Valerie Kyeyune Backström

Ett veckomagasin måste höja sig över klägget, SVT

Deltagarna i ”Cyklopernas land”.
Foto: SVT / SVT
Valerie Kyeyune Backström.
Foto: OLLE SPORRONG

I SVT:s nya kultursatsning ”Cyklopernas land” haglar de heta snackisarna. 

Valerie Kyeyune Backström är trött på en samtid förtvivlat rädd för allvar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR. ”Cyklopernas land” har en otacksam uppgift. Att få till ett lyckat kulturprogram, som folk sedan också ska titta på, verkar vara SVT:s eviga stötesten. Nu när ”Kulturveckan” tycks ha försvunnit från tablån är det den något yngre generationens tur att axla denna uppgift. Good luck!

Det är också otacksamt att recensera ett programkoncept efter ett avsnitt. Men vet ni vad som är ännu mer otacksamt?

Ett koncept där en programledare och två paneldeltagare under trettio minuter ska idissla veckans senaste händelser, redan uttjatade in absurdum när så torsdagskvällen faller. Vad för nytt finns det att sägas om ABBA:s comeback, som inte redan sagts roligare på Twitter, Tiktok eller i dagspressen? Förutom det pratar man om intervjun med Jonas Gardell här på sidan, man gör ett halvlyckat försök att avslöja Kristallen-besökares sexism, och man inleder en följetong om kulturbråk.

Visst, Linnea Wikblad är både charmig och kvick, visst har Emil Persson sin komiska timing, men vad tjänar det till? För även om programledaren Christopher Garplind blir roligare när han släpper loss från den stela påan, vilket bådar gott inför framtiden, är problemet egentligen något annat.

Hur många hot takes på ämnen, som i nuvarande klimat efter några dagar blivit uttjatade, tål egentligen Sverige?

En bok är rekvisita för att få prata om hur jobbig en författare verkar vara.

Varför känns det som att allt bara är en rundgång, överallt samma ämnen, överallt samma namn? Samma böcker som diskuteras, recenseras, samma musiker, nyheter i en mardrömslik evighetsloop.

Ett veckomagasin måste höja sig över klägget, eller åtminstone tillföra något nytt. Eller bara vara så vasst och roligt att det inte går att motstå. Men ”Cyklopernas land” binder ris åt egen rygg genom att inta en position som nästan är omöjlig att lyckas med. Man kan inte vara så snabb som exempelvis P3:s ”Morgonpasset”, det korta formatet dödar all typ av djuplodning, och det breda kommersiella anslaget (kultursnackisar!), känns som typisk målgruppsanpassning för att hitta den mytomspunna ungdomen, vilket gör att programmet i sin iver att pricka in allt förmodligen inte tillfredsställer någon.

Men programmet ligger helt rätt i tiden, på så sätt att i stället för att prata om kultur, pratar man kring den: det är de yttre fenomenen, inte verkens essens eller innehåll som berörs. En bok är rekvisita för att få prata om hur jobbig en författare verkar vara. Ett album en ursäkt för att prata om en artists Tiktok-konto.

Allra mest otacksam är förstås jag, för samtidens rädsla för allvar.

För varför måste allt vara dränkt i cynism och distanserad ironi? Varför kan inte ett kulturprogram få handla om just kultur, inte underhållning? Varför känns det som inkörsporten för en mediekarriär är att hata det man håller på med?

Varför känns det helt verklighetsfrånvänt att tänka sig ett program där någon, skälvande inför livet och dess outgrundlighet, pratar om en dikt, en teater, som rört dem till tårar? 


Valerie Kyeyune Backström är författare och medarbetare på Expressens kultursida.


LÄS MER:


Vad har klimatförnekelse och fascism gemensamt?

Rädslan för USA:s hämnd var befogad


Lunch med Montelius: ”Gröna Lund”

https://embed.radioplay.io?id=91477&country_iso=se

Så riggas ”Gift vid första äktenskapet” och så gick det till när Gunilla Brodrej intervjuade Lasse Berghagen. Expressens matiga kulturpodd med Martina Montelius och Gunilla Brodrej.