Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Valerie Kyeyune Backström

Varför bildas alla sekter på veganrestauranger?

Medicinmannen Apjoilnoman, även känd som ”Man”, i en skog utanför Sollefteå 1991. Pressbild.
Foto: Privat / SvD "Medicinmannen"
Hugo Lavett, Lars Berge och Adam Svanell ligger bakom poddserien ”Medicinmannen”.
Foto: Gustaf Månsson / Svenska Dagbladet

I SvD:s stora poddsatsning ”Medicinmannen” följer vi en sekt som på 90-talet huserade i Sollefteås skogar.

Valerie Kyeyune Backström pekar ut historiens till synes oskyldiga början på en veganrestaurang.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. Jag har alltid tänkt att det var mig det var mest synd om.
När jag var vegan alltså.
Dagens ungdomar har ingen aning, när de uttråkat väljer mellan havre, kokos, ärt, soja och mandelmjölk på sin lokala kaffebar.

På min tid, alltså 00-talet, var man glad över lite Tartex, och rismjölk var en skänk från ovan. Om ett kafé hade veganmackor sågs det som ett smärre mirakel: Låt vara att pålägget bestod av en kokt potatis. Vilken delikatess, sa vi och tömde våra plånböcker.

Självklart hade jag, precis som de gamla grekerna, fel när jag utdömde ungdomen för sin lättja. Det var inte alls värst på min tid. 

Det slår mig när jag lyssnar på SvD:s nya poddsatsning ”Medicinmannen”, som under sommaren tar oss med allt djupare ner i den mänskliga misär som bara kan uppstå när en karismatisk ledare slår klorna i ett gäng sökare på jakt efter sanning och mening. Plötsligt bor ett gäng svenskar i ett tältläger mitt ute i den frostbitna norrländska skogen, allt under överseende av den kanadensiska influgna ledaren i poncho, som kallar sig ”Man”. Han påstår sig vara av mi'kmaq-folket, och har flytt till Sverige för att här kunna leva i harmoni med naturen och starta ett livsuniversitet, med hjälp av ursprungsfolkets uråldriga kunskaper. Men odlingarna misslyckas, tältlägret svälter. Och vem är denna ”Man” egentligen?

För varje avsnitt blir berättelsen allt mer häpnadsväckande. Charlataner, gruppinseminationer, ritualmord, övergrepp mot barn och CIA är bara några av ingredienserna i denna lika hisnade som välproducerade historia. En poddserie som aktualiserar faran i allas ”Dansa med vargar”-fantasier.

Men var började då allt detta?

På 90-talet. På en veganrestaurang, förstås.
Närmare bestämt The carrot cave, Stockholms första rawfood-restaurang. 

Ägaren, den synbart äldre Father Yod, hade i likhet med ”Man” extrem karisma, såväl som ett kriminellt förlutet.

Inte var det bättre på 60-talet. Då poppade plötsligt The source upp som helvegetarisk restaurang längs Sunset strip i Los Angeles. Självklart blev det världens it-ställe, självklart ville innefolket trängas över sallader och groddar serverade av den unga och misstänksamt snygga bohemiska personalen. Ägaren, den synbart äldre Father Yod, hade i likhet med ”Man” extrem karisma, såväl som ett kriminellt förlutet. Att han skulle bilda sekten Source family, som också den urartade i sexfixering, är väl kanske ingen slump.

Restaurangen blev verkligen källan: Platsen där Father Yod rekryterade nya medlemmar och fruar, platsen som försörjde den allt större familjen. En plats där kändisar som John Lennon och Marlon Brando kunde ses chilla, och som till och med fick en scen i Woody Allens film ”Annie Hall”.

Till en början bodde de i ett stort mansion, där de yogade, knarkade och åt vegomat. Där spelade de också in enorma mängder, stundtals rätt bra, musik. Sedermera kom rättvisan ikapp dem, och de drevs på flykt till Hawaii efter att trycket från polis och oroliga föräldrar blev för stort. Father Yod dog av sitt eget övermod i en märklig hängflygningsolycka 1975, övertygad om att han själv var Gud, och gruppen lämnades åt sitt öde.

På en mer diversifierad och konkurrensutsatt marknad skulle förstås detta aldrig hänt. 

Det ska jag komma ihåg nästa gång jag är i färd att ömka mig själv och dagens lättjefulla tillvaro, där havremjölk trängs i varje gathörn. 

Att detta är ett framsteg, åtminstone på ett plan. Måhända att de suger ut sin arbetskraft som larmar om allt sämre villkor. Men ingen skulle någonsin vilja gå med i en sekt som värvade på Espresso house.


Valerie Kyeyune Backström är vik. redaktör på Expressens kultursida.



Lunch med Montelius - ”Musiker är det vackraste yrket”

https://embed.radioplay.io?id=86866&country_iso=se

Så blir kultur en studie i meningslöshet, därför läser man Knausgård och därför är musiker det vackraste yrket. Dessutom: Kristina Lugns hemliga last.

Expressens matiga omtalade kulturpodd med Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och redaktör Gunilla Brodrej.