Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Varför vägrar vi att se att världen blir bättre?

Johan Norberg. Foto: Sofia Nerbrand
EN RIKARE VÄRLD. Mellan 1990 och 2015 ökade världens BNP per capita ungefär lika mycket som under de 25 000 åren dessförinnan. Foto: Micke Ölander

Enligt siffrorna lever vi en gyllene era. Men vem bryr sig om siffror?

Johan Norberg funderar över varför vi vägrar att se att världen blir ljusare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Vi lever i en ond tid, politiken är korrupt och samhället befinner sig i upplösning.

Vem var det som sa det? Var det Donald Trump eller Bernie Sanders? Eller Jimmie Åkesson eller Marine Le Pen? Det är svårt att komma ihåg för de låter så snarlika nu för tiden, populisterna till höger och vänster. Allting är fruktansvärt, så det är plats på scen för syndabockar och riddare på vita springare.

Pessimismen är utbredd. Enligt en amerikansk studie anser bara sex procent att världen blir bättre. Fler amerikaner tror på astrologi och reinkarnation än på framsteg. Finanskrisen, terrorismen, Syrien och Ukraina har rörts ihop i våra bakhuvuden till ett övertygande narrativ om att världen håller på att falla samman.

Ökad livslängd och färre risker

Men fakta visar att det i själva verket aldrig har funnits en bättre tid att leva i. Fattigdom, hunger, analfabetism, barnarbete och spädbarnsdödlighet minskar snabbare än någonsin i mänsklighetens historia. Den genomsnittliga livslängden har ökat dubbelt så mycket det senaste århundradet som under de tidigare 200 000 åren sammantaget. Risken att dö i en naturkatastrof, hamna i krig eller underkastas en diktatur är mindre än någonsin.

Den gamla goda tiden är nu.

Böcker som säger att världen går under säljer bra. Jag har precis försökt göra motsatsen. Jag har skrivit en bok som heter "Progress", om mänsklighetens triumfer. Inte för att invagga oss i säkerhet, utan som en varning: om vi inte ser vilka framsteg människan skapar kommer vi att söka syndabockar och rösta för demagoger som undergräver framstegen genom att hota friheten och öppenheten. Om du inte tror att vi har något att förlora på det är det för att du har ett dåligt minne.

 

Läs mer: "Är Trumps väljare verkligen förlorare?"

Fler demokratier, mindre fattigdom

Vi kan jämföra med år 1800 då livet för nästan alla fortfarande var, med Hobbes klassiska ord, solitary, poor (90 procent levde i extrem fattigdom), nasty (vi kastade fortfarande ut sopor och avföring genom fönstret), brutish (Storbritannien hade dödsstraff för 300 brott) and short (30 år).

Men vi kan också titta på det kortare perspektivet. Mellan 1990 och 2015 ökade världens välstånd, bnp per capita, ungefär lika mycket som under de 25 000 åren dessförinnan. Andelen länder som är demokratier har ökat från knappt hälften till nästan två tredjedelar. Den extrema fattigdomen i världen har minskat från 37 till 9,6 procent - ensiffrigt för första gången i historien. Varje dag fick 285 000 fler tillgång till säkert vatten.

Alla tänker på att Mellanöstern är i kaos, men vi glömmer att konflikter samtidigt tog slut i Colombia, Sri Lanka och Angola. Islamistiska terrorister utgör ett nytt och obehagligt hot, men de dödar trots allt relativt få. Risken att en europé ska mördas av en vanlig mördare är 30 gånger större - och det är en mordfrekvens som har halverats på två decennier.

 

Läs mer: "Why can't we see that we are living in a golden age?"

Genetiska gnällspikar

På nästan alla sätt, enligt nästan all statistik, lever vi bättre, längre och säkrare i dag. Så varför är alla övertygade om att allt är fruktansvärt?

Kanske för att vi är genetiskt programmerade att vara gnällspikar. De jägare och samlare som aldrig var nöjda, utan oroligt stirrade mot horisonten efter nya stormar och rovdjur överlevde och förde vidare sina gener och stresshormoner till oss. Det är därför vi tycker att dåliga nyheter är mer intressanta än goda nyheter.

Psykologer som Daniel Kahneman och Amos Tversky har noterat att ju mer minnesvärt något är, desto vanligare tror vi att det är. Och vad minns vi bättre än katastrofer och ondska?

 

Läs mer: "Johan Norberg varnar för farliga bibliotek".

 

I dagens globala medievärld färdas dessa dåliga nyheter snabbare. Förr hörde vi knappt talas om lidande på andra sidan jordklotet. Nu finns det alltid någon med en mobilkamera där, och eftersom det alltid sker en naturkatastrof någonstans och det alltid finns någon seriemördare på fri fot någonstans, så kommer det att toppa nyhetsflödet överallt. Då tror vi att det är vanligare än förr. Det överväldigar och skrämmer oss, och triggar vår flykt-, kamp- eller rösta på Trump-respons

När vi blir äldre och får mer ansvar och kanske känner att våra styrkor sinar är det också frestande att blicka tillbaka på en tänkt, bekymmersfri barndom. Det är lätt att blanda ihop förändringar inom oss med förändringar i världen.

 

Läs mer: "Det handlar om nya sätt att hålla kontakt"

Pensionerade pessimister

Ganska ofta när jag frågar människor om deras ideala period, den era då de tror att världen var som mest lycklig, så svarar de med det årtionde då de själva växte upp. En tid innan allting framstod som förvirrande och farligt, och de unga blev oartiga, började lyssna på dålig musik och spela Pokémon Go.

Kulturhistorikern Arthur Freeman noterade en gång att "praktiskt taget alla kulturer, i alla epoker, har haft bilden att män och kvinnor inte når upp till deras föräldrars och förfäders nivåer". Är det en slump att västvärlden upplever en väldig våg av pessimism i samma ögonblick som de stora babyboom-generationerna går i pension?

Så vem var det som fällde de där orden som inleder artikeln, om att vi lever i en ond tid med korrupt politik? Det var inte Trump och inte Åkesson. I början av 1900-talet fann en amerikansk professor dem på en stentavla i ett museum i Konstantinopel. Han bedömde att den kom från Kaldéen i sydöstra Mesopotamien, 3 800 före Kristus.

 

FOTNOT. Artikeln är en översatt och omarbetad version av en analys publicerad i The Spectator. Johan Norbergs bok "Progress" ges ut på One world publications.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!