Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Våldsamt kvinnoepos i Clements roman

Jennifer Clement.
Foto: Barbara Sibley

Valerie Kyeyune Backström läser "En bön för de stulna", en roman om systerskap i laglöshetens Mexiko.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jag tänker på Sparta. När männen gav sig ut på oändliga krig, med säsongslånga pauser bestämda av vidskeplighet och omen, var kvinnorna lämnade åt sitt öde. Trots att Aten var demokratin, var det i Sparta som kvinnorna hade makt. Männen blev exotiska inslag, skilda från det dagliga livet; orsak till både glädje och skräck.

I "En bön för de stulna" får vi följa Ladydi och hennes mamma, deras liv på ett avbefolkat berg i Mexiko, förstört av globalisering, knarkhandel, korruption. Männen har antingen stuckit till USA för att serva vita rika amerikaner, eller dött på vägen dit. Kvar finns kvinnorna, paraboler som visar dokumentärer om Delfi. Och knarkkungarna. De kommer i svarta Escalades i jakt på vackra flickor att stjäla, enda skyddet finns i att gömma sig i jorden.


Annars blir man fångad. Säljs som sexslav, fimpar armarna med cigaretter så att om någon hittar ens lik ska de kunna förstå: hon blev stulen. Nästan inga återvänder, återfinns.

Det är dem Jennifer Clement försökt ge en röst. I historierna om Mexiko och knarkkartellerna är det alltid männen som följs, kvinnorna lämnas som fotnoter; hon försvann. Boken är baserad på tio års intervjuer, och visst märks det att arbetet bakom denna roman är grundligt. Språket är indragande, tonen beroendeframkallande. Den inleds med meningen "Nu gör vi dig ful, sa mamma" och sedan är man fast, följer villigt med på ett epos från berg till semesterorter, från tegel till marmor, opiumfält, fängelser.

Men det är något som skaver, kanske den lätt fabelliknande porträtteringen av människorna? Ändå är det som roman underbart: humorn svart, kärleken till karaktärerna stor, systerskapet dem emellan större.

Clement skriver "Hon sa att jag skulle säga att kärleken inte är en känsla. Den är ett offer." Inget ringer sannare i denna gudsförgätna värld.


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

ROMAN

JENNIFER CLEMENT

En bön för de stulna
Översättning Niclas Hval
Albert Bonniers, 250 s.