Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Valerie Kyeyune Backström

Varför älskar vi att se välpaketerat svart lidande?

Donald Glover under den avslutande flykten i videon till "This is America".
Valerie Kyeyune Backström. Foto: OLLE SPORRONG

Childish Gambinos video till låten "This is America" har fått enorm spridning på internet.

Valerie Kyeyune Backström analyserar vad det är i gestaltningen som skapar ett sådant sug.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MUSIKVIDEO | KOMMENTAR. "Stop being fake deep" on the internet, stod det i ett glittrigt meme jag har tänkt på sedan i morse. I ett dygn har internet exploderat av Childish Gambinos video till låten "This is America".

Och det är en mättad video. Nästan masochistisk, såsom den leker och driver med en. Donald Glover som dansar i bar överkropp, shocking and jiving, ögonen uppspärrade, överdrivet flin. Den glada, smekande dansen byts lika plötsligt ut av skott och hjärnsubstans som flyger över duken. 

Amerika porträtteras som ett övergivet parkeringshus där svarta människors överlevnad hela tiden balanserar mellan flinet och döden, där man dansar efter sin herres pipa, där friheten är en chimär. Där man antingen får sitta med vid bordet på andras villkor eller förgås. Där våldet alltid samspelar med underhållningen. 

Påminner om Jim Crow

Vi skulle kunna prata referenser. Videon har drag av uttrycket hos den amerikanska konstnären Kara Walker, där det till synes gulliga eller oskyldiga döljer det horribla. Där finns också apokalypsens vita ryttare, där finns en gospelkör som beskjuts med K-pist som i Charleston. Den groteska vridningen av Glovers överkropp påminner om Jim Crow (rollfiguren med svartmålat ansikte i underhållningsgenren minstrel). Man påminns om hur minstrel också var ett sätt att få in pengar för frigivna slavar och ättlingar och hur mycket av vår moderna underhållning har sina rötter därifrån.

Grandma told me get your money, black man.

Hela tiden denna jakt på en plats vid bordet.

Efter videons avslutning med flykten, ögonvitorna och ljuset som från skräckfilmen "Get out", tänker jag på lidandets valuta. Ironiskt nog är wokeness, den politiska medvetenheten, även det en inkomstkälla. Svart lidande presenterat på ett intrikat sätt är i dag mumsigare än minstrel.

https://youtu.be/VYOjWnS4cMY

Lustdimension i rasismen

Och det finns något störande i att videon så omedelbart omfamnas som radikal och omstörtande, när verkligheten är så mycket mer komplicerad. Lusten att se svarta kroppar såsom rasismen säger att de är försvinner inte bara för att man klär berättelsen i samhällskritik. Jag är alltid intresserad av lusten eftersom den säger mer om oss, eller samhället, än vad politiska klädedräkter gör. Och det finns en lustdimension i rasismen och det svarta lidandet. Det är därför det konsumeras med sådan glädje. Denna video är inget undantag.

Det betyder inte att den är dålig, att det är fel, bara att det är så. Om vi ska analysera varje dammkorn och ansiktsvinkel i den fyra minuter långa videon, borde vi också vara beredda att analysera tittandet, hur ett verk inte bara finns utan också uppstår i kontakten med sin omvärld. Get your money.

 

Valerie Kyeyune Backström är konst-och litteraturkritiker på Expressens kultursida.

 

LÄS MER - Valerie Kyeyune Backström: Kanske är afrofuturismen vår enda möjlighet 

 

I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Kultur-Expressen, denna gång med Jens Liljestrand och Jonas Thente om nätets påverkan på litteraturkritiken. Programmet finns också som podcast.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!