Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vera-Zavala pekar ut mig som ”muslimjägare”

Dramatikern och skribenten America Vera-Zavala, aktuell med boken ”Svartskalle. En svensk historia” (Ordfront).
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Den granskande journalisten Magnus Sandelin.
Foto: Marcel Pabst

I sin bok ”Svartskalle. En svensk historia” kallar America Vera-Zavala den granskande journalisten Magnus Sandelin för ”muslimjägare”.

Han skriver att han denna gång inte tänker låta hennes epitet stå oemotsagda. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. I Islamiska statens och andra extremisters propaganda heter det alltid att det är ”muslimerna” som attackeras när det i själva verket är terrorister som bekämpas och motarbetas. Det är en retorisk fälla enbart avsedd att flytta fokus och skapa sympati för extremisternas sak.

Samma retorik använder medlöparna. På så sätt går de extremisternas ärenden och göder samtidigt fördomar om muslimer som grupp, som ofta är den som först drabbas av den islamistiska extremismens terror och intolerans. America Vera-Zavala är en av dessa medlöpare, och det är på förekommen anledning som jag skriver det här inlägget.

Jag tänker inte läsa hennes senaste bok, ”Svartskalle. En svensk historia”, som kom i höstas. Men häromdagen blev jag uppmärksammad på vad hon skriver om mig i boken.

Jag har tidigare problematiserat det samarbete som hon hade med Amanj Aziz i en teateruppsättning på Dramaten för några år sedan. Skälet var att han länge var en profil i radikalislamistiska kretsar. Han företrädde den hårt kritiserade brittiska organisationen iERA, uppmärksammad för antisemitiska och homofoba uttalanden, och han hade varit anställd av föreningen SFM i Göteborg, som Säkerhetspolisen i underrättelserapporter pekat ut som central i den extremistmiljö varifrån många reste för att ansluta till IS och andra jihadistgrupper. Bland de personer som varit aktiva inom SFM finns predikanten Abdel Nasser Elnadi, som tillsammans med ytterligare några ”imamer” av Säpo och regeringen anses vara säkerhetsrisker och som har fått utvisningsbeslut.

Det fanns alltså goda och legitima skäl till min kritik.

Om man som jag på ett mer systematiskt sätt har granskat dessa miljöer får man räkna med en viss typ av utsatthet och påhopp från extremisterna själva, men tyvärr även anklagelser från personer som America Vera-Zavala. Det betyder inte att jag tycker det är okej, tvärtom. Vera-Zavalas senaste utspel är över alla gränser.

Det är tredje gången som Vera-Zavala offentligt påstår att jag skulle ha en tveksam/'islamofob' agenda och ifrågasätter min journalistiska gärning, alltid utan trovärdiga belägg.

I sin bok, utgiven på Ordfront förlag, kallar hon mig ”den notoriske muslimjägaren som kallar sig själv journalist”. Hon preciserar inte närmare vad hon menar, kommer inte med ett enda exempel, mer än att jag har kritiserat hennes samarbete med Amanj Aziz. Har hennes redaktör på förlaget överhuvudtaget haft något att invända mot påståendet?

Det är tredje gången som Vera-Zavala offentligt påstår att jag skulle ha en tveksam/”islamofob” agenda och ifrågasätter min journalistiska gärning, alltid utan trovärdiga belägg. Trots att den här typen av påhopp på sätt och vis ”ingår i jobbet” så blir det tröttsamt i längden.

America Vera-Zavalas bok har recenserats i flera tidningar och hon var även inbjuden till SVT:s kulturstudio för att prata om den. Jag har inte sett att hon fått en enda kritisk fråga om vad hon bygger sina påståenden på.

Hennes vana att sätta starkt nedsättande epitet på sina meningsmotståndare blir extra märklig om man betänker att hon själv är en person som anser att det är rätt att gå till domstol för att straffa någon som uttalat kritik. Hon har varit väldigt aktiv i sitt stöd för den förtalsprocess som Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi på egen hand driver mot socialdemokraten Ann-Sofie Hermansson, efter att Hermansson på sin blogg bland annat kallat de två kvinnorna för ”extrema röster”. Hermansson friades som väntat snabbt av en enig tingsrätt, men påhejade av Vera-Zavala har de två kvinnorna drivit målet vidare till hovrätten, som ännu inte har prövat frågan.

Jag tänker inte stämma Vera-Zavala för förtal för de lögner hon sprider om mig, men hon ska inte stå oemotsagd.

Jag har jobbat som journalist i över 25 år. De senaste 15 åren har jag haft stort fokus på våldsbejakande och andra extrema rörelser av olika slag, oftast med utgångspunkt från individerna snarare än organisationerna de ibland säger sig företräda. I grunden handlar det om en fascination jag har för människans komplexitet, gränserna mellan ”ont” och ”gott” och en vilja att försöka förstå de mekanismer som ligger bakom det som man idag kallar för radikalisering.

Vad ideologierna eller övertygelserna har för färg har för mig alltid varit underordnat, men naturligtvis påverkar händelser i omvärlden vad som är angeläget att för tillfället ta upp.

Ett fåtal personer anser dock fortfarande att allt handlar om hjärnspöken. America Vera-Zavala är en av dem.

Jag har skrivit böcker och gjort reportage om militanta djurrättsaktivister, homofoba frikyrkorörelser, våldsam vänsteraktivism, nazism samt oheliga allianser som förenats i sin antisemitism. Jag skrev tidigt om den framväxande jihadistmiljön i Sverige, 2006 gjorde jag min första intervju med en person som sympatiserade med al-Qaida. Min bok ”Jihad” kom 2012, ett par år innan Islamiska staten var på allas läppar.

En sak som jag har lärt mig är att man måste vara tålmodig i det här arbetet, som ofta blir ifrågasatt från olika håll.

Idag är det inte många som längre ifrågasätter att radikalislamistiska miljöer finns i Sverige och behöver granskas och rapporteras om, eller för den delen menar att det är ”islamofobi” att skriva om de extrema delarna av islam. Desto fler undrar varför det inte har gjorts mer tidigare. Ett fåtal personer anser dock fortfarande att allt handlar om hjärnspöken. America Vera-Zavala är en av dem.

Jag tröttnade till slut på den utsatthet som det innebär att som frilansjournalist skriva om extremistmiljöer, och det handlade både om reella hot och den typ av smutskastning som America Vera-Zavala sysslar med. Idag jobbar jag på en branschtidning med helt andra frågor, men sitter fortfarande med i styrelsen för stiftelsen Doku som jag var med om att bilda för ett par år sedan. Stiftelsens syfte är att granska och informera om radikalislamism i Sverige, ett oerhört viktigt arbete som ännu så länge är helt beroende av privata donationer. Men trots knappa resurser så var vi till exempel först med att rapportera om Säkerhetspolisens stora intresse för skolledaren och predikanten Abdel Nasser Elnadi, samt flera andra nyheter, ibland i samarbete med tidningen Expressen.

Under 2020, detta mycket speciella år, har Doku av olika anledningar inte kunnat vara så aktiv som vi önskat. Efter årsskiftet kommer vi dock att göra en nystart med arbetet som bland annat innebär att spräcka och informera om sådana myter som America Vera-Zavala sprider.


Av Magnus Sandelin
Magnus Sandelin är journalist och författare. Han är också ordförande i stiftelsen Doku, som bedriver granskande journalistik och folkbildning om den våldsbejakande/radikala islamistiska miljön.


FOTNOT. Texten är en bearbetad version av ett inlägg som Magnus Sandelin tidigare har publicerat på sitt Facebook-konto.