Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Orionteatern litar på att barnen klarar av grymheter

Gudarna skapar den första människan. På bilden från höger: Angela Wand, Olle Jernberg, Janna Granström och Karin Bengtsson. Foto: Jonas Jörneberg
Daidalos visar sin son Ikaros labyrinten. Foto: Jonas Jörneberg.
Gudarna leker på Olympen. Foto: Jonas Jörneberg.

Orionteatern ger en estetisk och skojig föreställning om grymma gudar.

Maria Edström tror ändå att den antika världen missar sin målgrupp.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. På min badrumsdörr sitter en karta över Hellas – det antika Grekland. Likt ett slags Sápmi breder det ut sig över nuvarande nationsgränser som ett såväl historiskt som mytiskt landskap som jag dagligen vill påminnas om.

Det är ett liv och ett kiv i denna myllrande mytvärld fylld av gudar, hjältar, monster, blandningar mellan människa och djur. Och som från Homeros till de antika tragöderna fortsätter in i vår tids opera, teater och konst. Att barnteatern intresserar sig förvånar inte i dessa fantasy-tider – tomtar, troll och vättar känns beskedliga i jämförelse.

Zeus känner sig som alla dåliga chefer hotad av kreativiteten.

I Orionteaterns enorma scenrum har regissören Sally Palmquist Procopé och scenografen Mats Sahlström skapat en helt fantastisk värld av vatten, där små öar flyter runt. Här bor Zeus, en lättkränkt ”chefs-gud”, hans dotter Athena, förnumstig som en elevrådsordförande och Prometheus som prompt måste tillverka en människa. Angela Wands människa som rör sig ryckigt som ett litet Frankensteins monster är helt ljuvlig; poff! upptäcker hon växtfrön, poff! elden. Och Zeus känner sig som alla dåliga chefer hotad av kreativiteten.

Fantastisk fingertoppskänsla

Palmquist Procopé har en fantastisk fingertoppskänsla för att få in moderna tonfall och situationer utan att det blir sökt och resten av ensemblen Karin Bengtsson, Janna Granström och Olle Jernberg har absolut gehör. Att man kan ringa till Olympen, att gudarna har ett slags Idol-tävling - allt infogas sömlöst in i poesin och magin som ändå dominerar. Den flerhövdade Medusa paddlar sakta i ett mörker endast upplyst av hennes pannlampor - så kusligt vackert och laddat. 

Estetiskt och skojigt – men kanske väl grymt för målgruppen. Döden är helt osentimental, våldet sanktionerat, gudarnas envälde ohotat. Att bearbeta detta antika stoff och göra det meningsfullt kräver sin uttolkare och har gjort så i årtusenden. Orion har med sin tilltro till din unga publik tagit lite för lätt på den uppgiften. 

 

Teater

Monster & gudar

Av Sally Palmquist Procopé och ensemblen

Regi Sally Palmquist Procopé

Orionteatern, Stockholm

Ålder 7+

 

 Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida. Läs hennes texter här.

 

LÄS MER – Maria Edström: Det här är en version av tårtan fast för vår tid.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!