Ur Martha Roslers serie "House beautiful – bringing the war back home" från 2008. Foto: MARTHA ROSLER / BONNIERS KONSTHALLUr Martha Roslers serie "House beautiful – bringing the war back home" från 2008. Foto: MARTHA ROSLER / BONNIERS KONSTHALL
Ur Martha Roslers serie "House beautiful – bringing the war back home" från 2008. Foto: MARTHA ROSLER / BONNIERS KONSTHALL
Ur Martha Roslers serie "House beautiful – bringing the war back home" från 2008. Foto: MARTHA ROSLER / BONNIERS KONSTHALLUr Martha Roslers serie "House beautiful – bringing the war back home" från 2008. Foto: MARTHA ROSLER / BONNIERS KONSTHALL
Ur Martha Roslers serie "House beautiful – bringing the war back home" från 2008. Foto: MARTHA ROSLER / BONNIERS KONSTHALL

Världsfrånvänt om krigsskildringar

Publicerad

På Bonniers konsthall i Stockholm undersöks bilden av krig, genom metabilder av krig. 

Nils Forsberg provoceras av en självupptagen och distanserande utställning.

Sedan någon vecka tillbaka kan man se Paul Hansens bilder på Fotografiska i Stockholm. Klassisk fotojournalistik. Starka bilder med hög närvaro, som det heter. Vi översköljs av dem varje dag. Alla fotografer är inte lika bra som Hansen, men de dominerande motiven är desamma. Flyktingar och krigszoner.

Med ”Bilden av krig” vill Bonniers konsthall gå på djupet med bilder av våld och lidande. Bilder av krig och dess konsekvenser anses å ena sidan göra människor medvetna om pågående elände, och därför kunna väcka opinion och ytterst få det att upphöra. Å andra sidan ses de ibland som spekulativa och i förlängningen avtrubbande misärpornografi.

Hur många splitterskadade syriska spädbarn krävs det för att vi ska göra något? Eller för att sluta att ens bry oss?

 

LÄS MER – Nils Forsberg: "Ett litet barn, knappast ens ett år gammalt, som drunknat för andras synders skull."

Gymnasiekonst

Utställningen väljer att hantera den här motsättningen genom att fokusera på skildringar som även refererar till sig själva som bilder. Det är inte så mycket gestaltningar av krig vi får se, utan gestaltningar av hur krig gestaltas. Det knyter an till ansvarig intendent Teodor Ringborgs avhandlingsarbete och kan säkert bli en intressant bok. Som utställning är det inget vidare. 

Phil Collins film (från 1999) ”How to make a refugee” visar hur pressfotografer regisserar kosovoalbanska flyktingar att bli så bildmässiga som möjligt enligt rådande konventioner. Den är okej. 

Men Alfredo Jaars inramade Newsweek-omslag från 1994 tillsammans med texter om vad som hände i Rwanda samma veckor är mediekritik i gymnasieversion (”Är inte folkmord viktigare än aktiemarknaden? Va?”). 

Det blir värre. Martha Roslers collage där bilder från Vietnamkriget klippts in i heminredningsmagasin är så genanta att vi hade stekt konceptet på bildlektionerna på högstadiet.

Dödsläger

Generellt är de nyare bidragen bättre, Mari Bastashevskis ”State business” där hon spårar pengaflöden i vapenhandel och andra ljusskygga verksamheter är grävande journalistik med tycke av politisk thriller i väggtidningsformat. Bäst är Lawrence Abu Hamdans projekt om tystnaden i det syriska Saydnaya-fängelset sedan det i praktiken blev ett dödsläger. Plötsligt och oväntat ryser man till.

Men det kanske är ett misslyckande inom ramen för utställningen? För att verket, till skillnad från nästan allt annat här, faktiskt gör något med mig som betraktare (eller lyssnare), och inte exekverar stolpiga brechtska distanseringseffekter?

Samtidskonsten har i princip abdikerat från upplevelser, känslor och erfarenheter. Den undersöker i stället på metanivåer hur dessa gestaltas i namn av det som kallas kritikalitet. Skildringar av krig lämnas till pressfotografer som Paul Hansen, vilket är synd. För hur skicklig han och kollegerna än är, är de fast inom sin genre, inom mediernas konventioner.

 

LÄS MER – Nils Forsberg: Inte ens konsten kan trösta när terrorn slår till

Dunkirk av Christopher Nolan

Konstnärer som Otto Dix eller Paul Nash (som ägnades en fin utställning på Tate i London förra hösten) formulerade för hundra år sedan nya språk för att skildra skyttegravarna. 2010-talets hittills bästa film, Christopher Nolans ”Dunkirk”, flyttar gränserna för och återuppfinner krigsfilmen med influenser från ljudkonst och videoinstallationer och förskjutna tidsperspektiv.

Genom nya sätt att berätta och skildra, undviks avtrubbning kring och normalisering av ämnet. På Bonniers konsthall funderas det, med högst varierande talang, i stället på representationens mekanismer, ett fördjupat bildseende och konstens medialitet. 

Det är som att skriva ett reportage från ett flyktingläger och intressera sig för hur tälten är uppställda och hur linorna är förankrade. 

Jag kan inte tycka annat än att det är både självupptaget och världsfrånvänt.

 

KONST

BILDEN AV KRIG

Bonniers konsthall, Stockholm

Till 14/1, 2018

 

Nils Forsberg är konstredaktör och kritiker på Expressens kultursidor.

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag