Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Vi är landets två enda manliga författare”

Är unga män en bristvara i författaryrket, och vad har det i så fall för betydelse?

I veckans Kultur-Expressen säger Daniel Sjölin välkommen till författarna Elis Monteverde Burrau och Jack Hildén. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

– Tack tack. Det är ... kul att vara här, säger Elis Monteverde Burrau. Karismasamhället” hyllades av Expressens kritiker, som något ”ironiskt förvridet ända in i de frekventa citationstecknen och parenteserna.”

Era respektive senaste verk, om unga genomskådande män på väg ut i livet eller på glid ner i missbruk, skulle ha förlänat er rockstjärnestatus om ni debuterat för trettio år sedan. Känner ni er omhuldade?

– Gör vi det? undrar Monterverde Burrau. Vi talade litet innan här om att vi kanske är Sveriges enda två manliga författare, rent utsagt. Det kändes helt naturligt att det var just vi som skulle komma hit... Nämen skämt åsido känner jag mig nog litet, litet bitter.

– Jo men jag har lekt med den tanken, säger Jack Hildén. Att det hade varit lättare för mig som man att skriva för trettio år sen. Nu måste man ju göra det på nya sätt. Som Elis till exempel gör i sin bok. Och det kanske är svårare för män att göra nytt i och med att vi länge haft en kultur med en stor manlig dominans.

Men Elis Monteverde Burrau ångrar redan lite att han skrev det som kallades ”generationsroman”. På det hela känner han sig felläst och missförstådd av mottagandet.

– Det är förstås patetiskt och en klassisk manlig författarposition att känna sig kränkt när man debuterar, men det gör jag, menar Monterverde Burrau, som inte har något exemplar av sin bok hemma. Det känns barockt att äga sin egen bok, tycker han. Exemplaret som han på uppmaning tagit med sig till studion har han lånat på biblioteket i Skärholmen, där han jobbar som publikvärd, vilket han understryker är hans yrke. 

Elis Monteverde Burrau.

Killar skriver hemma – tjejer i grupp och på skrivarskolor

Hur var då vägen fram till litteraturen? Fanns det verkligen så få andra män omkring dem, som en del unga litteratörer nu vittnar om?

– Ja, när jag gick min första skrivarskola för tio år sedan så var det bara jag och två killar till och sen femton tjejer, säger Jack Hildén. Och på det viset har det fortsatt. Även inom de humanioraämnen som jag läste på högskolan. Det är lite som nu när jag går på gym och tränar pass i stället för att lyfta vikter. Killarna skriver kanske också, men de gör det själva hemma. Det kan vara att det anses omanligt att skriva i grupp.

– Jag har också gått skrivarskola, påpekar Elis Monteverde Burrau. Och det är ju patetiskt att vi båda två gjort det. Och om man tittar på vilka som skriver finlitteratur, alltså poesi eller konceptuella romaner hit och dit, så har ju i princip alla gått en skrivarskola. Det gäller männen också, och i varje årskull är det ju då alltså fler kvinnor. När jag gick Biskops-Arnö var vi tre män – varav två var danskar. 

– Men när jag som lektör läser inskickade manus åt förlagen får jag knappast känslan av att killar inte skriver, menar Hildén. Så det här kanske också har med kvalitet att göra. 

– Ja, på grund kanske av att jag skrev den här ... vidriga boken, säger Monteverde Burrau, får jag en typ tre såna likartade romaner i månaden skickade till mig från killar som gör stapplande försök i samma genre. Så klart uppmuntrar jag dem även om jag inte hinner läsa. Så visst skrivs det den här typen av romaner. Men det är ju också skönt om det är så att män skriver mindre eftersom det ges ut för mycket böcker. Skämt åsido: Jag kan inte se att färre manliga författare är ett stort alarmerande problem – för litteraturen.

”Patriarkatet är inte direkt störtat”

– Det kanske skulle vara ett problem ifall inte några män alls gav ut böcker, säger Hildén. Men så är det ju inte. Den bästa kulturen är den där så många som möjligt får komma till tals. Patriarkatet är ju inte direkt störtat. 

Jack Hildén.

Hildén menar vidare att inom filmbranschen bland regissörer än mansdominansen alltjämt tydlig. Tittar man sen på musikbranschen finns det många kvinnor just nu som kommer med sina berättelser. – Då är det är rimligt att än fler kvinnor börjar berätta, och så kan det i viss mån vara också i litteraturen. 

I Jack Hildéns nya diktsamling ”Laddet” finns en strof om ”MINA VÄNNER SOM GÖR ALLT RÄTT / SKRIVER ARTIKLAR OM JÄMSTÄLLDHET OCH BÖCKER OM RASISM”. Finns det ett ”rätt” sätt att vara manlig författare, och som kan vara hämmande?

– Det finns väl en kanon som man absolut inte vill upprepa för då blir det bara patetiskt, säger Hildén och syftar litet på det storvulna manliga geniet.

Elis Monteverde Burrau menar att han numera är ointresserad av den frågan. 

– Jag tänkte länge på att undvika det där med att upprepa en sån kanon. Att man skulle jobba kollektivt och ta ner alla genier. Men nu känns det som en position som är helt meningslös. Danmark har Yahya Hassan, och Sverige har i alla fall Joar Tiberg. Det räcker väl så? Med några såna typer? När det samtidigt finns så många skarpa underbara kvinnliga – och manliga – genier också?

Bra att en generation millenniemän har sållats bort

Men det här med det rejäla platstagandet då? Att man tänker att mitt privata är minsann också politiskt?  Hur har ni det med det?

– Jag ska försöka börja med det mer. Jag tycker Jack har varit bättre på det historiskt, säger Montervede Burrau. Men vi kanske byter position från och med i dag?

– I början läste jag bara extremt manliga författare, menar Hildén. Det kan man ju skratta åt, men jag är oerhört tacksam för att någonting överhuvudtaget fick mig att börja läsa. Idag har jag åtminstone medvetenheten att bredda mig, även om jag graviterar åt en manlig stil eller manliga författare. I min nya roman som kommer nästa år har jag testat att skriva fram två kvinnliga karaktärers perspektiv. Det är något jag förut tänkte att jag inte skulle göra, men när jag väl testade tyckte jag inte att det var annorlunda från att skriva en manlig karaktär.  

Följer man sin egen övertygelse skriver man kanske inte böcker som lockar en större publik. Hur ser man då på sin framtid som författare?

– Jag fick just ett besked från förlaget om att jag hade negativ royalty på senaste boken, säger Elis Monterverde Burrau. Men även om det är få som köpt mina diktsamlingar så har jag ett förlag som tror på mig. Så min plan är att skriva en så konstig bok som möjligt vartannat år, medan jag arbetar på timlön som publikvärd. Om det nu har sållats bort en ung generation millenniemän, som då inte skriver böcker eftersom framtidsutsikterna är hopplösa ekonomiskt, då är det ju det någonting bra, som gör kvalitetslitteraturen en tjänst. 

– Det enda som är problematiskt, menar han, om jag ska sluta raljera, så är det andra aspekter som klass och så vidare. Vilka som då har råd att göra som jag? Om min fru och jag inte får några barn så kan jag leva som jag gör nu, och gå negativt på mina böcker. 

KULTUR-EXPRESSEN

Kultur-Expressen är ett magasin i Expressen TV som görs varje vecka med aktuella gäster och ämnen. Programledare är kulturchef Karin Olsson och kulturredaktör Daniel Sjölin.

Fler höjdpunkter bland höstens program