Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ursäkta röran – stan flyttar och det gör livet också

Ann-Helén Laestadius. Foto: Sofia Runarsdotter.
Margareta Sörenson. Foto: OLLE SPORRONG

Laestadius nya roman om Maja utspelar sig i ett Kiruna på flytt.

Margareta Sörenson ser början till ett filmmanus.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ROMAN | RECENSION. Året då högstadiet går mot sitt slut är som en rangerbangård av omkopplingar och spårbyten. Allt ska bestämmas, ta form och göras upp. Om då hela det samhälle där man bor också befinner sig mitt i en intensiv omstuvning, hur ska då Maja, 15, orientera sig?

Det är egentligen för mycket för en enda bok, men spelplatsen i Ann-Helén Laestadius "Inte längre min" är nu Kiruna där hela staden med hus och invånare flyttas från en plats till en annan. Majas älskade gamla träkåk lastas på trailers och transporteras lite längre bort från gruvan. Samt renoveras och blir bostad för familjer ett par pinnhål högre upp på samhällsstegen. 

Same i Kiruna

Det är spännande läsning när Maja går genom en tid där bästa väninnan flyttar och en ny intar hennes plats, samtidigt som pojkvännen kanske gör slut. Ann-Helén Laestadius skriver med god fart om ungdomars val, om klassamhälle, om ishockeyns betydelse för pojkar och män och om åldrande. Dessutom toppar hon med att väva in hur det är att vara same i Kiruna, ett komplext och känsligt problemområde, som filtreras genom nya vännen Alva. 

Hastiga nyp

Laestadius, som vann Augustpriset 2016 för den första boken om Maja, berättar drivet, men stannar sällan upp. Ytligt blir det inte, men hon tar hastiga nyp ur stora frågor och omtumlad läser man vidare. Kärleken till morfar som smygröker efter en stroke, jag skulle vilja stanna där en liten stund, eller i den tilltufsade tilliten till pojkvännen Albin, som har sitt eget frigörelseprojekt att tänka på. Dramatiska vändpunkter återges mestadels som laddade dialoger – kanske "Inte längre min" skulle kunna vara början till ett filmmanus. 

 

 

Några av de många bilderna är starka. Den gamla träkåken som sakta, sakta dras genom samhället och flickan som cyklar ikapp med huset och sin undflyende barndom sammanfattar en ovanlig stadsomvandling. Och en alldeles vanlig förvandling till nästan vuxen, hänsynslöst och hoppfullt. 

 

Roman

Ann-Helén Laestadius

Inte längre min

Rabén & Sjögren

Ålder 12+

 

Margareta Sörenson är medarbetare på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!