Också duons äldre verk känns i efterhand om inte profetiska så åtminstone som förebud om framtiden. Och som alltid sparkar de åt flera håll samtidigt. Som tv-sketchen ”SM i asyl” där expertkommentatorer lotsar tittarna genom alla tips och trick som krävs för att dra vinstlotten och belönas med permanent uppehållstillstånd (”den hade nog varit mer känslig nu, men allt är å andra sidan mer känsligt”, säger Gertrud). Eller låtsas-radiodokumentären ”Turkudden”, där en nazimamma säljer soffkuddar med svastikor bara för att stoppas av konsumentombudsmannen eftersom hakkorset försvinner i tvätten. 

Gertrud & Åsa. Hunden Nova tillhör Gertruds dotter, som fick den i 10-årspresent.
Foto: ALEX LJUNGDAHL
Gertrud & Åsa. Hunden Nova tillhår Gertruds dotter, som fick den i 10-årspresent.
Foto: ALEX LJUNGDAHL
Gertrud & Åsa. Hunden Nova tillhår Gertruds dotter, som fick den i 10-årspresent.
Foto: ALEX LJUNGDAHL
Gertrud & Åsa. Hunden Nova tillhår Gertruds dotter, som fick den i 10-årspresent.
Foto: ALEX LJUNGDAHL
Gertrud & Åsa. Hunden Nova tillhår Gertruds dotter, som fick den i 10-årspresent.
Foto: ALEX LJUNGDAHL
Gertrud & Åsa. Hunden Nova tillhår Gertruds dotter, som fick den i 10-årspresent.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

Vad skrattar ni själva åt?

– Innan vi började skriva tillsammans tittade vi på Lorry och [de brittiska komikerna, reds anm] French and Saunders, Ulla Skoog och Ronny Eriksson. Ronny Eriksson var väldigt politisk, han var väldigt inspirerande. Det var själva utgångspunkten för vår vänskap, att vi kunde ligga och prata i telefon och prata om nån sketch som Ulla Skoog hade gjort, säger Åsa och ska precis fortsätta när Gertrud tar över. 

– Men i dag finns det en vattendelare. Jag älskar ju ”Borat”, den första filmen. Den andra hade räckt som trailer men den första är så FRUKTANSVÄRT rolig. Jag har sett om den flera gånger och jag skrattar så jag gråter varje gång, men Åsa tycker ju inte om den. 

Åsa funderar fortfarande. 

– Jag vet inte riktigt vad jag skrattar åt nuförtiden, jag följer inte så mycket svensk stå upp eller så, det var mer förr som jag var en aktiv lyssnare och letade upp humor och läste roliga böcker. Numera tycker jag det roligaste är att göra historisk research, som inför vår pjäs om Gustav Vasa [”Kalasa med Vasa”, spelades på Byteatern i Kalmar i höstas, reds anm]. 

Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

Vem av er är roligast då?

– Va! Försöker du så split mellan oss? Efter 25 år!, säger Gertrud och himlar med ögonen. 

Förlåt. Vad tycker ni är roligast med varandra?

– Gertrud är så bra på att improvisera, hon är så snabb. Jag är fruktansvärt manusbunden men hon lägger till jätteroliga grejer under tagningarna. Du är mycket kvickare än jag. 

– Åsa är så bra på olika karaktärer. Det finns ett sånt vemod i vissa karaktärer samtidigt som du är så fruktansvärt rolig. Som kommunalrådet i Skralvattnet, Hans-Jörgen Luguber. Jag tycker det är så otroligt roligt. 

– Jag tror ju på det där att det ska vara lite vemodigt, då blir det ännu roligare. 

– Sen är ju Åsa mer finurlig, jag är mer av en ordvitsare. 

Gregorina Gagarin (Gertrud Larsson) och Åsa Asptjärn 2011.
Foto: GUGGE ZELANDER / Kvällsposten

För att inte glömma kazoospelare. Jag påminner Gertrud Larsson och Åsa Asptjärn om den förras Gregorina Gagarin, episk uttolkare av klassiska hits på kazoo från början av 2000-talet. 

– Det blir Spelmannen [Expressens musikpris] nästa år. Ni behöver inte ens bjuda in oss, vi kommer.



SATIRPRISET ANKAN

Ankan är Sveriges enda renodlade satirpris och instiftades 2011.

Pristagaren tilldelas en statyett, som skapas unikt varje år av konstnären Marianne Lindberg De Geer.

Tidigare pristagare är Liv Strömquist (2011), Eric Ericson (2012), Özz Nüjen (2013), Henrik Dorsin (2014), Sara Granér (2015), Bianca och Tiffany Kronlöf (2016), Nour El Refai (2017), Filip Hammar och Fredrik Wikingsson (2018), Mia Skäringer (2019).



Anna Hellgren är kritiker och redaktör på Expressens kultursida. 




Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=79458&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.