Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så här kan man prata med barn om slakten

Daniel Nyström i ”Äta djur”. Foto: Markus Gårder.
Daniel Nyström i ”Äta djur” luktar på bajs.Foto: Markus Gårder
Daniel Nyström i ”Äta djur”. Fåret hedrar sin vän det nya zeeländska fåret Schrek.Foto: Markus Gårder.

Vuxna orkar kanske inte men barnen har rätt att veta hur köttet kommer på bordet.

Gunilla Brodrej ser en rolig och ryslig föreställning som kan inleda det samtalet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Hur ska man prata med barn i stan om att äta djur? Inte ens vi vuxna orkar ju ta in hur korven, köttbullarna och kycklingklubborna hamnar på bordet. Vi blundar, tuggar och sväljer. Och vi ser till att ungarna gör samma sak. Vi proppar dem fulla av produkter från en hänsynslös kött- och mejeriindustri indoktrinerade som vi är av amsagor om hur nyttigt det är.

Vi kan väl fortsätta med det om vi nu måste. Vräka i oss chèvre vars mjölk vi får njuta av därför att man dödat smågetter och grävt ner dem i en grop bakom den pittoreska gårdsostbutiken. Men barn har rätt till sanningen och en lammkorv är en korv med ett lamm i. 

Ingen kommer på att det är kebab, för vid det laget är alla hans vänner.

”Äta djur” på Stadsteaterns barnscen i Skärholmen har ett förslag till hur vi ska göra det. Det bräker innanför dörren till scenen. Det är Daniel Nyström med kroppspråk och mimik som en annan Jim Carrey. Rolig och farlig på en gång välkomnar han oss in till slakteriet och ”vännerna” Hänga Armkrok och Snurre Spett. På spettet, som ser ut som en stripstång, ska han snart kasta sig runt och fråga publikens åttaåringar vad de tycker att han föreställer. Ingen kommer på att det är kebab, för vid det laget är alla hans vänner. 

Till och med ett kålhuvud framkallar känslor hos publiken. Att se denna grönsak knådas och bankas och rivas till pizzasallad är ju tillräckligt starkt som bild. Särskilt om grönsaken har ögon och mun. Publiken både skrattar och skriker nej när fåret klubbar kålhuvudet så bladen yr omkring.

Men till slut förstår vi att även vår vän fåret kommer att bli mat. Fortfarande lekfullt och tillräckligt knasigt för att det inte ska framkalla ångest. Regissören Nadja Horton balanserar skickligt på gränsen till det olidliga. Och kostymören Lisa Berkert Wallart skapar skoj i skumplast.

Slutets realistiska berättelse om en transport till slakteriet innehåller dock den osminkade sanningen. Bakom ett genomskinligt plastdraperi hänger i blixtbelysning nånting som ser ut som en djurkropp. Från detta skrämmande tar sig berättelsen ändå till en hoppfull final med fårets förslag till alternativt slut: ”Om allt hade varit annorlunda”. Då hade han nämligen rymt från slakteriet. 

Kvar i luften hänger frågan hur åttaåringarna och lärarna pratar om det här efteråt. Och om det kommer knorras bland köttfantasterna när de får korn på vad deras barn fått sig till livs under skoltid. 

Jag får i alla fall tacka.

Teater

ÄTA DJUR

Av Nadja Hjorton, Lisa Berkert Wallard och Daniel Nyström

Regi Nadja Hjorton

Scenografi, kostym och ljus Lisa Berkert Wallard

Med Daniel Nyström

Ljuddesign Teodor Sydbom Kourkoulis

Stadsteatern, Skärholmen

Speltid 0.50 t.

Ålder 8+

LÄS MER: Låt er inte luras av Mandelmanns paradis. 

LYSSNA PÅ LUNCH MED MONTELIUS: Så utsattes jag för den oönskade intimiteten

Gunilla Brodrej är scenkonst- och ungkultur-redaktör på Expressen Kultur.