Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Valerie Kyeyune Backström

Det verkligt radikala är att vägra ta hand om sig

Pernilla Wahlgren i en reklamfilm för sminkmärket Garnier – redan 2006. Foto: Garnier/Youtube (skärmdump)

"Ta hand om dig" är inte bara en sliten slogan för kosmetika – det har också blivit ett feministiskt credo. 

Valerie Kyeyune Backström tycker att det är dags att skriva "KUKEN" på badrumsspegeln.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Om Martin Luther King vrider sig i sin grav var gång hans politiska gärning reduceras till förenklade Kumbaya-citat, måste antikapitalisten Audre Lorde på sistone ha börjat ligga alltmer obekvämt. 

Ironiskt nog har hon nämligen blivit profet för "self care-feminismen". Det handlar om en lösryckt rad i hennes essäsamling "A burst of light": 

Caring for myself is not self-indulgence, it is self-preservation, and that is an act of political warfare.

"Ta hand om dig"

"A burst of light" handlar om hur marginaliserade, svarta kvinnor måste ge sig själva värde i en värld som förnekar dem. 

Men raden blev "varde ljus" för en politisk inriktning där det egna välbefinnandet är högsta prioritet. 

De senaste åren har dessa tankeströmningar tagit allt mer plats i feministiska rum, och avhandlats i alltifrån Bang till The New Yorker. Det har blivit en uppmaning: Att ta hand om sig. Att det egna jaget har ett värde. Att vi måste rå om oss, vara snälla mot oss själva innan vi kan ta hand om andra. Att det finns något politiskt nödvändigt i detta. Att vi påbörjar en stilla revolution när vi erkänner oss själva som älskbara, värdiga.

Problemet ligger kanske i begreppets vaghet: Är self care mjölk för att lindra svedan efter en tårgasattack, är det att påbörja en traumabehandling, eller är det att boka en weekend på Yasuragi? Är det att som respekterad profil länka till en hudvårdssalong? För i takt med begreppets växande popularitet, har det kommit mer att handla om konsumtion, livsstil: att ta långa skumbad, unna sig en dyr present, skriva "affirmationer" eller hänge sig åt avancerad hudvård. Self care är något som går att sälja, köpa, marknadsföra.

 

LÄS MER: Valerie Kyeyune Backström: Reklam för fillers är inte feminism 

 

Wellness och feminism

En intressant aspekt är också det visuella. Lika mycket att ta hand om sig självt, handlar det i sociala mediers tidevarv om att visa att man gör det. Som om en selflovesession bara har ett värde om den kan bli en bra bild på Instagram, prydd med hashtags och spons. Lordes citat från 1988 har gått från ett radikalt värnande om svarta, lesbiska, fattiga kvinnor gentemot en stat som vill utplåna dem, till något man snart kan hitta på H&M-t-shirts. 

Men varför blir omhändertagandet alltid något som gör gemensam sak med marknadskrafterna? Varför kan vi inte formulera en radikalare dröm om egenkärlek än ansiktsmasker? Varför skulle att ta hand om oss själva vara precis samma sak som vi läser i  modemagasin, det som gör oss säljbara? Det vill säga: Träna, var glad, gör dig snygg!

 

TV: Kultur-Expressen om skönhet och feminism 

Var ful

Begreppet "self care" framstår alltmer som "wellness" – fast för människor med pretentioner. Gemensam nämnare är att det handlar mindre om att verkligen utmana samhällsordningen, och mer om att göra oss till produktiva medborgare. Deprimerade kostar pengar. Dålig hållning gör ingen glad. Självhat och tvivel gör det svårare att sälja in dig själv. 

Kanske är det, i väntan på att individen ska lämna plats för kollektivet, progressivare att bara skita i allt? Skända jaget. Vägra egenvärde. Svik dig själv. Var ful. 

Karva in "KUKEN" på badrumsspegeln.

 

LÄS MER: Ida Ölmedal: Sluta tala om för pressade kvinnor att de ska skylla sig själva 

 

Valerie Kyeyune Backström är medarbetare på Expressens kultursida.

Läs fler texter av henne här.