Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vet vänstern om att Dylan älskar Israel?

Åldrad rebell.

Foto: Livepix Bulls

Yngre rebell.

Foto: Jlppa / Bestimage / STELLA PICTURES
Smått leende rebell. Foto: Elliot Landy

Salomon Schulman benar ut Bob Dylans bakgrund och ser friheten att välja bland gudabilderna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Vem är Shabtai Zisl ben Avraham? Shabtai klingar som en judisk renegat från 1600-talet som efter att ha fördjupat sig i kabbalans hemligheter smordes till Messias för att sedan falla djupt.

Namnet förvillar. På omskärelsedagen erhöll unge herr Zimmerman enligt judisk sed sitt hebreiska namn för att sedan rätt och slätt kallas för Robert i det gudsförgätna Minnesotasamhället. Han blev Bar mitzva där, (”konfirmerades”), åt kosher och vistades om somrarna på ett sionistiskt-religiöst läger likt andra amerikansk-judiska medelklassungdomar.

Uppbrottet vid fyllda 19 blev abrupt. Han ville bara bort, bort från ledan. Bob Dylan presenterade han sig som, bara för att sudda ut sitt judiska Kainsmärke. Dags för beat och blues och uppkäftig poesi! Det som blev ungdomsrevoltens tema förkroppsligade han mer än någon annan. Namnet Bob Dylan etsade sig fast i en hel generation. Hans uppgörelser med makten och oärligheten blev varje rebells stridsvrål. The times they are a-changin'!

 

LÄS MER: Äntligen – nu har Robert Zimmerman kommenterat Nobelpriset

Guthrie var förebilden

Det judiska bär alltid med sig det kätterska. Spinoza eller Trotskij, Buddha eller Jesus – Dylan kunde bara välja och vraka, men han gick sin egen väg. Det blev surrealism och antiestablishment med en särpräglad blandning av blues och folkrock.

Woody Guthrie var hans förebild. Dylan träffade den kämpande folkbarden under dennes sista år, före hädanfärden i Huntingtons sjukdom. Guthrie sköttes då av svärmodern, tillika inspiratören, Aliza Greenblatt, som också var en av USA:s främsta jiddischpoeter. Säkerligen har hon också haft ett inflytande på Dylan, liksom han kan ha varit inspirerad av jiddisch-introspektionisterna. Dessa menade att poetens själ skulle vara ett prisma genom vilket världen betraktades. Dylans far- och morföräldrar flydde det pogromplågade Odessa och Litauen. De talade säkert jiddisch.

 

LÄS MER: Tystnaden är Dylans sätt att utöva sin makt

Jiddischens fräckhet

En gång träffade jag Joseph Heller som först förnekade sina jiddischkunskaper, men när jag i god Moment 22-anda drog till med att han var den förste från Coney Island jag mött som inte talade jiddisch föll han till föga. Farmodern hade lärt honom detta idiom. Intensiteten i hans verk bär liksom många av Dylans dikter på jiddischens fräckhet.

Dylan konverterade till kristendomen under några år. Efter sina gospelår ryckte Dylan bara på axlarna: ”Jag är jude. Det berör min poesi och mitt liv på ett sätt jag inte kan beskriva.”

 

LÄS MER: 8 saker du måste veta om Bob Dylan

Svall av bibliska metaforer

Snart såg man Bob åter bära bönesjal och kippa – en gång vid Klagomuren då en av hans söner blev Bar mitzva. Senare i livet har Bob Dylan löst lierat sig med Chabad, en extatisk chassidisk rörelse som både är intellektuellt utmanande och med musikens hjälp därtill söker en Gudsberöring.

Nu efter Nobelpriset får vi väl se nitiska akademiker göra frekvensanalyser på bibliska allusioner i trubadurens verk. Där finns säkert en uppsjö av metaforer att gotta sig åt.

Dylans kärlek till Israel, han har besökt landet åtskilliga gånger, är nog inte allmänt känd och kan måhända väcka förvirring hos vår sionisthatande hippievänster. Har man verkligen insett vidden av idolens gäckande upproriskhet?

Följ Expressen Kultur på Facebook – där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!