BILDERBOK | RECENSION. Tittutleken är antagligen det roligaste som finns för en ettåring. Man är borta – och dyker upp igen, om så bara bakom en tidning. Tandlöst skratt och gurgel, om och om igen, ända tills någon (alltså den vuxna) tröttnar.
Det handlar om trygghet. Barnet lär sig trygghet och tillit, och att en viktig person inte upphör att existera för att vederbörande inte är synlig för tillfället. Mamma eller pappa finns, även om hon eller han inte syns.
En buss kör förbi
Några år senare kommer så insikten om att saker äger rum även på andra håll. Det måste vara svindlande för barnet, att allt möjligt bara händer och sker och att det gör det samtidigt och på massor av olika ställen. Världen blir ogripbar, omöjlig att överblicka. Vad som helst kan bara ha hänt! Någon helt annanstans!
Lisen Adbåges nya bok handlar om detta. Hon berättar, på vers, och illustrerar med varma brandgulmättade färger hur ”Samtidigt som en buss kör förbi, flyger en sparv över skogen, samtidigt som mamma ropar 'Sofie, den där gurkan är inte mogen!'” till Sofie som är i färd med att just plocka en gurka i trädgården.
LÄS MER – Dan Hallemar: Lisen Adbåge har skrivit en perfekt bok om kojor
Systrarna Adbåge
Här tycks Lisen Adbåge också på väg mot en ny stil. Dovare färgskala, kraftigare konturer men också mjukare framtoning än den ofrånkomliga jämförelsen, tvillingsystern och även hon barnboksillustratören Emma Adbåge. Där Emma ofta har en ljus, neutral bakgrund, öser Lisen på med akvareller. Lisens figurer har också oftare runda ögon, eller bara prickar, Emmas är mer mandelformade och stiliserade. Vill man hårdra det är kanske Emma mer linje och Lisen mer färg.
Rimmen får allt att hänga ihop och de varmtonade bilderna ger en konsekvent trygg stämning. Och inte helt olikt (men mer barnvänligt än) Galenskaparnas klassiska Jacques Brel-pastisch ”Under en filt i Madrid” knyts resan ihop till slut.
LÄS MER: Margareta Sörenson läser en liten mattebok med mycket kärlek
Nordafrika
Det finns mycket att titta på och prata om. Hanukos trånga hem som nog ligger i en östasiatisk storstad? Och Hassan som står på en marknad, kanske i Nordafrika? Detaljerna finns där, både helt vardagliga och bekanta ting som en rykande kaffekopp och mer oväntade som en groda som hoppar ner i diket.
Man kan ha ”Samtidigt som” som ett komplement till författarsyster Emmas fina ”Snart blir det roligt!” från häromåret, som lyfte fram vuxnas obegripligt tråkiga tendens att inte göra saker genast.
Där var det den linjära tiden det handlade om. Här är det de parallella skeendena. Nyttig existentiell läsning båda två.
BILDERBOK
LISEN ADBÅGE
Samtidigt som
Natur & Kultur, 28 s.
3-6 år
Nils Forsberg är kritiker och konstredaktör för Expressens kultursida.
