Även om burkiniförbudet – nu upphävt – var ett missgrepp, har jag i en fortsatt virvlande debatt här i Paris lätt att förstå bakgrunden till uppståndelsen. Burkinin ska lika mycket som tricoloren, flaggan, ses som ett tecken för något man kan tolka efter behag.
Med en baddräkt, okänd i Koranen, visar fundamentalisterna hur de kan splittra och nästla sig in i det sekulära samhället. Det radikala islam förbjuder kvinnor – burkini eller inte – att vistas bland ”otrogna” på stranden. Plagget blir då – hur man än vänder sig – symbolen för viljan att förpassa kvinnorna till avskilt rum i väntan på att de tiger och täcker sig.
Otrogna är alla som vill ha en trevlig kväll på kafé, i en konsertsal, på en strand. Det är inte fråga om kristna eller judar, om hudfärg och religion; det kan räcka med att inte ligga på gatan i riktning mot Mecka och be till Den allsmäktige.
LÄS MER: Per Wästberg: "Stoppa den växande islamistiska ondskan"
Vänstern blundar för faran
I en salafistiskt präglad förort till Paris förhindrar papporna – franska medborgare, märk väl, inga migranter – sina söner att gå i skolor där lärarinnorna inte bär slöja. Frankrike har slagit tillbaka och tillåter inte böner på trottoaren, halalmat till skollunch, sexuell apartheid i badhus, på sjukhus och bilskolor… Sedan tolv år förbjuder lagen elever i skolor och inom högre undervisning att bära tecken som anger en religiös tillhörighet. Liksom att ansiktet döljs – av en burka, en mask – på allmän plats.
Var och en ska oavsett ursprung och religion kunna lämna sin bakgrund och få ingå i en historisk gemenskap. Med det synsättet vägrar Frankrike att fragmenteras i en mosaik av minoriteter som lever efter egen kalender, egna riter och vanor och kläder. Bara då blir det möjligt att ta emot främlingar utan att den nationella enheten slits sönder.
Men delar av vänstern undergräver de värden de tror sig försvara. Likt pacifisterna på 30-talet som blundade för nazismens faror och förlorade långt mer än freden.
LÄS MER: "Islamism och identitetspolitik går hand i hand"
Burkinin uppmanar till könsdiskriminering
Burkinin behöver inte vara en fråga om laïcité, uppdelningen mellan en sekulär stat och var och ens privata tro, utan den används för att manipulera religionen i det politiska och moraliska syftet att underkasta människor en religiös ordning och skilja könen åt på kvinnornas bekostnad. Burkinin är inget religiöst plagg – man går inte till stranden för att bedja – utan en uppmaning till könsdiskriminering.
En minoritet företräder en totalitär version av islam. Striden står inte mellan kristna värden gentemot muslimska intränglingar eller rasister mot migranter utan mellan de muslimer som bryter mot lagar och värderingar i landet där de valt att bo och det flertal som respekterar dessa, drar nytta av dem och nu måste ta klar ställning mot fanatismen.
Till dessa värden hör främst jämställdheten mellan könen och kvinnors rätt att fritt vistas och verka i offentligheten. Då måste man urskilja och förkasta ett intolerant islam som utövar massiva påtryckningar mot dem som inte finner sig i urmodiga livsfientliga sedvänjor.
Per Wästberg
Per Wästberg är författare, ledamot av Svenska Akademien och lever periodvis i Frankrike.
Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga nyheter.