Utan mobiler och bråk om skärmtid

RECENSION. Det är länge sedan det var modigt eller kontroversiellt att prata om döden i barn- och ungdomslitteratur. Det temat har seglat upp som ett av de vanligaste. Modigt i dag är att våga vara egensinnig. Nörda in på saker, eller lägga sig på en högre nivå. Vara lite exkluderande, helt enkelt. 

Oskar Kroon vann August-priset förra året med ”Vänta på vind”. Hans nya heter ”Överallt och ingenstans”. Precis som de två tidigare böckerna är den full av småudda och kantiga karaktärer som har tusen och en funderingar om djur och natur, universum, existensen och döden. Tänk det där superkunniga barnet som förmodligen inte är i centrum av det sociala spelet, för det behärskar hen inte alls, men som i stället har huvudet fullt av fun facts om typ Einstein och kvantfysik? Som mitt i allt droppar något smart om Schrödingers katt samtidigt som hen funderar på hur man är en bra kompis? 

Det är såna barn som befolkar Kroons böcker, och som jag tänker även är de perfekta läsarna av dem. 

Den nya boken, lyhört illustrerad av Joanna Hellgren, riktar sig till lågstadiet. Den handlar om Sillen och hennes familj. Sillen har en bästis, Nikolaj. Hon har en farmor som är jättegammal och bor på en ö. Farmors granne heter Börje. Också gammal, och skitläskig. Döden lurar givetvis i skuggorna, för det gör den alltid i Kroons böcker. 

...utan mobiler och bråk om skärmtid. Istället gott om plats för stora tankar.

Han vågar tassa fram genom de skuggorna. Kombinerar svåra sjukdomar och oväntade dödsfall med relativitetsteorin och kompisbråk, skam och fredagsmys. Allt vindlande och associativt berättat, med humor och vardagsförankring. Det är den blandningen av högt och lågt som känns speciell i dag. En egen värld. Allt sker i vår samtid, det är tydligt, men utan mobiler och bråk om skärmtid. Istället gott om plats för stora tankar. Vad är min plats i världen och universum? Hur ska vi ta hand om naturen? Vad händer när man dör? Hur ska vi leva? 

De frågorna går som en röd tråd genom Kroons författarskap, oavsett om det handlar om Vinga och morfar i ”Vänta på vind” eller Sillen och farmor i ”Överallt och ingenstans”. 

Jag tycker att han med det och sitt sätt att borra i dem blir ett fint exempel på mångfald inom barnkultur. Alla sjuåringar kommer inte att uppskatta hans teman och personliga stil, men det är bra för det betyder att andra kommer att älska den. ”Överallt och ingenstans” är en present till de nördiga, filosofiska, svårmodiga, underfundiga och fundersamma. Stora som små.

Johanna Lindbäck är författare och kritiker på Expressen Kultur. Hennes senaste bok är ”Fula tjejer”.

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.