KULTURDEBATT. Där kom det. Hade det handlat om judar hade det aldrig blivit så här. Nä, för då hade alla rest sig och krävt hennes avgång direkt. Det är America Vera-Zavala som i sin diskussion med Elsa Westerstad i Kultur-Expressen säger ”hade den videon innehållit den typen av rasism, fast när det gäller antisemitism, så hade du inte varit så ursäktande”.
Vera-Zavala tycker, med rätta, att Amineh Kakabaveh borde uteslutits direkt efter det att hon lade ut en starkt rasistisk film och sedan ”bad om ursäkt” med brasklappen att även om filmen var gjord av rasister så var innehållet icke desto mindre sant.
Ja, hade-det-varit-judar filmen handlat om. Det är en gammal bekant retorik. Den antyder att judar är privilegierade bland minoriteter; att hat mot dem är så befängt att det omedelbart stöter på patrull överallt. Och det är stötande att Vera-Zavala använder den bilden, för guess what: Vänsterpartiet har en ganska hög tolerans mot antisemitism i partiet. Det finns flera exempel på det, men det mest flagranta på länge är väl Torbjörn Björlund som är ordförande i Vänsterpartiet Uppsala. Det uppmärksammades i maj att han tillsammans med förra riksdagsledamoten Jeannette Escanilla gått i ett demonstrationståg där det förekom plakat med antisemitiskt bildspråk.
När Björlund fick kritik kom han med en Kakabaveh-lik ursäkt: det var ju beklagligt men ”det behövs starkare provokationer i dag för att mördandet av palestinska barn inte ska falla i glömska”. Innehållet var ändå sant, med andra ord. Kort därefter toppade han sin insats med att länka till en en intervju med brittiska högerextremisten och förintelseförnekaren Nick Griffin på den konspirationistiska sajten SOTT, där Griffin säger sig ha fått ”stora pengar från ’sionister’ [zionist neocons]” för att fokusera på att kritisera islam men inte Israel eller banksystemet.
Och det slutar inte där. Björlunds Facebooksida är en veritabel stig beströdd med brödbitar som alla leder fram till häxhuset: på något sätt lyckas han inte kritisera Israel, vilket ju är hans uttalade syfte, utan att använda källor som är kända för att uttrycka antisemitism. När det inte är SOTT, en sajt som ägnar sig mycket åt att ifrågasätta Förintelsen, så är det iranska propagandakanalen Press TV, och när det inte är Press TV är det RT. Men alla står väl upp som en man och skriker att Björlund borde uteslutas? Nej. Det ekar tomt.
För så här är det: Undviker man ordet ”judar” och i stället talar om ”sionister” så kan man säga nästan vad som helst och med vilka grumliga källor som helst. En annan person som använder hade-det-varit-judar-argumentet är liberala ledarskribenten Lars Ströman. ”Låt oss anta för ett ögonblick att en heltidspolitiker skulle lägga ut en propagandafilm som säger att judar är tjuvar och våldtäktsmän och att judarna dessutom har för avsikt att ’ta över’ delar av Sverige”, skriver han (NA 30/8). Då, menar han, hade den politikern varit ett uteslutningsärende inom några timmar.
Och jo, här har Ströman förmodligen rätt. Men hade-det-varit-judar-retoriken är ändå olycklig på så sätt att det ger ett intryck av att vi skulle leva i ett land där antisemitism alltid utlöser indignation och i praktiken inte vore ett problem längre. Många judar i Sverige kan intyga att så inte är fallet. Och, vilket är det mest relevanta här, hade filmen kunnat sägas handla om ”sionister” som försöker påverka världen efter sin agenda, eller på något sätt kunnat tolkas så, ja då hade det varit en annan sak. Politikern hade fått be om ursäkt, ja säkert, men sen hade det varit back to another day of bilder på judar, förlåt sionister, med bebisblod i mungiporna.
Man måste ju ändå få kritisera Israel.
Charlotte Wiberg är kulturskribent. Förra året mottog hon ELSA-priset som delas ut av Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA).
RÄTTELSE. Citatet av America Vera-Zavala har rättats. Tidigare uppgavs att hon pratade om judar, men korrekt är att hon pratade om antisemitism.