Yogan har kommit till barnböckerna för att stanna

BÖCKER | RECENSION. Yoga är livsfarligt. I alla fall om man ska tro pappa Peachey i Almapristagaren Meg Rosoffs ”En duktig hund”. Det är en lika rolig som mästerligt formulerad slukarbok skriven ur hundens och yngsta barnets grodperspektiv där medkänslan med modern är total. I Peacheys fall har mamman i familjen gått i strejk, tagit på sig yogatajtsen permanent och ägnar sig åt uppåtgående hundar, kobror och bergspositioner med sin indiske tränare i stället för städning, mat och tjat.

Yogan har kommit till barnlitteraturen för att stanna. Och i Sverige har barnyoga blivit en hel rörelse parallellt med att västlig yoga utvecklats bort från att vara en grej för unga, urbana kvinnor med spirulinashake i högsta hugg till något nästan alla gör överallt utan att det är något märkvärdigt: i parker, på gym, på konserthus, konsthallar och skolor. Nya Bonnier Carlsen-boken ”Sagoyoga” av Filippa Odevall med illustrationer av Karin Lundström är blott en isbergstopp i havet av solhälsningar och yogasagoböcker på marknaden. Idag kan du och dina barn elefantandas och göra sittande fjärilar på vilket landsortsbibliotek som helst. Själv jobbar jag på min ”happy baby”-pose i trädgården. Och med tanke på samhällets ökande stressnivåer och ungdomens psykiska ohälsa är det kanske inte så dumt. Eller? 

Ren provokation

Där den vanliga läsaren av Odevalls bok ser en välmenande om än lite väl gullig folkbildningsskrift i mindfulness –  yogapuritanen kommer knappast gilla att man döpt om positionen ”krigaren” till det fredligare ”surfaren” – kommer de som kritiserar barnyogan som fenomen ta boken som ren provokation. Inte bara de inom yogavärlden som menar att statiska yogaövningar kan vara skadliga för barns växande ryggrader. I Sverige kommer den största yogaskepticismen från kristet håll och har skapat stora rubriker. 

Religionsfriheten hotad

För två år sedan fick till exempel en kommunal skola i småländska Rydaholm dra in barnyogan när föräldrar hävdade att religionsfriheten hotades. Det finns delar av Sverige där barnyoga ses som lika farligt som publika högläsningar av normkreativa sagor för treåringar under den lokala Prideveckan. 

Och de begränsas inte till småländsk landsort eller tidningen ”Världen Idag”, de senaste åren har debatter om barnyogans risker förts i svenska dagstidningar och på sociala medier från norr till söder. En skola i Luleå fick samma kritik som Rydaholm men med tillstånd att fortsätta. I Stockholm tog Skolinspektionen 2012 beslut om att Östermalmsskolans yogaundervisning trots allt skulle fortgå även om föräldrar gjort en anmälan om att religionsfriheten naggades i kanten. Yogan bedömdes vara icke-konfessionell.

LÄS OCH LYSSNA – Meg Rosoff besöker podcasten Lunch med Montelius 

Boken ”Sagoyoga” kommer inte att övertyga särskilt många kristna, yogakritiska Östermalms-, Rydaholms- eller Luleåbor men jag undrar, vad skulle hända om andra, allmänt intresserade vuxna och barn faktiskt läste Odevall eller någon annan yogasagobok? Och lade undan mobilen med sina fem medvetna närvaro-appar i gång samtidigt och tog varandra i handen hemma i vardagsrummet och gav sig av på yogatur i djungeln, ut i universum och in i människans inre en stund. Funderade på hur det känns att andas in. 

Andas ut. Tillsammans.  

Hanna Höglund är kritiker på Expressens kultursida. 

Läs fler texter här.