Ska verkligen ännu en svensk få det här priset?

KOMMENTAR. Det här är faktiskt första gången som jag blir besviken på Astrid Lindgren Memorial award. Visst är Eva Lindström en fantastisk och stilbildande författare och illustratör, och vi på Expressen Kultur gav henne Heffaklumpen redan 2003. Men en svensk? Igen?

Eva Lindström är en legendar i sin genre. I bokfloden ser man gång på gång epigoner som försöker sig på hennes måleriska bildspråk och lågmälda humor, men inte klarar det, för hennes långsamma lekande och relationella slow motion är svårt att efterlikna. Hennes konstnärliga integritet är enorm. Och det ofullkomliga skapar hennes fullkomlighet.

Min yngsta vägrade konsekvent när jag kom dragande med en Lindström på 00-talet.

Ja, Lindström har bildat skola, med sin vårbleka eller höstslitna färgskala som skiftar subtilt från bok till bok, med förkärlek för gult och grönt. Figurernas uttrycksfulla ögon är inte större än vallmofrön, men tydliga och då går läsarens blick dit. Inte sällan har man lite långtråkigt i Lindströms böcker och det finns nåt både komiskt och nostalgiskt i den sysslolöshet hon beskriver, som jag tror att särskilt vuxna läsare uppskattar. Min yngsta vägrade konsekvent när jag kom dragande med en Lindström på 00-talet. Barn kan vara så petiga.

Kanske för att det saknades stark berättartråd. Saker och ting händer till synes hipp som happ och inte sällan är det något som tappas bort. I ”I skogen” (2007) är det en fågel som har kommit på villovägar och i ”Hit med våra mössor”(2008) trollar en överpresterande pappa bort barnens mössor på ett barnkalas.

”Min vän Lage” (2001) beskriver en uggla som inte riktigt har funnit sig tillrätta med sin situation som stadsbo. Den smått absurda ”Bron” (2020) är en sorts bilderbokstolkning av Karin Boyes ”I rörelse”. Bilföraren som ska över bron får nöja sig med att fika med de ensliga vargarna som är granne med den. Bron är ju trasig. Det viktiga här är inte att komma fram.

I Eva Lindströms böcker spelar det heller ingen roll om man är fågel, fisk eller mittemellan.

Allt det där är bra. 

Men det fina med Astrid Lindgren Memorial award är ju att priset år efter år öppnar våra ögon mot världen. Att de provinsiella svenska bokförlagen för några dagar blir påminda om att det finns så många fler uttryckssätt att intressera sig för och ge ut. 

Det är bara åtta år sedan Barbro Lindgren prisades av den svenska juryn. Eva Lindström är alltså den andra svenska pristagaren sedan priset instiftades 2002. Totalt 282 kandidater från 71 länder var nominerade i år. Var 281 kandidater verkligen mindre intressanta än vår Lindström? Förstör inte det här priset nu snälla juryn. När det gick så bra.

I år känner jag mig lika lite entusiastisk som – en figur i någon av Lindströms böcker.

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.

Lunch med Montelius: ”Utan hänsyn”

KULTURPODD. Så känns det att vara med i Marianne Lindberg De Geers dagböcker. Så hanterade Annika Hallin sin förekomst i Lars Noréns dagböcker. Dessutom – kända personers oväntade cv.