Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ungas epilepsi borde inte vara ovanligt i romaner

Anna Woltz.Foto: Charlie Hermès / Lilla piratförlaget
Foto: Lilla piratförlaget
Sven Olov Karlsson.Foto: OLLE SPORRONG

Epilepsi debuterar ofta i tonåren, men syns sällan i ungdomslitteraturen.

Sven Olov Karlsson synar en råenkel författare som fokuserar på vänskap.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Epileptiska anfall är omskakande att bevittna. Och än värre att uppleva. Som att dras ner i ett stormande djup och abrupt kastas i land. Men utan överlevandets glädjeyra. Man bara skäms. Det skildrar holländska Anna Woltz i sin mellanåldersroman om Parker och Sven. De börjar högstadiet och hamnar i samma klass. Ogillar varandra från första stund. Båda bär på tungt bagage och mellan dem står Alaska, hunden som den ena förlorat och den andre tvingats på.

Woltz, introducerad på svenska i Olov Hyllienmarks nästan strömlinjeformat smidiga översättning, har skrivit åtskilliga böcker för barn och vuxna och nominerades 2019 till prestigefyllda Deutchener Jugendliteraturpreis. I hemlandet är hon känd för sin humor och psykologiska träffsäkerhet.

Bara i Sverige har över åttio tusen personer epilepsi

Förutom beskrivningarna av ofrivilliga medvetandeförluster är stilen i ”Alaska” råenkel, inställd på maximal läsbarhet. Kvaliteterna är andra. Som att en ungdomsroman tar upp något som ofta debuterar i tonåren, alltjämt omges av rädslans stigma och strängt taget är en dold folksjukdom – bara i Sverige har över åttio tusen personer epilepsi.

Och där andra ungdomsförfattare låter högstadieskildringar blossa hett av uppvaknande sexualitet och dramatiska svärmerier visar Woltz istället hur väldigt mycket tankemöda och koncentration som går åt till att navigera socialt i skolan. Så knyter ”Alaska” an till sina läsares krassa verklighet: forskaren Lina Lundström som följde en högstadieklass i tre år fann att eleverna arbetade konstant med sina relationer.

Två elever behövde ha liknande status

Vänskap är ingen mjuk ström att flyta på, utan en krokig stig att vandra. Hela tiden avhandlas vem som är med vem, vem som exkluderas. Lina Lundström fann också en outtalad regel: två elever behövde ha liknande status för att kunna bli vänner. De ofrivilligt ensamma kallar hon diplomatiskt för sociala satelliter. Som Parker och Sven, på jakt efter bättre omloppsbanor, eller en gemensam.

 

ROMAN

ANNA WOLTZ

 Alaska

 Översättning Olov Hyllienmark

 Lilla Piratförlaget, 212 s.

 

Sven Olov Karlsson är författare och kritiker på Expressen Kultur. Hans senaste bok är Årsboken.