Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vardagspoesi som bör bussas ut i hela landet

ALLA MÅSTE SE. Ensemblen i "Lilla stora livet". Foto: URBAN JÖRÉN
Anita Nyman och Alfred Tobiasson. Foto: URBAN JÖRÉN

Dan Hallemar hoppas att hela Sverige får se Riksteaterns minimusikal "Lilla stora livet".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I en gymnastiksal i Kallhäll, mellan en ishall och en 4H-gård, har Riksteatern ställt en låda med en lägenhet i. I föreställningen ”Lilla stora livet”, en musikteater av Ulf Nilsson och Lotta Olsson med musik av Frida Hyvönen, tar publiken plats i den lägenheten. Det finns ingen scen. Vi är flugor på väggen och på mattan, på diskbänken, soffan, de låga bokhyllorna, tidningshögarna och köksbordet.

Ingen skriver poesi för barn som Lotta Olsson. Den är så omärkvärdig och enkel att svindeln hela tiden överraskar en. Frida Hyvönens musik är lekfull och småskaligt infallsrik. Musikerna plockar ihop den bit för bit i lägenheten, som sakletare.

Det är poesi och musik som hantverk och inte som show. Stämningen pendlar mellan melankolin i Ted Ströms "Vintersaga" och infallsrikedomen i Nationalteaterns "Kåldolmar och kalsipper".

Tänk om mormor dör

Malte är sju år, hans mormor är sjuk så mamma måste till sjukhuset. Malte får gå till mormors väninna Ponti i lägenheten ett par trappor ner. Hon har kört buss hela livet. Malte är rädd att mormor ska dö och Ponti är uppfylld av att söka svar på frågor som uppstått i förarsätet mellan hållplatserna.

En kvarglömd diktsamling på bussen blir föreställningens sånger. Musikerna smyger omkring i lägenheten och spelar på allt. På radion, cykelhjulen, skiftnycklarna, kökslampan och vattenrören. Poesi och sång, tycks man vilja säga, är ingenting som pågår bortanför vardagen.

Mellan morrhår och stjärnor

En radda skiftnycklar kan bli musik, en rad med ord kan bli poesi. Det är en föreställning som minskar avstånd. Mellan konkret och svindlande, mellan morrhår och stjärnor, mellan spindlars matsmältning och rädsla för döden. Livet är ett ekosystem och just nu lever vi.

Alla kommuner med ishallar och förskolor och bussar och snöhögar som smälter och människor som bor med bara väggar som skiljer dem åt, bör hämta hem det här spelande och sjungande lägenhets-ekosystemet till sina gymnastikhallar tills alla i landet har sett och hört detta.

 

TEATER

LILLA STORA LIVET

Av Lotta Olsson och Ulf Nilsson (text) och Frida Hyvönen (musik)Regi Olle Törnqvist
Riksteatern, turné
Ålder 6+

Dan Hallemar är kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!