Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sprängstoff om unga samer i Laestadius nya roman

Ann-Helén Laestadius skriver lätt och ledigt om komplexa ting. Foto: Sofia Runarsdotter

Ann-Helén Laestadius fortsätter att skriva om unga samer.

Maria Edström läser hennes utsnidade prosa och hoppas på mer.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | BÖCKER. Författaren Ann-Helén Laestadius är same, tornedaling och norrbottning. Kiruna, gruvan, det tornedalska språket meänkieli, renskötseln och inte minst den förlorade och återerövrade samiska identiteten är ingredienser i ett författarskap som liksom omfamnar det väldiga, mångkulturella området runt Kiruna, Giron – stadens samiska namn.

 

LÄS MER – Isa Andersson: Berättelsen porlar lätt som en fjällbäck 

 

Dramatiseringen av hennes debutbok ”SMS från Soppero” på Giron Sámi Teáhter, en kärlekshistoria mellan två ungdomar; samen Henrik och Agnes från Solna som aldrig lärt sig samiska; var mitt första möte med Laestadius. Humorn och det lätta handlaget med allvarliga ting för en ungdomspublik fortsatte i sviten om fyra böcker och i Augustprisvinnaren ”Tio över ett” om flytten av Kiruna.

Kaxig renskötare

”Bara dra” handlar om Henriks storebror Johannes, en stadig, kaxig renskötare helt utan Henriks konstnärliga ambitioner - Laestadius skriver vidare på Soppero-böckerna men nu på LL-förlaget (lättläst), en roman för unga vuxna. Och att skriva enkelt och begripligt men ändå vackert är en stor konst och Laestadius imponerar stort. Det utsnidade språket, den närmast prosalyriska radbrytningen ger berättelsen både rytm och rymd som en mer ungdomligt ”pratig” prosa riskerar slarva bort.

Självmord

”Så länge han inte tänker på renarna/skulle han kunna lämna allt” går som ett omkväde i boken om den känslomässigt inkapslade Johannes. Han tar jobb i gruvan, ingen pratar med honom, han kan inte andas i underjorden och hemma i pojkrummet slår depressionen till. Det är inte hans kärlek till renen som falnat utan hans ångest och sorg – klimatförändringen, trafiken, rovdjuren, hatet och andra unga samers förtvivlan och självmord som får Johannes att vilja ”bara dra”. 

Att skriva om det samiska ”nuet” och inte bara historien är politiskt sprängstoff; det handlar om klimat, ekonomi, mänskliga rättigheter. I ”Bara dra” göms en ”vuxnare” och farligare roman som jag hoppas Laestadius vill skriva.

 

Lättläst

Ann-Helén Laestadius

Bara dra

Roman för unga vuxna.

LL-förlaget, 165 s.

Kommer under 2018 ut på nord-, lule- och sydsamiska.

 

  

Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida. Läs fler texter här.