Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Vad var planen med nya Jönssonligan, Alfredson?

Henrik Dorsins ”Sickan” planerar en stöt i ”Se upp för Jönssonligan”.
Foto: C MORE
Foto: OLLE SPORRONG

Med Henrik Dorsin som ”Sickan” blir ”Se upp för Jönssonligan” en folkhemsnostalgisk film om kufiga förbrytare.

Jens Liljestrand ställer sig frågande kring en komedi som hellre nördar ner sig i detaljer än berättar en historia.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Tomas Alfredson stora styrka som regissör, hans förmåga att skapa en helgjuten estetisk form – nyckeln bakom succéer som ”Tinker tailor soldier spy” och ”Fyra nyanser av brunt” – går igen i ”Se upp för Jönssonligan”. Här återser vi, närmare 40 år efter förlagan ”Varning för Jönssonligan”, det ikoniska förbrytargäng som leds av den narcissistiske sprätten Charles-Ingvar Jönsson (Henrik Dorsin).

Rent visuellt är detta en fest – prylarna! bilarna! det kufiga högkvarteret i Stockholms utkant! Men det är som om Dorsin, snarare än att skapa sin egen karaktär, går runt och lajvar Gösta Ekmans små gester och maner, ända ner till de små spjuveraktiva tungrörelserna i munhålan.

Henrik Dorsin, Hedda Stiernstedt, David Sundin och Anders Johansson i ”Se upp för Jönssonligan”.
Foto: C MORE

Och de andra i ligan är märkligt bleka figurer. Anders Johanssons Vanheden blir den konturlöse, tuktade sonen till en radiohandlar-stofil – ack vad jag saknar Ulf Brunnbergs flamboyanta fjantighet! – medan David Sundin gör mest ingenting av sin Dynamit-Harry. Valet att göra hans flamma Doris till medlem av den tidigare helmanliga ligan ligger förstås i tiden och Hedda Stiernstedt är som vanligt sevärd, men förmår inte bära filmen ensam.

Allt blir osammanhängande och rapsodiskt och utan nerv.

Själva intrigen, stölden av den symboltyngda sten som sägs utgöra hjärtat i en finsk kungakrona, blir mest ett redskap för att göra narr av finländare. Allt blir osammanhängande och rapsodiskt och utan nerv när Alfredson så uppenbart är mer intresserad av nörda ner sig i ett slags folkhemsnostalgiskt skimmer som i sina bästa stunder påminner om Hasseåtages ”Äppelkriget”; som när skurken Knut Enberg trollbunden sitter med blomsterkrans runt håret för att lyssna på Hugo Alfvéns ”Midsommarvaka” medan ligan ostört tar sig in i hans kassavalv.

Alfredson själv lyckas dock inte dyrka upp Franz Jäger-skåpet till denna svenska nationalklenod. I likhet med ”Sickan” hade han säkert en plan, och säkert var den på ritbordet lysande, men på en tv-skärm blir den mest en serie stämningsfulla tablåer utan styrfart.

De bilder som dröjer sig kvar längst efteråt är den vemodiga blicken på pappa Vanheden där han sitter övergiven framför en öl på en radiomässa i Travemünde, eller Doris och Dynamit-Harry på ett politiskt korrekt fruktjippo för barn i förorten; scener som symtomatiskt nog inte har ett smack med berättelsen att skaffa.

Man väntar på den där jävla smällen som aldrig kommer.


FILM

SE UPP FÖR JÖNSSONLIGAN

Av Tomas Alfredson

Med Henrik Dorsin, Hedda Stiernstedt, Anders Johansson, David Sundin m fl

7+


Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.


Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=77629&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.