Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför får pappors kroppar häcklas och kontrolleras?

Nils Andersson.Foto: MAGNUS LIAM KARLSSON / RABÉN & SJÖGREN
Foto: RABÉN & SJÖGREN
Erik Svetoft.Foto: MAGNUS LIAM KARLSSON / RABÉN & SJÖGREN

Får pappor hånas och beordras till bantning mer än mammor?

Daniel Sjölin läser om en flicka som vill rädda sin far från gymmet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Tänk dig ett rimmande bilderboksmanus som handlar om hur ett barn förfäras av att pappa helt öppet inför familjen tycker att mamma är för fet, krymper mammans självbild och skickar henne på en plågsam diet och träning. Tänk dig att mamman i hemlighet struntar i gymmet och går på restaurang och mår bra. 

Men barnet råkat upptäcka bluffen. Med lögnens snara om halsen släpar sig då mamman hem mot pappans väntande skampåle, men se då har pappan sett i en veckotidning att runda kvinnor blivit trendigt, så han låter mamma få ha sin kropp i fred!

Tror du det blir utgivet? Har Elsa Beskow vaknat ur graven?

Tro nu inte att boken dukar under i moralism.

Nej, och lyckligtvis är rollerna ombytta i ”Pappor ska vara tjocka”. Fast är det okej om man känner igen sig i det här sättet att få sin kropp tuktad, kritiserad och kontrollerad? Utifrån någon slags föreställning om att mäns självkänsla är förväntat obunden av kroppen och tål litet hårdare tag?

Sen är det ju inte bara mammans åsikter som barnet, en liten flicka, kämpar emot när hon låter storasyster googla efter argument som befriar pappan, ity ”överallt så står det / att bantning, det är bra / och ingenstans så finns det / sån forskning vi vill ha”. 

Tro nu inte att boken dukar under i moralism. Tvärtom, den växer genom omläsning. Erik Svetofts illustrationer fångar den inneboende konstanta rörelsen i våra levande kroppar. Människornas ansikten är stundom groteska och ständigt främmande, men aldrig motbjudande. Perspektiven är ibland förvrängda, och när pappan blir smal som en spagetti tänjer surrealismen på suggestionens gräns. Det blir al dente.

Det här är en rätt läskig saga om ett barns suveräna kamp

Illustrationerna passar med rimformen, som är enkel och lägger sig på rätt distans mellan saga och vardagsrealism. Nils Anderssons text är välkomponerad, med fokus på jakten efter en pappa som inte är på gymmet. 

Det här är en ganska läskig saga om ett barns suveräna kamp för få tillbaka en far som utplånats psykologiskt och bara kan vara sig själv någon annanstans än hemma. 

Jag är rädd att han inte är ensam om det ödet.

 

BILDERBOK

NILS ANDERSSON (TEXT) ERIK SVETOFT (ILLUSTRATION)

Pappor ska vara tjocka

Rabén & Sjögren

3-6 år

 

Daniel Sjölin är redaktör på Expressen kultursida.