Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Uppvisning i småfågeljakt

Johan Lundberg.

Nils Schwartz läser Johan Lundbergs sista Axess.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

fakta

TIDSKRIFT

AXESS | #9 2012

I en tid när åsiktsbildning går ut på att avskärma sig från alla synsätt som inte bekräftar den egna ståndpunkten, är en tidskrift som Axess oumbärlig, framför allt för vänsterdebattörer.

Tidskriften har under sina sex år med Johan Lundberg som chefredaktör hållit sig på mestadels hög intellektuell nivå med markerat kulturkonservativ profil. Jag kan inte påminna mig särskilt många artiklar som jag helt och fullt har stämt in i, allra minst Lundbergs egna, men det är just därför det är viktigt att läsa Axess - man tvingas slipa sina motargument.

 

Nu tackar Lundberg för sig och ger sin sista ledare den olycksbådande rubriken "Mörker över medielandskapet". Det är främst kulturjournalistiken han syftar på, med ommöbleringarna på Svenska Dagbladet i det aktuella blickfånget. Han får eldunderstöd av Lars Lönnroth. Båda är gamla medarbetare i SvD:s kulturdel - Lönnroth en tid dess chef - och vad de framför allt riktar in sig på är den växande klyftan mellan vad Lönnroth lite nedlåtande kallar "dagstidningsjournalisterna" och den akademiska världen.

Johan Lundberg kan med all rätt berömma sig av att ha gjort Axess till en motvikt mot den utvecklingen. Han har förtjänstfullt tillgodosett, som han skriver, "behovet av en plattform där man inte faller till föga för nuets trender och dess tidsbundna värderingar".

 

Att en sådan plattform behövs kan också en kulturradikal instämma i. Att inte "falla till föga för nuets trender och tidsbundna värderingar" är inte nödvändigtvis en konservativ dygd.

Men till saken hör att Axess är en tidskrift med begränsad upplaga och inriktning på en rätt snäv läsekrets. Kulturredaktionen på en dagstidning kan inte vara fullt så highbrow, om den ska locka publik till sitt lilla tält i utkanten av den larmande massmediemarknadens tingeltangel och gyckelspel.

Det är trots allt inte kulturredaktörerna som med berått mod och krasst sinne har möblerat om medielandskapet, det ansvaret vilar på de heliga marknadskrafterna och de lika heliga it-entreprenörerna, vilka behandlar kulturvärden med samma pietet som en ångvält.

Mot dessa de verkliga utvecklingspådrivarna riktar Lundberg och Lönnroth dock ingen kritik. Att ifrågasätta marknadens dominans kunde ju uppfattas som antikapitalistiskt, att uttrycka viss skepsis mot it-romantiken kunde ju uppfattas som teknikfientligt. Då är det mindre riskfyllt att skjuta på sittande småfågel.

Annars är Lundbergs sortinummer fullmatad med bra artiklar att frondera emot. Att det mest läsvärda temablocket handlar om döden i det moderna samhället, är nog en händelse som bara ser ut som en tanke.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!