KULTURDEBATT | KINA. Sayragul Sauytbay är en mycket modig kvinna. En samtida hjältinna. Hon har just kommit till Sverige på flykt från de kinesiska masslägren i Xinjiang-provinsen. Hon är hittills den enda som själv tvingats arbeta i lägren, men lyckats fly och ge oss sitt vittnesmål. Många andra vittnen har varit fångar, ofta kazaker och medborgare i grannlandet Kazakstan, vilka också svepts med i den kinesiska regimens enorma kampanj mot de inhemska folken i Xinjiang: uighurer, kazaker, med flera.
Sayragul Sauytbay arbetade tidigare som tvåspråkig småskollärarinna i den etniskt kazakiska delen av Xinjiang, i kinesiska (mandarin) samt i sitt eget språk, kazakiska, som talas av över en miljon människor i Kina och av fem miljoner i Kazakstan. Hon beordrades 2018 att arbeta med tvångsundervisning i kinesiska och propaganda inne i ett av de många nya lägren. Hon förfärades av förhållandena för de 2500 fångarna, och ville inte fortsätta. Hon hotades då med att själv spärras in, som hundratusentals andra som nu hålls som fångar. Istället flydde hon.
Kinesiska lögner
Inne i lägret, bakom taggtråd och murar, var det en intensiv atmosfär av skräck. Hon skulle undervisa i kinesiska, men ”eleverna” som var upp till 70 år gamla, trakasserades ständigt när de inte lärde sig fort nog, eller fick ingen mat alls (alla gick alltid hungriga). Två beväpnade poliser stod alltid bredvid henne i ”klassrummet”, och drog ibland i väg med fångar, som sedan aldrig kom tillbaka. ”Ingen vågade prata, alla var moltysta av rädsla att säga något som var fel.” ”Jag visste att de var oskyldiga allihop ... men jag kunde ingenting göra för dem. Därför beslutade jag mig för att berätta för världen utanför.”
Misstron mot Kina går redan mycket djupt bland vanligt folk över hela Centralasien.
Kina ljuger om det verkliga syftet med lägren, säger hon. Det handlar inte om ”omskolning.” Vad hon fick höra var att ”Vi ska ta de bästa av dem [minoritetsfolken] och göra dem till Han-kineser; och vi ska slå ner på och eliminera de dåliga.”
Väl i Kazakstan greps hon för att ha tagit sig över gränsen illegalt. Men hon sade till domstolen, att hon var villig att ta vilket straff som helst, utom att sändas tillbaka till Kinas läger. En stark folkopinion stödde henne – det är samma folk, och misstron mot Kina går redan mycket djupt bland vanligt folk över hela Centralasien. En obeskrivlig film visar glädjetårarna utanför domstolen, när beskedet kom att hon inte skulle tvångsdeporteras till Kina.
Repression mot familj
Trots att de kinesiska myndigheterna omedelbart grep två av hennes systrar och flera gamla vänner och kastade dem i lägren (Kina bestraffar systematiskt alla som vågar tala ut, ofta genom deras familjer), fortsatte hon modigt att berätta om lägren. I Kazakstan fick hon hjälp att ansöka om asyl av den framstående kvinnliga advokaten Aiman Umarova – som nu har börjat trakasseras för sitt arbete för Sayragul Sauytbay och för Serikzhan Bilash, en modig aktivist som samlat in och lagt ut hundratals vittnesmål på Youtube, om grymheterna i Kina och som de kinesiska myndigheterna försöker få Kazakstan att kasta i fängelse.
Kazakstans regering måste ha stått under våldsam press från Kina, och vågade inte ge asyl åt Sayragul Sauytbay. Nu kommer hon till Sverige, tack vare FN:s och Sveriges hjälp. I detta nattsvarta historiska ögonblick, med den pågående människorättskatastrofen i Kina, bör vi svenskar vara mycket stolta över att kunna erbjuda en fristad åt henne. Varmt välkommen till Sverige med din familj, Sayragul Sauytbay!
Av MAGNUS FISKESJÖ
Magnus Fiskesjö är tidigare kulturattaché vid Sveriges ambassad i Peking och tidigare chef för Östasiatiska museet i Stockholm. I dag undervisar han vid Cornell University i USA.