Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Även kristdemokrater har övergett godheten

Foto: SANTI PALACIOS / AP AP

Joel Halldorf oroas över svenska politiker som överger godheten. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Minns ni godhetens glada dagar? När svenska politiker var måna om att framstå som varma, humanistiska och medkännande? Det präglade det offentliga samtalet till den grad att upprörda kritiker talade om en grasserande ”godhetssignalering”.

Men det var då. Söndagens partiledardebatt gjorde det tydligt att vindarna vänt. Nu bröstar politiker upp sig och talar strängt om restriktivitet och stängda gränser, samtidigt som man varnar för anhöriginvandring. Fästning Europa ska stärkas och asylsökanden associeras med våldtäkter och annan brottslighet.

Men det var mycket mer än bilden som blev fel.

Man har gått från att inte bygga murar, till att tävla om vem som kan slå upp den högsta skyddsvallen. Från godhetssignalering till en brutal hårdhetssignalering.

I detta sammanhang blir KDU:s valannons ett tecken i tiden. ”Sverige ska inte lida på grund av att andra länder inte kan skydda sina gränser!” skrev man, och bildsatte med ett foto av flyktingar. Efter kritik togs annonsen bort, och ungdomsförbundet bad om ursäkt: ”Bildsättningen blev fel”, förklarar KDU:s ordförande Martin Hallander.

KDU:s borttagna valannons. Foto: Facebook

Men det var mycket mer än bilden som blev fel. Oavsett hur mycket pengar migrationen kostar så är lidande ett ord som i ett sådant sammanhang bör reserveras för människor som flyr för sina liv – inte användas om ett av världens rikaste länder.

Ord om mänskliga rättigheter och allas lika värde väger numera ingenting i debatten.

Naturligtvis är invandring en komplex fråga, en som rör både ekonomi, kultur och begränsade resurser. Lika självklart är det att man kan ha uppfattningar om omfattning och former för den. Men politik är inte bara policy och beslut, det är också retorik.

Det som nu är så oroväckande är att svenska politiker verkar rädda för att framstå som varma och humanistiska. Retoriken blir därefter: hård, känslokall och bitvis cynisk.  

Kistor, Lampedusa. Foto: LUCA BRUNO / AP

Vi lever i tvärvändningarnas tid, där pendeln kan svänga med sekundvisarens hastighet. Det moraliska språk som präglat offentligheten, och som skapat såväl civilitet som civilisation, är på väg att urholkas. Ord om mänskliga rättigheter och allas lika värde väger numera ingenting i debatten: de viftas bort, eller – ännu värre – skrattas bort.

Murar kan aldrig göra oss lyckliga.

Var slutar den här resan? Ingen vet, för vi är på väg in i okänd terräng. Men det finns något märkligt i det mönster som framträder om man betraktar det lite på avstånd. Sverige är ett av världens rikaste länder, och samtidigt ett land präglat av en växande social och psykisk ohälsa. En av sex svenskar har, som Roland Paulsen skrev i söndagens DN, tagit psykofarmaka det senaste året.

Samtidigt för vi ett politiskt samtal som handlar om rädsla, där vi försöker skydda oss från det onda genom att isolera oss. Men det är en återvändsgränd. Vi är på fel kurs: Murar kan aldrig göra oss lyckliga.

En dag, förhoppningsvis innan det är för sent, kommer vi kanske förstå vad Aristoteles menade när han sa att dygd och godhet är vägen till lycka.

 

Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria vid Teologiska Högskolan Stockholm och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Gud: återkomsten”. 

I tv-spelaren högst upp i artikeln visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen, som gästas av Fredrik Virtanen. Programmet finns också som podcast.