Välkomnande pjäs om blivande män

De senaste tio åren har jag tränat pojkar i fotboll. En helt frivillig lek några gånger i veckan. En av de saker som har slagit mig är att när unga män får möjlighet att leka och spela tillsammans kan en grupp formas som är väldigt öppen. 

Kanske har det med trygghet att göra, i rollerna och relationerna – på planen och i omklädningsrummet, bortanför hem och skola. När de ensamkommande flyktingbarnen började komma – de som nu ropar efter det svenska samhällets öppenhet – dök det varje vecka upp nya spelare på träningen. Det var aldrig något problem. Det var hej och välkommen, nu leker vi.

Pojkarna i fotbollslagen

När jag ser Unga Turs pjäs "Boys Don’t cry" i Kärrtorp är det alla de olika pojkarna i fotbollslagen jag ser framför mig. Deras energi, deras rollspel, deras drastiska garv, deras tystnad, deras förmåga att förändras och lära sig saker, deras omfamningar.

LÄS MER – Dan Hallemar: Alla borde få se Riksteaterns "Lilla livet"

Manus bygger på djupintervjuer med pojkar och unga män i åldrarna 12 till 23 år och skådespelarnas egna erfarenheter. Det är tre berättelser: Två bröder övergivna av en pappa, två vänner på jakt efter en egen rollspelsvärld bortom skolan och de två skådespelarna själva som kliver ur rollerna, ser publiken rakt i ögonen, och är fåfänga, vilsna och minns episoder ur sina tonår.

Binyam Haile och Joel Dannerup rör sig mellan gestaltande och verklighet, i pjäsen men också i scenrummet. Det är fantastiskt fint skådespeleri. 

Risker med tydliga syften

Det finns alltid konstnärliga risker med tydliga syften, som här att ”göra ett inlägg i debatten om machokultur”. Pjäsen ska ut i skolorna och fungera som en del i ett samtal.

Men skådespeleriets frihet, lustfylld improvisation och lek, gör att vi hela tiden kan förstå överenskommelsen. Det är öppna kort: Vi är alla här tillsammans. De krånglar sig ur alla risker med övertydlig representation genom att aldrig dölja att de är karaktärer, att vi alla är det. Och att vi måste få vara det. Att vi måste få leka tillsammans och hitta på världen. Att det är så vi får syn på varandra.

LÄS MER – Dan Hallemar: "Nu har dumma Ankeborg blivit klimatsmart" 

Dan Hallemar är skribent på Expressens kultursida.