Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Valerie Kyeyune Backström

Ebba Buschs klänning är som Obamas kostym

Ebba Busch i den omtalade vita klänningen.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / MEDIABILD/IBL

Diskussionen har rasat om Ebba Busch klänningsval i partiledardebatten.

Valerie Kyeyune Backström ser politiker dölja ett av sina maktmedel.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURDEBATT. Man behöver inte vara en fanatisk debordian för att tycka att de senaste dagarnas debatt om Ebba Buschs vita klänning mest av allt känts som en mardrömslik iscensättning av ”Skådepelssamhället”. Ändå kan jag inte låta bli att bläddra igenom klassikern, fastna vid strofer såsom ”Skådespelet är inte en samling bilder utan ett socialt förhållande mellan människor som förmedlas av bilder”.

Men att påstå att vi lever i ett bildsamhälle ses inte längre som ett ideologiskt erkännande utan som neutralt. Fast efter att ha följt klänningsdebatten, initierad av Boel Ulfsdotter (BT 4/5), som fått allt ifrån politiker och ministrar som Amanda Lind till ledarskribenter att rasa över detta ”intellektuella lågvattenmärke” (DN 5/5) börjar jag undra. För mer oroväckande än eventuella slutsatser man kan dra av detta bildsamhälles innebörd för oss arma människor, är att så få i offentligheten verkar läskunniga när det kommer till att avkoda bilder. Eller rör det sig om något annat? Finns här en dold agenda?

Som en ö av rimlighet i ett hav av eldfängda känslor framstår då Sanna Samuelssons replik (GP 5/5), som påtalar att talet om kläder eller budskap vare sig är nytt eller unikt för Ebba Busch.

President Barack Obama under möte med John F. Teft i Ovala rummet, 2014, i den tan-färgade kostym som orsakade så mycket debatt.
Foto: Pete Souza / Vita husets officiella fotografi
Här syns Amanda Lind i den så kallade förkolnade klänning hon bar för att hylla skogen, men också allt hemskt människor gör mot den.
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Själv kan jag inte låta bli att tänka på Barack Obamas riktigt beiga kostym, som 2014 orsakade så mycket rabalder att den till och med har en egen Wikipedia-sida; ”Obama tan suit controversy”. Under veckor diskuterades denna förment lediga klädsels underliggande budskap, och utsagor om presidentens olämplighet hördes eka i landet i väst.

Apropå väst. Susanne Ljung har för svensk publik länge analyserat och avkodat amerikanska och svenska politikers klädval, och bakom polokragar och cowboyhattar pekat ut försök att antingen närma eller fjärma sig viss publik eller budskap.

Vad som framgår är att detta är något som politiker är högst medvetna om och ofta aktivt använder sig av. Märkligt blir då att en av de rasande politikerna, Amanda Lind, själv inledde ”ett samarbete” med influencern Elsa Billgren i samband med sin utnämning till kulturminister och postade bilder från deras loppisrunda, där hon formar bilden av sig själv som en hållbar och medveten minister. På liknande sätt uppträdde företrädaren Alice Bah Kuhnke i specialdesignad pappklänning för att påminna om att isarna smälter, eller hur det nu var. 

Alice Bah Kuhnke i pappersklänning för att påtala de smältande arktiska isarna.
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Jag vill inte låta konspiratorisk, jag vill bara benämna att bilder fungerar bäst som outtalade informationsspridare, eller åtminstone kontrollerade. 

Det är när denna informationskanal misslyckas, eller blir för synlig – som när Ljung kartlägger hur Ted Cruz fluktuerande klädstil (från kavaj till flanell) följt hans svajiga politiska hållning, som problemen uppstår. Kruxet verkar således inte vara att kläder bär på budskap (Amanda Lind kom i svart Nobelkreation 2019 för att symbolisera skogsbränder) utan när oombedda gör denna läsning offentligt. Liksom en konspirationsteoris föreställning om ett dolt maktcentrum, framstår det som att dessa klädval hellre verkar i det fördolda.



Valerie Kyeyune Backström är vik. redaktör på Expressens kultursida.


 

Lyssna på ”Lägg ut!”

https://embed.radioplay.io?id=83264&country_iso=se

En podcast om journalistik och medieveckan – av Expressens kulturchef Karin Olsson och redaktionschef Magnus Alselind. Varje fredag med en spännande gäst.