Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Uppfostringskonst på Etnografiska museet

LÄRDOMSFRITT. På utställningen "Playground" på Etnografiska i Stockholm handlar det mer om att kritisera den egna kulturen än att förstå andraFoto: Ina Marie Winther Åshaug
Expressens Nils Forsberg.Foto: Mikael Sjöberg
Expressen-skribenten Per Wirtén.Foto: Suvad Mrkonjic
Ola Wong, journalist.Foto: Ordfront

Debatten rasar om vilken roll normkritiken ska ha på museerna.

Nils Forsberg ser utställningen "Playground" på Etnografiska, där bildningen fått ge vika för ideologiska pekpinnar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"En samtida förståelse av världskultur måste relatera till liberalismens, de ekonomiska avregleringarnas, frihandelns och den fria företagsamhetens betydelse för ett generellt ökat globalt välstånd."

Nej, det där är påhittat. Så står det aldrig i utredningar om museer. Även om det råkar stämma skulle det betraktas som alldeles för ideologiskt. Däremot går det bra att prata om hur gamla kulturföremål kan vara klimatologiskt intressanta och visa på miljöförändringarnas historia.

Det kan också stämma. Men det är ideologin som styr vinkeln.

Ola Wongs artikel i SvD om Ann Follins kommande utredning av Statens museer för världskultur (SMVK, där Etnografiska, Östasiatiska, Medelhavsmuseet samt det relativt nya Världskulturmuseet i Göteborg ingår) förra veckan slog ner som en bomb (28/9). Wong berättade, med hänvisning till källor, att Follin talat om att traditionell ämneskompetens kan hyras in vid behov och i stället föreslagit "exempelvis en genusintendent". Han tecknade bilden av en myndighet vars främsta uppgift är att fostra folket i rätt normkritisk ideologi. Museerna ska skifta fokus från samtid till framtid, sades det.

 

LÄS MER: Kunskapslöst korståg mot identitetspolitiken

Det handlar om pengar

Just den idén finns faktiskt med i Follins utredning - museernas nästa steg ska bli "från samtidsrelevans till framtidsrelevans", men annars handlar den mest om olika scenarion kring sammanslagningar och flyttar för att spara pengar.

Kulturministern dementerade i SvD och sa att hon snarare vill se mindre politisk detaljstyrning och "klåfingrighet" i samband med museernas verksamhet.

Det lät utmärkt. Ändå skulle man ju vilja se det utkast till rapport som Ola Wong hänvisade till. Vad var det? Hur mycket ströks i sista stund?

Vissa har kanske glömt Miljöpartiets manifest "Kulturen - det fjärde välfärdsområdet" som kom häromåret och sågades sönder och samman (till exempel av Expressens kulturchef Karin Olsson) för sin instrumentella syn på kultur som normkritisk uppfostringsanstalt. Vi är några som tänker fortsätta att påminna om det.

 

LÄS MER: Staten borde släppa Världskulturmuseet

Normkreativitet på Etnografiska

Som av en händelse kan man nu se en normkritisk, eller "normkreativ" som de kallar den, utställning på Etnografiska i Stockholm. "Playground", heter den och har tidigare visats på Världskulturmuseet i Göteborg. Jag går dit en eftermiddag med öppet sinne och möter på väg in peppiga skyltar av typen "När bröt du mot en norm senast?" och "Heterosexualitet är inte normalt, bara vanligt".

Mycket handlar om hbtq-frågor, här finns skyltar med vittnesmål från flyktingar och föremål som de skänkt, och foton från Vietnam. Hemska saker, bitvis. Man kunde här förvänta sig en fördjupad diskussion av normerna som tvingat dem att fly från Ryssland, Mellanöstern eller Afrika - ett världskulturmuseum får åtminstone i min bok gärna berätta om andra kulturer och då även deras ruttna normsystem. Av sådant syns inget.

 

LÄS MER: Bevare oss för Miljöpartiets kulturpolitik

Jag vill skrika könsord

Man kan även gå in i bås och dansa loss till teckentolkad musik, här finns installationer kring kroppsform och -funktion och en tidstypisk selfiespegel med poseringstips. En installation tar faktiskt upp hedersförtryck. Ingenstans lär man sig något. Det är så utslätat och välvilligt att jag vill bryta mot museinormen och skrika könsord och rentav ord som jag aldrig använder. Bara för att.

Något bättre blir den normkritiska slinga man kan följa in i samlingarna och läsa skyltar till vissa föremål med andra perspektiv, som att det vi ser som psykiska funktionsvariationer i andra kulturer kunde leda till att man blev schaman.

Här finns ett frö till något inte bara är en lätt vadderad pekpinne i ögat.

 

LÄS MER: Kulturpolitiken visar SD:s bruna böjelser

Dåtidens fördomar

På vägen ut passerar jag basutställningen om svenska resenärer och föremål från Missionsförbundets Kongoresor i början av förra seklet. Fokus ligger på dåtidens fördomar och kolonialism, ett mörkt arv och där de här attityderna inte är ens en västanfläkt jämfört med vad andra länder gjorde.

Men kunde man inte visa de arma kongoleserna åtminstone den respekten att berätta lite mer om föremålen som missionärerna släpade hem? Ge dem det sammanhang som slogs sönder? I stället för att än en gång älta den självspäkande visan om hur onda vi var och att svenskar, åtminstone strukturellt, minsann inte var bättre än Leopold II:s utsända.

Så här blir det när ideologi sätts före föremålen. Eller var det ingen som orkade kolla upp forskningsläget kring den här kulturen och dess artefakter? Det som håller på att ske i samband med Världskulturmuseernas sammanslagning är en urholkning av kompetensen. Nedvärderingen av forskningsbaserad kunskap pågår redan, som de 25 forskarna påpekar i sin artikel (SvD 5/10).

 

Världskulturmuseet i Göteborg.Foto: Dick Gillberg / VÄRLDSKULTURMUSEET

Chefer utan sakkunskap

Det är tidstypiskt att så mycket av debatten handlar om ideologi. Per Wirtén är i sitt långa inlägg (9/10) upprörd över att debattörer inte kan identitetspolitikens historia. Personligen tycker jag det är värre att museernas intendenter degraderats till förmån för samlingschefer med mindre sakkunskap. Wirtén nämner de anonyma vittnesmål från personalen om politisering och åsiktspåbud men avfärdar dem, lätt raljerande ("sätta gamla vaser i glaslådor med etikett", hö hö, vad mossigt).

I stället för att lägga ett ideologiskt raster över sin verksamhet, den må sedan vara postkolonialt normkritisk eller för den delen vikingaromantiskt nationalistisk, bör museer utgå från föremålen i samlingarna och vad man kan få veta genom dem.

Vad berättar en skytisk figurin om de kvinnliga krigarna där, hur hänger de ihop med den grekiska myten om amasonerna, och hur är det med de där gravarna med män i kvinnokläder? Har den könsöverskridande schamanismen bland sibiriska nomader långt senare i historien med den traditionen att göra?

 

LÄS MER: Museer ska inte lajva Grön Ungdom

En enkel lösning

Det skulle antagligen kunna klassas som normkritiskt men det skiter jag i. Det är först och främst bara spännande och intressant.

I botten handlar alltsammans om ekonomi. Museerna går back. Här finns en enkel lösning: avskaffa det idiotiska systemet med marknadsmässiga hyror uträknade av Statens Fastighetsverk som museernas statliga anslag går till, och där de förra alltid ökar snabbare än de senare.

298 000 personer besökte Medelhavsmuseet 2014, nästan dubbelt så många som dem som hittade till Världskulturmuseet i Göteborg. Det senare startades som en blandning av integrationsprojekt och regionalpolitisk åtgärd, men har aldrig lyckats göra någon riktigt bra utställning och tar 42 procent av SMVK:s anslag.

I det jämte forskarnas SvD-artikel mest sansade inslaget i debatten drar sinologen Cecilia Lindqvist (Expressen 8/10) den enda vettiga slutsatsen: avför Göteborgsmuseet från myndigheten och satsa på de riktiga museerna i Stockholm, vart och ett i sin lokal men gärna i tematiska samarbeten.

Men det är klart, då blir det kanske svårare att styra den ideologiska inriktningen.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.