Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vänstern har skänkt den här frågan till SD

Nanna Olasdotter Hallberg.
Foto: Privat.
Ur ”Exterminate all the brutes” på HBO Nordic.
Foto: HBO Nordic
Raoul Peck har regisserat ”Exterminate all the brutes”.
Foto: Jessica Gow/TT / TT NYHETSBYRÅN

Raoul Pecks ”Exterminate all the brutes” på HBO Nordic ger kolonialismens historia och arv filmisk gestalt. 

Nanna Olasdotter Hallberg ser den – och blir varse hur vänstern har tappat bort de globala frågorna. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Jag gillar verkligen människor. 

Visst är de toppen? 

Några få av oss är förstås mindre bra men det har allt som ofta förklaringar i såriga uppväxter och traumatiska livskriser. Men trots alla bra människor är den mänskliga historien kantad av bestialiska handlingar. 

Den haitiska stjärnregissören Raoul Peck senaste dokumentärserie: ”Exterminate all the brutes” sammanfattar den mänskliga historien med orden ”civilisering”, ”kolonisering” och ”utrotning” – från Columbus seglats över Atlanten till Hitlers koncentrationsläger. 

Genom Raoul Pecks karaktäristiska associativa essäistik skildras kolonialismens övergrepp. Han flätar samman egna erfarenheter, historiska skeenden med innehåll från Sven Lindqvist bok ”Utrota varenda jävel”.

Bland annat diskuterar han kung Leopold och Belgiens kolonisation av Kongo som resulterade i 10 miljoner döda kroppar och stulna naturresurser. Han menar att det anabola välstånd västvärldens länder i dag åtnjuter till stor del är på bekostnad av de tidigare koloniserade ländernas nuvarande fattigdom.

De reella globala orättvisorna som kolonialismen skapat har dumpats i den kulturella sfären i stället för att tas upp som en akut geopolitisk angelägenhet.

Det dokumentären visar är en verklighet som vi, förövarna i väst, redan är medvetna om. Ändå diskuterar vi inte längre de konkreta materiella förslag på hur vi kan korrigera de historiska övergreppen.

Saker som Tobinskatt, skuldavskrivning, bistånd och EU:s handelshinder för den afrikanska kontinenten har knappt diskuterats i offentligheten sen 00-talet. I stället diskuterar vänstern gärna och ofta språkliga symbolhandlingar. Statyer som ska falla. Gatunamn som ska bytas. Och fy den som använder det gamla ordet för den amerikanska ursprungsbefolkningen. 

De språkliga frågorna och symbolhandlingarna är absolut inte oviktiga. De borde diskuteras. Men inte bara. För hur mycket hjälper det egentligen en barnsoldat eller gruvarbetande 12-åring i östra Kongo att en gata i Bryssel inte längre heter heter Boulevard Leopold II?

De reella globala orättvisorna som kolonialismen skapat har dumpats i den kulturella sfären i stället för att tas upp som en akut geopolitisk angelägenhet. Speciellt när ökade klimatförändringar kommer leda till fördjupade orättvisor. Och medan vänstern diskuterar frågor som kan sammanfattas på Instagram och genomföras av den egna följarskaran, har högern i princip ensamrätt på de realpolitiska frågorna. 

Visst måste vi agera, nu när vi vet allt?

Fältet om biståndsfrågor och globala konflikter lämnas i princip till Sverigedemokraterna och utgångspunkten för problemet flyttas till deras planhalva. Problemet är inte längre att människor tvingas fly hit utan att det är just till Sverige som människor flyr. En problemformulering som delar Sverige i två, antingen håller vi med eller så diskuterar vi överhuvudtaget inte problemet. 

I den pågående regeringskrisen har internationella frågor som vanligt ingen plats. Det är svensk hyrespolitik, svensk kriminalitet och intern skattepolitik som diskuteras. Att en global kontext ligger till grunden för hela vårt ekonomiska system, liksom de stora framtida hoten, diskuteras av ingen. 

Återigen slipper vi tänka på det Raoul Peck konstaterar i dokumentärens första avsnitt: ”Det är inte kunskap vi saknar, utan modet att inse vad vi vet – och dra slutsatserna.” 

För visst kan inte vi, helt vanliga toppenmänniskor, fortsätta delta i dessa strukturer av ondska och postkolonialt förtryck. 

Visst måste vi agera, nu när vi vet allt?


Av Nanna Olasdotter Hallberg

Nanna Olasdotter Hallberg är skribent på Expressens kultursida, programledare för P3 Klubben och kulturreporter på P3.



Om Mellins raseri – i mediepodden ”Lägg ut”

https://embed.radioplay.io?id=86135&country_iso=se

Så stoppas Jimmie Åkesson från ”Sommar”, Lena Mellins ilska mot Nooshi Dadgostar och historien om när Diamant Salihu tog Zlatan till nya höjder. Expressens mediepodd med Karin Olsson och Magnus Alselind.