Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför blir jag utsparkad av Svenska Akademien?

Foto: MAXIM THORÉ / BILDBYRÅN
Foto: OLLE SPORRONG

Sedan 1986 har Ebba Witt-Brattström disponerat en forskarplats i Nobelbibliotekets forskarsal.

Nu sägs den upp – av Svenska Akademiens kansliansvariga.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. ”Kris” är inte längre tillämpbart på Svenska Akademien. Det försäkrade ständige sekreteraren häromdagen för TT. Samma dag sparkades jag från Nobelbibliotekets forskarsal, där jag suttit av och till sedan 1986, alltså långt före min dåvarande man blev ledamot (1997). Ifall nån inte tror att jag hade egna meriter att få forska vid det ”specialbibliotek för studiet av skönlitteratur”, som Nobelbiblioteket kallar sig.

Den som ville ha bort mig var inte, som man kunde förmoda i ett biblioteksärende, huvudbibliotekarien utan Akademiens kansliansvariga. Brevet innehöll undanflykten att fler skulle ges möjlighet till forskarplats. Hur många då, kan man undra, eftersom de flesta forskare föredrar Kungliga Biblioteket, där man kan träffa kolleger över lunch och fika.

Nobelbibliotekets forskarsal däremot, är belägen i en kal källare med tegelvalv. Den är tillgänglig dygnet runt och erbjuder ingen som helst distraktion, vilket räddade mitt akademiska forskarliv under decennierna som dubbelarbetande fyrabarnsmamma.

 

LÄS MER – Ebba Witt-Brattström: Så är äktenskapet med en akademiledamot 

Vilken forskning belönas?

Jag kan leva med att bli utsparkad av Svenska Akademien, och inte kräver jag något förlikningssumma heller (skämt). Min oro gäller mina källarkolleger. Där finns de som inte heller presterar den typ av forskning som ledamöterna brukar ”gilla och belöna”. Har de också fått gå? Är detta i så fall ett ideologiskt grundat beslut? Ska nu bara forskare som bedriver i Akademiens ögon ”belönbar” forskning få sitta där?

I mitt fall är exempel på icke-belönbar forskning att jag under åren i Nobelbibliotekets källare skrev om Moa (1988), inte om Harry. Om Edith Södergran som Ny kvinna och inte som nåt slags flickan i Havanna (1996). Om queer- och könsdrypande dekadens istället för om snustorr symbolism (2007). Om 1970-talet som litterärt innovativt tills KRIS-grabbarna körde över decenniet (2014).

Fel! Och ändå rätt, för priser fick jag bra med på annat håll.

Kan droppen ha varit att min nya bok ,”Historiens metoo-vrål”, kommer att handla om sexuella övergrepp, ursäkta ”oönskad intimitet”, i litteratur från antiken till idag? Är det månne fortfarande ett no no-ämne under kristallkronorna i det slutna sällskapet? I så fall klingar sekreterarens prat om ”solid och kraftfull nystart” lite tomt. För att inte säga ödesdigert.

 

Ebba Witt-Brattström är författare, professor och medarbetare på Expressens kultursida.