Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Spara vatten och klimat – gör som jag och sluta duscha

Förra året torkade stora delar, som rågfältet ovan, av skörden på grund av värme och brist på vatten. Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / MEDIABILD/IBL
Nina Lekander Foto: ELISABETH OHLSON WALLIN / NORSTEDTS
Hur mycket behöver vi duscha egentligen? Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det inte bara våra industrier som slukar enorma mängder vatten, utan också vår livsstil.

Nina Lekander föreslår att vi fimpar vår överdrivna renlighet och sparar några droppar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Brist på vatten är oroväckande och det talas om hur mycket vatten – drygt 60 liter – som går åt för en enda dusch. Men det är ju bara att sluta duscha. Det har jag inte gjort på flera år. Låg dock i badkar i början av april och läste. En klick olivolja i vattnet. Noll hudkräm. Noll tvål.

Man kan blaska av vitala – eller kan de kallas onämnbara? – partier av sig bara, på ingen tid alls. Att tvätta trosor och vaska håret i min postklimakteriella ålder behövs knappt heller. Kläder vädras. Kissas kan på tomten om sådan förefinns, varvid man undviker finvattenskam och får en nära-jorden-upplevelse.

För att nu inte bara kvacka ur egen näbb – den som kör miljöskadlig bil i glesbygden samt skamlöst flyger inom EU – några berömmande ord om Mörbylånga kommun: vårt nya vattenverk nyss invigt av HKH avsaltar inte bara bräckt Östersjövatten utan ska dessutom fixa till det med så kallat processvatten från en för all del mindre trevlig fågelindustri.

Vi spelte stundom tennis. Har inget minne av att någon duschade efteråt.

Forskare rekommenderar vidare festivalrelaterade egenstudier för att minska folks överdrivna tvagande. Ja, av konstnärer och diverse kulturer kan vi lära oss om onödig, slösaktig eller direkt kontraproduktiv hygien. Mig i tiden närmast ligger proggen och punken, då det ännu i Stockholm fanns omoderna lägenheter med gemensamma klosetter i trapphusen, dito tvättstuga och dusch i källaren. Man lärde sig att smutsigt hår med sockerlösning enkelt och billigt kunde formas till fantasifulla frisyrer.

Något längre tillbaka, hos mormor i Blå rör. Där var en pump, det fanns en strand och saltvattenstvål. Ibland cyklades det till varmbadhuset i Borgholm och skrubbades av stränga tjocka tanter. Svårt spännande för oss små. Vi spelte stundom tennis. Har inget minne av att någon duschade efteråt. Kalmarsund, vad mer behövdes?

Min impekabla sopsortering doftar inte rosor, men vad sjutton.

”Den skötsamme arbetaren” av Ronny Ambjörnsson behandlade såvitt jag minns både nykterhet och renlighet. Speglade ”det kultiverade” mot ”det djuriska”. Sociologen Norbert Elias har historieforskat på samma spår i sina studier av civilisationsprocesser och menar bland annat att vi ska sluta sitta fast i motsatser som individ och samhälle.

Inom religionerna trängs en uppsjö renlighetsregler. Tidiga kristna avvisade parfymdoft och bejakade kroppslukt – för att senare ångra sig med stöd i aposteln Paulus snack om ”kristusdoft”. Helvetet stank.

Det finns naturligtvis medicinskt motiverade regler om hygien på sjukhus. Men i vardagen må vi tåla vissa odörer och baciller. Min impekabla sopsortering doftar inte rosor, men vad sjutton. Det ostädade, dragiga huset gör få allergiska, tänker jag med stöd av Agnes Wold.

Vi får försöka sålla mellan larmen och sköta oss så gott vi förmår. Jag citerar Ölands främste nu levande poet Lennart Sjögren:

”På ett annat sätt får vi skydda våra liv / när hettan bränner / och förutom de yttre krigen / försiggår samtidigt i vårt inre / den egna lemlästningen / vart vi än kryper / finner vi bränder och bränder som förkolnat.”

 

 

LÄS MER – Nina Lekander: Vi slutar lida av flygskam och generande hårväxt

LÄS MER – Nina Lekander: Äntligen får det glömda konstgeniet sin plats i ljuset

 

Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är essän ”Trosbekännelser”.