Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Unikt filmfynd i SVT:s utbud av drama för unga

Albin Grenholm spelar rollen som skolfotografen med osviklig känsla. Foto: SVT
Mimmi Cyon är helt perfekt i rollen som Iggy i "Nattbarn". Foto: SVT
Omslag till Hanna Gustavssons serieroman "Nattbarn" som novellfilmen bygger på. Foto: GALAGO

Sanna Lenken fyller tomrummet i SVT med en novellfilm efter Hanna Gustavssons serieroman.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SVT lever länge på gamla satsningar. Istället för att exempelvis varje julafton presentera en helt ny svensk spelfilm för unga repriseras samma i och för sig fina "Kan du vissla Johanna" av Ulf Stark

Men svenskt berättande för unga dog dessbättre inte med Ulf Stark. Serieromanerna är späckade av berättelser om tonårens tillvaro med förstorade känslor i kalviga kroppar. Det finns gott om möjligheter till identifikation som föräldragenerationens favoriter inte kan tillhandahålla.

 

Lika naturlig som Skam

 

På SVT Play ligger sedan i onsdags Sanna Lenkens novellfilm om 14-åriga Iggy, baserad på Hanna Gustavssons lysande serieroman "Nattbarn". Sanna Lenken varvar serieberättandets estetik med fint regisserat skådespel och dialog som känns lika naturlig som i "Skam". 

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Kristin Lundell har fel om "Skam"

 

"Nattbarn" är en berättelse om pubertet och sökande. Om åldern, när man hade tandställning och plitor och ett väldigt begränsat rörelseutrymme och kanske hittade porr nånstans som man läste och skämdes samtidigt som man fick en hisnande kontakt med sin sexualitet. Men det är inte det minsta duktigt och präktigt och pedagogiskt skildrat. Snarare trovärdigt, vardagligt och ömsint. Och med en fantastisk känsla för ursprungsberättelsen. 

 

Taggigt hårdrocks-emo

 

Jag vill försöka beskriva Ingrid, som kallas Iggy och spelas av Mimmi Cyon, och förmedla samma fingertoppskänsla som i filmen. Iggy är ett taggigt hårdrocks-emo på ytan, men mjuk och full av kärlek och längtan inuti. Hon porrsurfar i smyg, och hennes mamma är fullt upptagen med sitt eget liv, men skolfotografen Stefan har ett varmt leende, gillar Iron Maiden och svarar roligt på chatten när hon hör av sig till honom där. Stefan spelas av Albin Grenholm (som gjorde Pyret i Turteaterns unika "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" för ett par år sedan). 

Han är dubbelt så gammal som Iggy men det fina är att man inte förfasar sig utan förstår varför de här två personerna dras till varandra och att hon vill sova över i kollektivet där han bor. Inget händer mellan dem. 

Men inom Iggy händer en massa. I ett angränsande rum bor en tjej i kollektivet och hon kokar te till Iggy, bjuder in henne att sova på sin soffa och får henne på rätt spår. På natten får de varandra i en dröm. Och inget är sig riktigt likt nästa dag när Iggy småpratar med sin kompis som frågar om Iggy var kär i "peddofotografen", men Iggy svarar att nej, hon nog är bi. 

Världen är vidöppen. Gränserna är suddiga och allt är för tillfället okej. 

 

LÄS MER – Alexandra Sundqvist: "Nattbarn" är en tät noga avvägd skildring

 

Novellfilm

Nattbarn

Efter Hanna Gustavssons serieroman

Regi Sanna Lenken

SVT Play

 

Gunilla Brodrej är ungkulturredaktör och kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!