Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Politikernas rasistiska utspel kostar inga pengar

Ensamkommande afghanska pojkar demonstrerar utanför förvaret i Märsta.
Foto: LISA MATTISSON
"Studier om rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering." Red. Tobias Hubinette och Andreaz Wasniowski
Den romska medborgarrättskämpen och författaren Katarina Taikon i spetsen för en grupp människor vid Stockholms slott 1967
Foto: FOLKE HELLBERG/SCANPIX
Foto: MATILDA RAHM / FOTOGRAF MATILDA RAHM 2015

2018 talar få om rasism, men alla talar om ”ansvarsfull migrationspolitik”. 

Elin Grelsson Almestad läser en värdefull bakgrund till höstens valrörelse.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SAKPROSA | RECENSION. Valåret 2018 talar få längre om rasism. 

Att behäfta någon med r-ordet är att spela sig själv ur samtidsdebatten, om det inte rör sig om nazistiska organisationer som NMR. 

En rest från en tid för åtta år sedan, då Sverigedemokraternas politik inte hade plockats upp och kopierats av de etablerade partierna. Då det fortfarande fanns en gräns för signalpolitik och invandringsfientliga utspel.

I antologin ”Studier om rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering” samlar redaktörerna Tobias Hübinette och Andréaz Wasniowski forskare inom allt från sociologi och juridik, till teatervetenskap och historia och texter inom vitt spridda områden, med rasism och vithet som gemensam utgångspunkt. 

Den landar mitt i en valrörelse som präglas av utspel kring migration, invandrare, svenskhet, medborgarskap och ett konstant förfrämlingande av människor med mörk hud eller ”fel” religiös tillhörighet. En valrörelse där begreppet ”rasism” sällan nämns.

Leila Brännström skriver om rasism

I ljuset av detta är Leila Brännströms text ”Ras i efterkrigstidens Sverige: Ett bidrag till en mothistoria” i antologin högintressant. Här studeras rasbegreppets historia i svenska lagtexter. Genom att syna propositioner och motioner från 1960-talet och fram till i dag visar Brännström hur begreppet ”ras” strax efter andra världskriget började städas undan. 


LÄS MER – Hynek Pallas: Så kan Europa knäcka nationalismen 


Det ersattes i stället av omskrivningar som ”etnisk tillhörighet”, ”invandrare” eller ”kulturell distans”, beroende på vilka politiska strömningarna som rått för tillfället. ”Ras” som begrepp må försvinna, men den invandrade befolkningen kategoriseras i stället på basis av nationalitet, språk och kultur. Från 1980-talet och framåt blir det exempelvis allt tydligare att ”kulturskillnader” avser icke-västerlänningar. 

Mörkare hud och mörkare hårfärg blir i praktiken en indikation på så kallad ”etnisk skillnad”. Det är en genomgång som i sin saklighet och sitt tydliga underlag rymmer en hel berättelse om den svenska efterkrigstidshistorien och dess relation till invandring och rasism. 

Framförallt säger den något om den svenska självbilden, där rasbegreppet och allt som kan påminna om ett smutsigt förflutet av rasbiologi ska försvinna så att den ”riktiga rasismen” är ett minne blott, samtidigt som uttrycket tar sig nya former och där hänvisningar till bland annat ”svenskt utseende” och ”etniskt ursprung” lever vidare i våra dagar. 

Eller som Brännström konstaterar: ”Det officiella svenska svaret på ”egentlig” rasism har sedan andra världskrigets slut varit att fördöma och samtidigt distansera sig från och undansmussla verkligheten”. 

Sett till en valrörelse präglad av utspel som under inga som helst omständigheter får omnämnas som rasism, utan göms i en retorik om ”ansvarsfull migrationspolitik” och ”integration”, är det en värdefull bakgrundsbild som tecknas.

EU-migranter saknar bostad

Samma sak kan sägas om Erik Hanssons text om varför så kallade EU-migranter saknar boende i Sverige. Här påvisas de paradoxer som förekommit i diskussionen kring bosättningar: att man å ena sidan vill förhindra att romer lever under så ovärdiga förhållanden som var fallet under stora delar av 1900-talet i Sverige, men å andra sidan förvägrar dem boendealternativ utifrån lagstiftning och brist på svenskt medborgarskap. 


LÄS MER – Elin Grelsson Almestad: Förjävliga nätmyter är vår tids Klintbergare 


Men Hansson diskuterar framför allt i ljuset av svensk bostadspolitisk historia, med en unik universell bostadspolitisk ambition under välfärdsåren, utan särlösningar för fattiga eller olönsamma hushåll. 

Alla skulle ha bra boendeförhållanden. Till skillnad från många andra länder, som exempelvis infört så kallad social housing för särskilt behövande hushåll, var det stora bostadspolitiska projektet på 1970-talet en angelägenhet för alla. 

Idag är bostadsbristen stor och antalet hemlösa ökar, samtidigt som bostadssystemet helt ändrat inriktning till en marknadsorienterad politik. 

Att i rådande system hävda EU-migranters rätt till skäliga boendeförhållanden skulle också innebära ett erkännande av tak över huvudet som en ovillkorlig rättighet, aktivera en politisk fråga om vad som är skälig boendestandard för de som inte kan betala och väcka frågan om hur bostadsbrist i stort ska tacklas. Ska välfärdsårens idé om en universell bostadsmodell återupplivas eller dödförklaras? 

Utspel om böneutrop kostar inga pengar

Det är en fråga ingen vill ta i och som i sin storlek definitivt inte ryms i ett valårs snabba utspel. Nu utlovas i stället mer bostadsbyggande eller marknadshyror. Så fortgår bostadsbristen. Utspelen om förbud mot tiggeri är betydligt fler än de som påtalar rätten till bostad för EU-medborgare. 

Hanssons text blir på så vis också en påminnelse om de materiella grunder som finns i mycket av rasismen och hur stor del av årets valrörelse som rör sig på en annan nivå än just det materiella. Signalutspel om böneutrop eller att ”alla ska lära sig svenska” kräver ingen budget, kostar inga pengar och innebär inte att större frågor kring resursfördelning i samhället lyfts. Rasistiska utspel är på så vis ”ofarliga” vallöften. 

Kvar står ett samhälle och undrar när de brinnande skogarna, nedlagda vårdcentralerna, svårigheterna att få bostad i storstadsregionerna eller de stillastående tågen faktiskt ska bli valfrågor på riktigt.


ANTOLOGI

Studier om rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering.

Red. Tobias Hübinette och Andréaz Wasniowski

Arx Förlag

306 s.

Elin Grelsson Almestad är författare och medarbetare på Expressens kultursida.