Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vad gör vi när de sista vittnena är borta?

Drygt 500 nazister tågade på första maj i Falun i år. Foto: SVEN LINDWALL
Emmerich Roth, överlevare och vittne. Foto: MIKAEL SJÖBERG
Jan Myrdal på första maj i Malmö 2008. Foto: GUN LAURITZSON

Samtidigt som nazisterna mobiliserar finns det snart inte några överlevare efter Förintelsen kvar. Svante Weyler söker en strategi för hur vi andra ska möta förnekarna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Vad ska vi ha historien till?

Emmerich Roth är 92 år. Han står framför personalen på Forum för levande historia, den myndighet som ska hantera den komplicerade historien, den som skolan behöver hjälp med. "Jag är lite nervös", säger han, "jag är ovan att tala inför en så kunnig publik". Oftast utgörs hans åhörare av elever i de svenska skolorna. I 40 år höll han tyst om sina erfarenheter från Auschwitz, Buchenwald och Theresienstadt, men de senaste 25 åren har han ägnat all sin tid åt att förmedla sina fasansfulla erfarenheter till en, som han säger, mestadels okunnig publik. 

Snart orkar han inte mer, och när han tystnar, tystnar de andra också. Vi tystnar samtidigt, vi överlevande vittnen, säger Roth med ett snett leende.

Horst Mahlers antisemitism

Två andra gamla män är också upptagna av historien, de har dessutom ett gammalt vänsterengagemang gemensamt – och ett till synes outtröttligt behov av att förneka eller relativisera Förintelsen.

 

LÄS MER: Göran Rosenberg om hur Förintelsen blev möjlig  

 

Den ene är Horst Mahler, en gång försvarsadvokat åt Baader Meinhof-gruppen, de västtyska 1970-talsterroristerna, sedan avslöjad som deras medbrottsling, därpå återuppstånden som fullblodsnazist, dömd till tio års fängelse för sina påståenden om Förintelsen, utsläppt av hälsoskäl efter sju år, nu åter dömd att fullfölja sitt straff men då avviken, troligen utomlands.

Just innan han flydde spelade han in ett tal, naturligtvis utlagt på nätet på en sajt med prefixet "Nord" (och för den som inte kan kodorden: då handlar det om ny- och gammelnassar).  Efter att ha räknat upp alla sina krämpor – som domaren inte har brytt sig om – följer en historielektion om Förintelsen. Det var judarna själva som organiserade folkmordet, säger han, i samma anda och av samma skäl som de tidigare hade försökt utrota stora delar av Afrikas befolkning. Allt ont i världen är judarnas fel.

Jan Myrdals relativisering av Förintelsen

Den andre är Jan Myrdal som i sin senaste ”skriftställning” visserligen erkänner att en förintelse av judarna ägt rum, men att den inte på något sätt skiljer sig från alla andra utrotningsförsök som världshistorien känner till. Här verkar ”dunkla politiska syften”. Judarna vill alltid vara värst och därför vara ensamma om att vara förintade med versal.

 

LÄS MER: Hédi Fried ett omistligt vittne till Förintelsen 

 

Vittnena dör. Dör förnekarna med dem?

Synlig nazism och antisemitism

Stora torget i Falun, för en dryg vecka sedan. Över 500 nazister, många av dem i ett slags uniform, talarna avlöser varandra, ärendet är ett och detsamma: ”Folk som lyssnar på detta talet får tycka vad de vill om Hitler. Men ingen kan säga att Tyskland inte genomgick en total förändring [...] De blev en rakryggad nation och mest framstående i världen [...] Ett tillägg måste göras: Jag tror inte på sagan om Förintelsen.” ”Era herrar heter Goldman Sachs och Rothschild.” ”Vi har uttryckligen, i radio och inför denna demonstrationen, sagt att vi vill krossa sionismen som är en politisk ideologi – inget annat!”

 

I en brevlåda i Enskede, en morgon i höstas, ett flygblad: ”Detta område förklaras härmed som en nationalsocialistisk zon!” (Nordiska motståndsrörelsen).

 

I en krönika på den till Sverigedemokraterna närstående sajten Avpixlat påstods att det ”sönderslitna” Sverige är de judiska invandrarnas fel (16/4). Den "judiskt ägda Bonniertidningen Dagens Nyheter" och det dåvarande Högerpartiets "judiske partiledare" Gunnar Heckscher drev frågan om invandring, lyckades så småningom rekrytera Olof Palme som krönte processen: "I maj 1967 höll Palme ett tal vid Stockholms judiska center där han uttryckte stark motvilja mot svensk nationalism och firandet av den svenska nationaldagen" (Den här krönikan hittar man inte längre på nätet, efter att den uppmärksammats blev den besvärande till och med för Avpixlat.)

 

LÄS MER: Jens Liljestrand om Förintelsen som det svarta hål som förenar oss 

 

Ur en intervju med Elvine Lindel, SD-ledamot i Rättviks kommunfullmäktige:

"Men Nordiska Motståndsrörelsen är väl en nazistisk organisation?

'Ja, jag vet inte, jag lyssnar lite på dem. Jag lyssnar lite på alla partier'

Men du känner mer närhet till Nordiska motståndsrörelsen?

"Jag tycker de är tuffa, de går ju på där och de struntar i vad folk tycker om dem och det tycker jag är tufft. Men jag tycker inte om nazister, men jag tycker: Vad är nazist i dag? Är det för att de har vita skjortor och stöveltramp eller vad då? Jag fattar inte riktigt det där. De här riktiga nazisterna de byggde ju gaskamrar och grejer. Det är väl ingen som gör det i dag heller?" (Expo 5/5 -17) 

 

”Klockan 16 gick ett 30-tal personer till angrepp mot manifestationen genom att skrika och ropa och visa banderoller. Eva Nilsson, pressinformatör vid polisens ledningscentral, uppger för Expressen att motdemonstranterna tillhörde den högerextrema aktivistgruppen Nordisk ungdom.” (Om en demonstration för asylsökande söndagen 7/5)

 

Under 2016 dokumenterade vi 3 064 aktiviteter i den rasideologiska miljön. Det är det högsta antalet aktiviteter sedan Expo inledde sin årliga sammanställning 2008.” (Expo 3/5) 

Bakgrunden till Bokmässan och Almedalen

Det här är den politiska miljö i vilken vi nu, med uppenbar vånda, diskuterar Nya Tider på Bokmässan och Nordiska motståndsrörelsen i Almedalen. Den miljön kan man värdera olika men inte tänka bort. Det här är inget seminarium längre.

 

LÄS MER: Negar Josephi om antirasister med minnesförlust 

 

Vad ska vi göra med nazisterna, frågar jag Emmerich Roth efter hans föredrag. Gå fram till dem, svarar mannen som efter lägren ägnade hela sitt yrkesliv åt socialt arbete bland unga arga svenska män, gå fram till dem, lägga en hand på deras axel och fråga hur de mår. 

Men hur ska vi göra, vi som inte har den auktoritet som Emmerich har, den levda erfarenhetens auktoritet? För något ska vi väl göra?

 

Svante Weyler är medarbetare på Expressens kultursida, förläggare och ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!