Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför vågar inte Löfven tala om fattigdom?

Stefan Löfven talar på politikerveckan i Järva.
Foto: SVEN LINDWALL

Somar Al Naher tycker att statsministern talar till Järvaborna som om de vore ett gäng barn.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Varför har det blivit så svårt för Socialdemokraterna att tala om fattigdom? Om hur det är att leva i en stockholmsförort och veta att ens liv kommer att bli kortare, hälsan sämre, tänderna färre och pensionen obefintlig jämfört med den som lever bara några tunnelbanestationer bort. Vad är ett kortare liv om inte den största orättvisan? 

I Stefan Löfvens tal på politikerveckan i Järva ägnar han i stället stora delar av talet åt lag och ordning: skärpta straff för kriminella och fler övervakningskameror. 

Löfven lägger ansvaret på individen

Talet är ett symtom på hur Socialdemokraterna misslyckats med att bryta alliansens problemformulering. Stefan Löfven lägger i princip hela ansvaret för utvecklingen på individen, i stället för på klassamhället. Hans val blottar ett nöjt arbetarparti som flyr undan politiska krav. Värderingar och moral är ju gratis, medan bättre socialtjänst, skola och bostäder som gör att folk har råd att bo bra kostar. Alltså är det individerna som ska ändra på sig, inte strukturerna.

Så Stefan Löfven talar till järvaborna som om de vore ett gäng barn: Det är viktigt att göra sig anställningsbar – och att plocka upp skräp. 

Han talar om att "alla har skyldighet att ta de jobb som erbjuds" och att varje förälder ska kunna ropa från ytterdörren varje morgon: ”Hej då, nu går jag till jobbet!” 

Men problemet är ofta i stället att föräldern inte är där när barnet vaknar.

Löfven dubbelbestraffar

Många föräldrar med invandrarbakgrund sliter med låglönejobb och obekväm arbetstid. 

Enligt en rapport som kom från SCB för något år sedan är det flest människor från Botkyrka som arbetar med RUT-yrken, medan Danderyd är den kommun där flest nyttjar RUT-avdrag. Så ser det klassegregerade Sverige ut.

Mammor och pappor städar, kör taxi, diskar – och har samtidigt ångest över att inte hinna hem för att läsa läxor med sina barn. Att växa upp i en lågavlönad familj är att växa upp med ständigt trötta föräldrar.

I stället för att stödja dem, kommer statsministern och skäller på dem för att inte ha koll på sina barn. Snacka om dubbel bestraffning.


LÄS MER: Vad gör polisens kontroller med tilliten i förorterna?


Somar Al Naher

Somar Al Naher är skribent och tidigare aktiv inom Socialdemokraterna.