Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dödsmässa över unga skjutna människor

Lola Zackow, Rosh, Lancelot Sakile Ncube. Foto: SÖREN VILKS
Lola Zackow, Rosh, Lancelot Sakile Ncube. Foto: SÖREN VILKS
Lancelot Sakile Ncube, Rosh, Lola Zackow. Foto: SÖREN VILKS

Dramatens samarbete med Teater Fryshuset bygger på autentiska intervjuer.

Maria Edström ser svensk samtidshistoria gestaltas som grekisk tragedi.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. Den första av Teater Fryshusets uppsättningar jag såg var ”Medans vi faller” med Sebastian Stakset eller Sebbe Staxx som han kallade sig under sina år med gruppen Kartellen. Nu är Stakset frälst, då 2012 var han inte guds bästa barn och berättade sitt laglösa liv i hiphop-bardens versslingor. Föreställningen hade nerv och närvaro och var en blinkning till den franska ikoniska filmen ”Medan vi faller” från 1995 – den första riktigt bra skildringen av ”orten” eller ”programmet”.

Roshs diamanthårda karisma

Nu i ”Klipp han” står hiphop-stjärnan Rosh på scenen och reciterar till stilla toner ur främst låten ”Karma”. Hennes diamanthårda karisma ger tyngd och centrum åt detta ja, rekviem, denna dödsmässa över alla skjutna unga människor. Lola Zackow spelar den unga kvinnan vars lillebror skjutits ihjäl. Lancelot Sakile Ncube den unge killen som sköt.

De begåvande unga skådespelarna har nyss gått ut eller går på Stockholms dramatiska högskola och jag gläds åt att det inte är amatörer som spelar eller representerar sig själva som det ofta är på svenska scener i dylika frågor.

Autentiska intervjuer

Inte heller bedrivs det slags social-realistiska berättarteater som blivit ett slags ”klassmarkör”. Nej ”Klipp han” är trots sin samtida titel mer av grekisk tragedi med Zackows unga kvinnas klagan och smärta och Ncubes unga gosses sammanbitna förvirring. Och med det antika dramats strama och drabbande dramaturgi där Rosh blir till kören, kommentator och vittne.

Och Teater Fryshusets uppdrag formuleras just som vittnesteaterns, där radarparet Ulf Stenberg och Emil Rosén Adsten skapat föreställningen utifrån autentiska intervjuer.

Slående är hur porös gränsen mellan det civila och det kriminella är - går genom familjer, trappuppgångar, skolklasser.

”Alla vet vem som sköt.”

Och där den unga kvinnan, som är ”välintegrerad” men som bara inte kan flytta därifrån – utan likt Antigone, inte kan lämna sin döde bror kvar där alldeles ensam.

 

Teater

KLIPP HAN

Baserat på dokumentära berättelser

Regi Ulf Stenberg och Emil Rosén Adsten 

Musiktexter Rosh

Koreografi Emil Rosén Adsten 

Teater Fryshuset/ Unga Dramaten

 

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida.

 

LÄS MER – Caroline Ringskog Ferrada-Noli ser "Zebraflickan" på Teater Fryshuset

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!