Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför blundar ni för alla som dött i corona?

Johan Anderberg, författare till boken ”Flocken”.
Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Bengt Lindroth är journalist och författare.
Foto: Bengt Oberger / Wikimedia commons
Victor Malm.
Foto: IZABELLE NORDFJELL

Johan Anderbergs bok ”Flocken” är en berättelse om en framgångsrik svensk coronastrategi.

Bengt Lindroth ser patriotism bakom uppslutningen kring det svenska vägvalet.  

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Det ska bli tv-serie av Johans Anderbergs bok ”Flocken”, om Sveriges vägval under pandemin. Produktionsbolaget FLX har köpt rättigheterna och vill göra en ”current affairs-thriller” av gänget i Folkhälsomyndigheten i Solna och dess frihetskamp. Huvudgestalter blir förstås Gudfadern Johan Giesecke och kompanjonen Anders Tegnell

Visst gjorde de två en del misstag. De tvingades till en och annan eftergift åt den oförstående omvärlden som ropade efter lockdowns, tester och munskydd. De famlade emellanåt. Men ändå, efter ett drygt år med coronan och med vaccinsköterskorna som tillskyndande räddande änglar står saken klar: de fixade det, den svenska strategin höll. Hjältarna från Solna (alltså inte AIK) gick spontant mot rätt mål. Flocken följde dem och den kunde röra sig mer ute i samhället än kanske något annat folk i världen. ”Svenskarna var fria för att de skulle vara fria. Det var så beräkningen såg ut”, summerar Anderberg.

Hos Anderberg är politikerna nästan helt frånvarande. De spelar biroller. Men låt mig trots det lämna ett förslag till den kommande tv-seriens manusskrivare. Lägg in en scen från regeringskansliet där vi får veta hur det gick till när det i mars 2020 beslöts att Löfven & Co på sina presskonferenser skulle framträda med svenska fanor. Och hur det blev order på att bära blågula nålar på kavajslag och klänningsbröst. Jag återkommer till varför detta bör ses som en avgörande episod i historien om det svenska vägvalet. 

Här ska också sägas att Johan Anderbergs ”Flocken” är ett inträngande och flyhänt skrivet reportage. Det förtjänar på inget vis att raljeras över, utan ska diskuteras seriöst. Det som känns betänkligt har snarare att göra med klimatet där boken tas emot. Trots att Anderberg själv aldrig nämner uttryck som ”rätt” eller ”fel”, så har hans resonemang ofta välkomnats som ett försök att reda ut just det: har den svenska strategin varit ”rätt”? 

Politiska kulturer reagerar på skilda vis utifrån kollektiva erfarenheter. Eller brist på erfarenheter.

 ”Vi kanske valde rätt strategi” lyder rubriken på Victor Malms krönika i Expressen (2/5). Och fler än han kittlas av frågeställningen. Hur vilse den leder visar sig i jämförelsen med grannländerna. Om Norge i stället för dagens drygt ca 750 avlidna i covid-19 nått upp till nästan tiodubbla 7000, om Finland stigit från 900 till 7000 och Danmark tredubblat sin mängd hade deras dödstal hamnat i paritet med Sveriges. I gengäld kunde då Teatercaféet i Oslo och alla andra restauranter, grundskolor och dagis runtom i Norden ha hållit mer öppet. Gjorde alltså grannarna fel i stället för rätt?  Det är en befängd matematik. 

Det vettigaste sättet att vid en oväntad kris försöka begripa varför folk, statsledningar och myndigheter runtom i Norden betedde sig som de gjorde är att spana efter vad de tror att historien har lärt dem. Politiska kulturer reagerar på skilda vis utifrån kollektiva erfarenheter. Eller brist på erfarenheter. Det finns ingen universell manual för demokratiska regimer att snabbläddra i. 

Illa blir det därför om ansvariga och opinionsbildare i något av länderna – alltså Sverige – påstår att det egna vägvalet är klokare, mer vetenskapligt grundat eller mindre styrt av känslor och politikers prestige än grannarnas. Johan Anderbergs tes om Solnahjältarnas linje som ”frihetens väg” ordnar in sig i den traditionen. I sagan om det unika Sverige.

Den nationella självupptagenheten växer sig ännu starkare under trycket från pandemin.

Helsingin Sanomat ironiserade i en ledare i november över hur detta notoriska drag dök upp också i retoriken kring covid-19: ”Svenskarna har som allmän vana att stolt torgföra sina egna försök att bemästra olika problem som uttryck för något slags särpräglad 'svensk modell'.”               

Sådana här gliringar grannar emellan har långa anor, men attityderna där bakom har hårdnat under 2000-talet. Den nationella självupptagenheten växer sig ännu starkare under trycket från pandemin. Gränserna stängs. Norden och EU har hakat upp sig.

Det är här mitt tips om de svenska flaggornas parad in i regeringskansliet hör hemma. Regeringen klär sig i blågult. Med vilka argument? För att konkurrens med Sverigedemokraterna, med uppslutningen bakom Tegnell som förevändning? Hur som helst, för mycket svenskhet gör det dubbelt svårt att uppbåda den nordiska och europeiska arbetsförmåga som krävs för att rehabiliteringen efter coronan ska ha en chans. Den faran måste också skildras i tv-thrillern om hjältarna i Solna. 


Av Bengt Lindroth

Bengt Lindroth är journalist, författare och mellan 1985 och 1994 var han politisk redaktör på Expressen. Den här våren är han aktuell med boken ”Vi som inte var med i kriget”.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=83138&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.