Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Varför så rabiat?

Mats Almgren och Gitta-Maria Sjöberg i Göteborgsoperans Lady Macbeth från Mzensk. Foto: Mats Bäcker

Göran Gademan bemöter Gunilla Brodrejs artikel om operasexismen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SEXISMEN PÅ OPERAN

SEXISMEN PÅ OPERAN

I dagens mediesamhälle är gränsen mellan det offentliga och privata flytande, för att inte säga helt utplånad. I går hörde vi om en norrländsk rektor som fått sparken därför att han på sin privata Facebooksida haft partybilder vilka uppfattats som pornografiska. Tack och lov fick han rätt i högsta instans och skadestånd.

En dramaturgs bekännelser: man ställer upp på ett seminarium om genus och opera, som knappt hinner börja förrän man blir attackerad av Gunilla Brodrej för uppsättningen av Lady Macbeth från Mzensk. En vecka senare blir man uthängd och fullständigt felciterad på Brodrejs Expressenblogg. Man skriver ett svar och lägger ut tråden på sin privata Facebooksida, dels för att de inblandade ska kunna se vad som har förevarit, dels för att söka tröst och stöd hos vänner. Brodrej får ett anonymt tips och vips blir man uthängd i Expressen igen, denna gång i pappersupplagan. Även denna artikel innehåller ett oerhört selektivt återgivande av vad som förevarit, stora klipp och inte minst rena feltolkningar samt underligt underbyggda slutsatser.

 

Till att börja med är den person som skriver på Facebook att "hon behöver ett rejält kylskåpsknull" ingen ledande operapersonlighet, vilket påstås i din ingress, utan en ytterst perifer FB-vän. Även om jag tog bort tråden efter ett dygn och tog några vänner i örat för att de hade gått över gränsen, så står jag för vad jag själv har skrivit där. I "Där satte du fingret på den ömma punkten" syftar jag nämligen på inledningen av inlägget om kylskåpet, där det frågas efter vad du egentligen är rädd för. Men det har du naturligtvis tagit bort när du återger dialogen i tidningen. "Den ömma punkten" rör den fråga som jag gång på gång ställt till dig - på seminariet och i mitt blogg­svar - men aldrig fått svar på: Vad är det som gör dig så rabiat varje gång man visar en kvinna som njuter av sin sexualitet och har sex av egen fri vilja med stor aptit? Varför får inte det visas på scenen?

 

I söndagens GP talar Katerina, Gitta-Maria Sjöberg, om verket och uppsättningen: "Det handlar om kvinnofrigörelse och sexuell frigörelse." I dagens samhälle är det inte minst viktigt med kvinnor från olika kulturer. Varför ska man dra tillbaka klockan till 1800-talets viktorianism igen? Och varifrån kommer slutledningen att vi alla tycker "bara en kvinna blir penetrerad så blir hon snäll"? Och varför kan du inte ens andra gången återge mina uttalanden på seminariet korrekt, där jag talade om den homosexuelle mannens kvinnliga inlevelse eftersom de har samma objekt för sina begär - män. Att påstå att ni nu vet "vilken sorts samtal som förs bakom scenen på Göteborgsoperan" utifrån Facebook-tråden är direkt kränkande, eftersom jag talade länge och väl på seminariet om mitt arbete i Jämställdhetsgruppen och Gör det jämt-projektet på Göteborgsoperan, samt mitt starka engagemang i hur kvinnor skildras på operascenen.

Eller valde du bara att inte lyssna då? I vilket fall bröt du mot en vedertagen journalistisk kutym, nämligen att man inte bör referera från ett seminarium där man själv sitter i panelen.

 

Slutligen de lösryckta citaten från min man Sörens och min lekfulla omtolkning på Facebook av kylskåpshandtaget som den ömma punkten, och vad vi då ska göra i köket när jag kommer hem, förstår jag inte vad den har på Expressens kultursida att göra. Som sagt, gränsen mellan det offentliga och det privata är utplånad.

Att hoppas på en verkligt seriös debatt kring det viktiga i denna fråga - sexualitet och kön på scenen, men helst utan alltför moralkonservativa inslag - är väl att hoppas på för mycket. Men man kan väl åtminstone få hoppas på att bli citerad och refererad på ett adekvat sätt, utan alltför stora omtolkningar och icke underbyggda slutsatser?

 

 

Göran Gademan

kulturen@expressen.se

Göran Gademan är dramaturg på Göteborgsoperan.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!