Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Våra idéer är räddningen för den svenska filmen

Björn Mosten och Ida Engvoll i ”Kärlek och anarki”.
Foto: Ulrika Malm / Netflix
Lisa Langseth.
Foto: LISA MATTISSON EXP / LISA MATTISSON EXP

På grund av både Covid-19 och ett konsensusstyrt system befinner sig den svenska filmbranschen i djup kris.

Lisa Langseth, skapare av Netflix-serien ”Kärlek och anarki”, skriver till öppnandet av Göteborgs filmfestival om vikten av att låta de unika, individuella idéerna stå i centrum. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FILMDEBATT. Vi hade tre veckor kvar av inspelningen av min tv-serie ”Kärlek & anarki” när Covid slog till på allvar i Sverige. Vi fick avbryta inspelningen tvärt utan att vi hade en aning om ifall vi skulle kunna fortsätta. För att inte bli tokiga av ovissheten klippte vi igenom allt vi filmat fram till pandemin, vi insåg då att det fattades något i slutet och jag skrev om seriens smärtpunkt så den hamnade på rätt ställe. Så här i efterhand kan jag se att den påtvingade pausen ledde till något bra för helheten. 

Det fanns inte en framtidsstrateg i hela filmvärlden (och dom är många!) som förutspådde Covid-19 och dess konsekvenser för filmbranschen. Det kommer inte heller vara varken en framtidsanalytiker eller en konsult som kommer lösa den kris som filmvärlden har hamnat i. Istället finns det bara en enda alldeles uråldrig medicin mot alltsammans och det är själva filmen i sig. 

Självklart måste strukturerna kring filmen ses över. Se till exempel gärna på Frankrikes förmåga att lagstifta för att säkra den inhemska filmens utrymme på biograferna. Frankrike har också via EU drivit fram att de stora streamingtjänsterna måste producera på lokalspråk för att få äga en så stor del av marknaden som de gör. Utan Frankrike hade antagligen allting vi sett på de internationella strömningstjänsterna producerats på engelska.

Självklart måste alltså starka och genomtänkta lagar skrivas för att de lokala produktionerna (så som den svenska) ska ha en säker framtid. Men strukturen är bara bordet som maten ska stå på. 

Den svenska biopubliken kommer inte att strömma till för att någon gör en övergripande utredning och kommer till en välformulerad slutsats.

Flera har den senaste tiden tittat på Danmark och frågat sig varför det går så mycket bättre för danska inhemska filmen, trots pandemin, trots en lika liten filmbransch med ett lika litet språk. Svaret är att Danmarks filmvärld styrs av dess dominanta regissörer och manusförfattare. De är starka kreatörer med gott självförtroende och stor erfarenhet, med en självklar plats i det danska kulturlivet, som har stabil makt över både pengar och innehåll. Detta gäller både män och kvinnor. 

På samma sätt är det bara svenska regissörer och manusförfattare som i slutänden kan rädda den svenska filmbranschen. Den svenska biopubliken kommer inte att strömma till för att någon gör en övergripande utredning och kommer till en välformulerad slutsats. Istället ligger den framtida svenska filmen i magarna på de filmskapare som är beredda att spränga allt för att berättelsen ska komma främst. 

Om dessa berättelser sedan finansieras av en streamingtjänst eller ett filminstitut, oavsett om produkten i slutändan får premiär i Cannes, Norrköping eller i tv-rutan – så vet berättelserna att de är oumbärliga och unika, i sin egen rätt, orädda utan att behöva stå till svars mot någon. 

Så till dem som frågar sig hur man ska komma vidare med den svenska filmen; ge pengarna till manusförfattarna. I stort sätt ingen av dem är fastanställda, utvecklingsbidragen går oftast till produktionsbolagen i första hand, manusförfattarna hamnar längst ner i näringskedjan och får där tigga om en slant till en idé som i slutänden ändå inte kommer hamna i produktion förrän det råder konsensus på toppnivå.

Ge i stället pengarna direkt till manusförfattarna och säg: skriv något som vi aldrig har sett förut. Skriv något som får oss att svetta oss lyckliga, kräkas eller klättra högst upp i en tall. Och när du gjort det så kommer vi producera det utan att stryka det som är för konstigt eller gör för ont.

Skriv något unikt, som aldrig hade kunnat göras på något annat sätt, i något annat land, av någon annan människa än just precis du.  

Skriv oss ur den här coronaskiten, skriv! 


Av Lisa Langseth

Lisa Langseth är dramatiker och regissör, senast aktuell med Netflix-serien ”Kärlek och anarki”.

Delar av texten används i ett föredrag som Langseth håller idag vid invigningen av Göteborgs filmfestival.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=78407&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.