Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vem höll i yxan under Stockholms blodbad?

Från SVT:s dokumentär ”Stockholms blodbad – Kampen om tronen”.
Foto: Loa Bie / SVT
Gustaf Johansson.

TV4:s dramadokumentärsatsning ”Drottningarna” väckte en debatt om motsättningar mellan det autentiska och det medryckande. 

SVT:s dokumentärserie ”Stockholms blodbad – Kampen om tronen” visar hur populärhistoria kan förmedlas utan att berättarglädjen går förlorad, menar historikern Gustaf Johansson.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Kan man gestalta det förflutna utan att göra våld på det? Finns det ett inbyggt motsatsförhållande mellan fakta och berättande, mellan det sanna och det medryckande? I den rätt förvirrade debatt som följde på TV4:s dramadokumentärsatsning ”Drottningarna” i höstas tycktes inte så få mena just det. Jo, det blev kanske lite tokigt med detaljerna, men vad gjorde väl det? Resultatet blev ju medryckande! 

Jag tyckte då att det var en ganska korkad sak att påstå. Vad är ens poängen med populärhistoria om den låter fiktionen breda ut sig på förflutenhetens bekostnad? Bra populärhistoria börjar istället med det förflutna, med det mest tillförlitliga historiska vetande vi har, och ger det en ny, rundare form. I sista hand är syftet att få historiens förlopp och människor att skifta tempus – från fruset då till rörligt nu. Gestaltningen ska tjäna kunskapsförmedlingen, inte producentens lust till drama. 

Som av en händelse finns nu en serie på SVT Play som visar hur det kan göras. I ”Stockholms blodbad – Kampen om tronen”, föredömligt programledd av historikerna Anna Maria Forssberg och Bo Eriksson, berättas historien om blodbadet 1520. 

Historikerna Anna Maria Forssberg och Bo Eriksson.
Foto: Anna Sandberg / SVT

Serien tar formen av en undersökning med avstamp i en klassisk historievetenskaplig frågeställning. Är det verkligen Kristian II, i Sverige kallad tyrann, som ensam bör bära skulden för avrättningarna på Stortorget? Hur kommer det sig i så fall att det fanns så många Stockholmsborgare bland de avrättade? Kung Kristian kan knappast personligen ha haft den sortens inblick i stadens inre liv och maktspel. Någon, anar historikerna, måste ha väglett honom. Fanns där en inside man, en infiltratör som gavs möjlighet att lägga till egna namn på dödslistan? 

Någon måste gräva och läsa och tolka, upprätta sammanhang och dra slutsatser.

På det här viset skildrar serien både den historiska kunskapen och själva sökandet efter den. Det är en mycket lyckad gestaltning, inte minst eftersom den både dramatiserar händelser ur tiden och historikernas arbete med att frilägga dem. Forssberg och Eriksson ses besöka arkiv och bibliotek, de vevar fram compactushyllor och läser ur gamla volymer, hela tiden måna om att på ett nyansrikt och inkännande vis skärskåda de människor och händelser som bevarats mellan pärmarna.

Så synliggörs det historiska vetandets allra mest grundläggande ting: källstudierna och respekten för det förflutna. 

Det fina med detta är förstås att tittarna inte bara lär sig något om dåtiden. De får dessutom syn på det arbete som krävs för att det alls ska vara möjligt att spela in historiska dokumentärserier. Någon måste gräva och läsa och tolka, upprätta sammanhang och dra slutsatser. Först därefter, så lyder lärdomen, är det lönt att dramatisera.


Av Gustaf Johansson


Gustaf Johansson är fil dr i historia och fri skribent.



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

spotify:episode:6vMFCgMhO7bLk2tlQEo8zf

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.