Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Utsökt grubbelbok

Vina vid vagnen.

Margareta Sörenson läser om pojken och vargen – eller flickan och hunden.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

BILDERBOK

JUJJA WIESLANDER (text)

LOTTA GEFFENBLAD (bild)

"Vina Vinas vän"

Rabén & Sjögren

Ålder 3+

Den makalösa Mamma Mu skulle kunna kallas en studie i samexistens ur grästoppsperspektiv, som får livsattityder att komma i gungning. Böckerna om Vina Vina kunde vara en vargdebatt i nivå med den smältande snön i skogen. Den första boken om den både troll- och tomteliknande varelsen som bor i en husvagn, "Vina Vinas vargpinne", är ganska tydlig med att bokens "varg" är, eller kan vara, en hund.

Fast när natten kommer, sitter den och ylar mot månen utanför den bulliga husvagnen.

 

Är Vina Vina en pojke eller flicka? Är vargen en hund? Vina Vinas egen hund? En får grubbla. Lilla E tittar intresserat: vad vet man, egentligen, om pinnar eller spår i snön när man är tre år? Gamle U är mer skeptisk. I synnerhet när jag föreslår att det är ett subtilt inlägg i vargdebatten som Jujja Wieslander erbjuder de yngsta och deras högläsare. Att varg och människa har haft med varandra att göra sedan hedenhös. Som hund och människa också har haft. Det tror inte U. Men E gillar pinnar. Och jag bara undrar.

Jujja Wieslander.Jujja Wieslander har (tidigare tillsammans med den bortgångne Tomas Wieslander) skapat slitstarka klassiker, som de minimalistiska sångerna för småbarn: "Gunga lite grann". Och mästerverket Mamma Mu - detta kärleksfulla försvar för en både vild och mild individualism och en dragen lans för omtanke och empati.

I den nya boken "Vina Vinas vän" råder enslighet. Hen, klädd i poncho, luva och stövlar, längtar efter en vän och "hittar" en varg. Den fångar pinnar, och följer med in i husvagnen och får torka sig med handduk, ty duon har blivit blöta av snö och lek i en bäck.

Lotta Geffenblads bilder är suddigt rundade, dimmigt gåtfulla. Vem är det som kokar te på kaminen så trivsamt? Och vem är vargen? Osökt, utsökt.