Våldsamt bra om våldsam far

Hotfull stämning i "Boj och den arge" på Dockteatern Tittut.
Foto: Sven Wagelin-Challis

Dan Hallemar ser en hoppfull historia om en till synes hopplös situation.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Den finns i de flesta berättelser om våld i hemmet: Blicken över axeln, beredskapen. Dockteatern Tittuts föreställning "Boj och den arge", baserad på boken "Den arge" av Gro Dahle och Svein Nyhus, handlar om ett sådant hem och om sådana blickar. Föreställningen är koncentrerad från minut ett och börjar med barnkammarrimmet "När pappa blir dum / flyr Boj till sitt rum" Den första scenanvisningen: "I dag är en bra dag, allt är snällt". Pojken Boj leker med sitt flygplan, mamman, i den långa rosa klänningen, sätter sig hos honom och visar bilder ur fotoalbumet (blicken över axeln):

Där är du och pappa, pappa är snäll som äpplen och russin. Fotografier är bra på att visa ögonblick av sanning och lögn samtidigt.

På golvet ligger en stor rock i en hög. Förvandlingsnumret när den stora rocken lyfter från golvet och blir pappan med de stora händerna, de röda knogarna och det lilla dockansiktet är teatermagi. Vi får veta att bakom pappans röst finns en stängd dörr, bakom dörren en trappa ner i källaren, där väntar den arge. Men pappan skriker: Jag ÄR inte arg!


Pappans ondska växer fram till tonerna av kaosartad Coltrane-jazz. Mamman är borta. Pojken är ensam. Strax under ytan är det väldigt otäckt. Och det fantastiska är att det samtidigt är väldigt bra barnteater. Vi sitter som på nålar, och det är knappnålstyst i salongen.

Det skulle kunna vara lätt att måla i svart och vitt. Men alla tre - pojken, mamman och pappan - har sin strid att utkämpa. Det förstår vi.

Det kommer en utväg till slut, en dörr slås upp mot vinden och fågelkvittret, mammans medberoendebön om att "det här är vår hemlighet" slås sönder. Boj skriver ett brev till kungen: "Käre kungen, pappa slår. Är det mitt fel? Hälsningar Boj". Det är barnet som har modet när mamma inte vågar. Pappans sista ord från någon sorts behandlingshem hos kungen: "Bra gjort Boj". Det är ett stort beslut att lägga på ett barn.

Jag kommer att tänka på flickan i Susanna Alakoskis "Svinalängorna", hon som, till slut, viskar om hjälp till socialtanten. Och hjälpen som kommer. "Boj och den arge" är 40 minuters nedstigning i en sorts Hades för sex- till nioåringar, men med ett hjälteliknande slut, med kung och allt. Ett barn som tvingas bli ett modigt barn. Det blir också modig teater.

fakta

TEATER

BOJ OCH DEN ARGE | Efter Gro Dahle och Svein Nyhus | Regi Sven Wagelin-Challis | Dockor, kostym och scenografi Sandra Parment och Annika Arnell | Dockteatern Tittut, Stockholm, i samarbete med Riksteatern | Ålder 6-9 år